|
Den 7:e mars var det dags för festivalen holi, kort sagt det
hinduiska nyåret. Det här var mitt första holifirande och det blev
ett minne för livet.
Det som fr.a. kännetecknar holifestligheterna är att alla sociala
tabun försvinner. Man firar genom att kasta färg på varandra och man
behöver inte ta hänsyn till kön, ålder eller kast, på holi är allt
tillåtet och alla är på samma nivå. Det här är den dagen på året då
det är ok att beröra personer av motsatt kön och man kan väl säga
att det går rätt vilt till. Kvinnor skall akta sig för att gå ut på
gatan under dagen, fram till lunch, då det stora firandet pågår.
Under dessa timmar driver hormonstinna, berusade och påtända män
omkring på gatorna. De kastar färg på varandra, dansar, sjunger och
sliter sönder varandras kläder. Under hela festivalen upprepas
frasen "Holi hai!". Det betyder "det är holi!", vilket är
förklaringen till varför man beter sig som man gör.
Kvinnorna stannar hemma och leker holi med männen i hushållet och
inbjudna vänner. Så gjorde även vi på mitt studiecenter. Vi hade
alla hört skräckhistorier om vad som kunde hända om vi vågade oss ut
på stan och valde att fira i "lugn och ro" här i huset istället.
Jag vaknade vi 9-tiden på morgonen av att det var väsen utanför
min dörr. Jag klädde på mig (oömma kläder) och öppnade dörren. På
utsidan va ren tjej, som bor här, två indiska vänner till henne samt
en kille som jobbar som lite alltiallo här i huset. De hade kletat
in min väninna med färg i hela ansiktet och när de fick syn på mig
anfölls jag från alla håll. Inom loppet av några sekunder var hela
mitt ansikte inkletat med färg. Mitt hår dekorerades med pulverfärg
och såg ut som en regnbåge. Efter detta uppvaknande, väckte vi
övriga gäster i huset och drog upp på taket. Där utbröt totalt
färgkrig. Hinkar fylldes med speciell vattenfärg (här pratar vi
Färg, den fastnar på huden direkt och har en täckande effekt) som vi
kastade och hällde över varandra, samtidigt som vi kastade
färgpulver, eller kletade in varandra med färgpulver utblandat med
vatten. Dessutom anfölls vi av grannarna på de omgivande taken, vi
bombarderades av färgfyllda vattenballonger och besköts med
vattenpistoler fyllda med vattenfärg. Vi var snart mer eller mindre
täckta av färg och vi hade fruktansvärt roligt. Efter en timme av
vansinnigt färgkrig lugnade vi ner oss, satte på lite musik och
dansade på taket. På en gård nedanför oss dansade en grupp med helt
galna unga män. De dansade till musik med sexuella undertoner (av
någon anledning gick Vengaboys musik på högvarv) och utförde den ena
obscena rörelsen efter den andra, samtidigt som de gjorde allt för
att försöka slita av varandra byxorna och dränka in varandra med
färg. När de upptäckte att vi stod och tittade på dem blev de ännu
vansinnigare. De skrek åt oss, dansade vildare än någonsin och drog
fram en vattenslang och sprutade vatten mot oss uppe på taket. Vi
svarade med att slänga hinkvis med färg över dem och de slängde sig
på marken och rullade sig i den stora färgpöl som bildades.
När vi stod där och provocerade dessa killar som bäst kände jag
att det var någon som sprutade vatten på min rygg. Jag vände mig om
och fick en dusch med grönt vatten i ansiktet. Det var två av mina
indiska vänner som på något sätt hade tagit sig in i huset. De
riktade nu all sin uppmärksamhet mot mig. Den ene höll fast mig
medan den andre kletade in mitt ansikte med silverfärg. Jag vill
inte ens tänka på vad den innehöll, huden började svida direkt.
Sedan dekorerades min panna och mitt hår med svart färg och efter
det besprutades jag med lila vattenfärg. När jag väl kom ur deras
grepp var det min tur att hämnas och jag anföll dem med nävar av röd
och grön färggeggamoja. Reaktionen på detta var att de, när jag
vände ryggen till, tömde en hink full med lila färg över mig. Jag
blev genomblöt och lila från topp till tå. Sedan hällde de en hink
över en spansk kvinna och över en italiensk kvinna som bor här. Jag
slappnade av och det innebar naturligtvis att jag fick ännu en hink
hälld över mig. Sedan ansåg de att uppdraget var utfört och begav
sig härifrån för att gå och fortsätta firandet någon annanstans.
När killarna gav sig av hade vi hållit på med firandet i 3 timmar
och klockan hade blivit 12. På gatan utanför märktes det att
firandena så smått började på att avslutas och folk började tvätta
av sig färgerna. Vi bestämde oss också för att avsluta vårt
firande..
Nästa utmaning blev då att tvätta bort all färg. Det gick över
förväntan bra. Efter att ha skrubbat kroppen i 30 minuter hade jag
fått bort det mesta av färgen på de synliga kroppsdelarna. Mina
fingernaglar ar dock fortfarande rosa och tånaglarna är lila,
dessutom är ryggen ljust lilaskimrande, men det gör inte så mycket.
Det som är svårast att få rent är helt klart håret. Jag har
schamponerat håret ett 10-tal gånger sedan i söndags och det är
fortfarande prytt av röda, lila, gröna och svarta slingor. Skall bli
intressant att se hur länge de sitter i.
När vi alla var rena och fina gav vi oss iväg till en vän som
hade bjudit hem oss på lunch. Klockan var då 14 och gatorna låg öde.
Alla butiker var stängda och det var lugnt och tyst. Kändes
konstigt, eftersom det aldrig är lugnt och tyst här och det var en
sådan väldig kontrast emot hur det hade varit ett par timmar
tidigare då gatorna var fyllda av människor och då musik spelades ur
stora högtalare över hela stan.
Efter en delikat indisk lunch gick vi hem för att vila. Alla var då
rejält trötta.
På kvällen fortsätter firandet, med då går det lugnare till, Man
hälsar på vänner och bekanta och kramas och kletar lite färg i
ansiktet på varandra. På kvällen använder man dessutom bara torra
färger.
Två av mina vänner kom hit på kvällen och gjorde mitt ansikte och
hår grönt. Jag hade lite röd färg kvar som jag sprinklade över dem.
Det var väldigt lugnt.
Killarna gick härifrån vid 23-tiden och då var det dags för mig att
duscha igen för att få bort den nya färgen. Efter det var det
läggdags.
Att fira holi var helt fantastiskt roligt, vi blev alla som barn
igen! Kläderna jag använde är färgade till oigenkännlighet. Även
taket här på studiecentret är färgglatt numera. Det var härligt att
kunna slänga färg omkring sig utan att behöva oroa sig för att
väggar och golv blev färgade. Det gör liksom inget här, det
försvinner när monsunen kommer. I stort sett varenda byggnad här i
området har färgstänk på väggar och dörrar. Tror inte att det
någonsin skulle kunna hända i Sverige, eller vad tror ni?
Det var mitt holi-firande det, hoppas att jag lyckades att
förmedla lite av stämningen till er. När det gäller holifirande är
Benares extremt. Holifirandet här är känt över hela landet för att
vara utom kontroll. På många andra platser går det mycket lugnare
till.
Ha det bra alla! Väl mött i nästa rapport!
- Brita
|
