Brödbakning i sikh-tempel:

Brödbakningen sker varje dag och det serveras frukost, lunch och middag varje dag. Oavsett religion och ekonomiska förutsättningar är alla välkomna att ta del av måltiderna och total kan upp t o m 25.000 matgäster serveras per dag. Finansieringen sker främst genom Sikhernas egna donationer då Sikher generellt sett är en mycket framgångsrik grupp i Indien. Dock kan personer med annan religion lämna donationer/bidrag om de så önskar. Jag upplevde det som synnerligen intressant att se hur stort socialt engagemang det finns inom Sikhismen. Oavsett om du är rik eller fattig så ställer folk upp och ger bidrag både i form av pengar men även i arbetsinsatser. Fascinerande att se rika och fattiga, Sikher och Hinduer dela plats när det vankas mat. Att dessutom se rika människor som ställer upp och bakar, lagar mat etc ökar verkligen respekten för Sikhernas religion och utövande av densamma.

Den heliga boken behandlas som ett levande väsen och därför har den en sängkammare som den "bäddas" ner i varje kväll och på morgonen tas den fram och läggs i himmelssängen mitt i templet så alla kan se den. Se och se föresten. Boken kan inte ses eftersom den anses naken när den är uppslagen och man kan inte se sin gud naken varför man placerar ett täcke över boken. Endast en dag om året anses boken inte naken när den är uppslagen så då gäller det att läsa intensivt. Så i templet går folk runt och tillber en bok under ett täcke i en himmelssäng. Ganska underligt (vågar inte säga tokigt). Det sköna där var att ingen tog notis av en och man fick i lugn och ro gå runt och titta. Ganska skönt efter den uppvaktning man annars hade.

I övrigt kan jag bara konstatera att Sikhismen var en överaskande positiv religion för mig. Jag bodde under nästan en vecka hos en familj som var Sikher och fick även lite enklare informationsskrifter om religionen. Deras variant på bud-ord var för mig ganska lustig men förklarar ganska bra varför Sikher är så populära i Indiska armen. Det fanns ett antal punkter som alla förklarade hur man skulle behandla medmänniskor i olika lägen och att man bör dela med sig till andra, även till andra religioner. Bladet räknar upp den ena punkten efter den andra och alla handlar i princip om hur generös man skall vara. Utom den sista punkten. Med reservation för översättningen stod det "Dock är Sikher inte som Kristna avseende att vända andra kinden till. En Sikh slår tillbaka ännu hårdare". Men det som jag kan påstå stämde till 100% i informationsbladet var "När en gäst stiger över din tröskel är han en familjemedlem och skall behandlas därefter". Jag har aldrig någonsin känt mig mer välkommen hos någon än hos denna familj och när dom hämtade mig på flygplatsen i Delhi hälsade moderna mig "Welcome home Michael" och vid tillfället tyckte jag det var underligt men trevligt sätt att hälsa på någon. Inte efter att ha läst mer om religionen, då kunde jag bara konstatera att dom verkligen levde efter reglerna. Egentligen är det inte regler utan mer tips om hur en Sikh bör leva.

Chatta Chowk upp mot red fort: 

Huvudgatan i Old Delhi upp mot Red Fort. Denna gamla gata är ett enda stort kaos av människor, djur och fordon.

India Gate sett från palatset. India Gate är en hyllning till alla Indier som stupat i diverse krig. Allt från de afganska krigen till världskrigen. Bilden är tagen precis framför ingången till palatset och utsikten över paradgatan och India Gate var kanon.

Tog med denna mest för att den är så sanslöst otrolig. Man undrar nästan om det är ironi bakom skylten med tanke på att det borde stått "GO" även på gult och rött eftersom det är så dom kör där. Tuta och kör har för mig fått en helt ny innebörd. 

Tog med denna bild som är lite suddig men en bra bild över hur trångt och skitigt det är i Old Delhis gator/gränder. Smutsen ligger verkligen decimeterhör i gränderna och stanken är sanslös. Trots detta var 1-timmes promenaden genom gränderna en av resans absoluta höjdpunkter. Tack vara att turister sällan irrar sig in i gränderna är försäljarna och övrigt folk där inte de klassiska "turistindierna. Det gör att du får själv ta kontakt med försäljarna och tiggarna finns inte i dessa gränder. I gränderna är husen så tätt packade att trapporna upp och ner i husen är så smala att jag faktiskt inte kunde ta mig upp i vissa av dom.

I gränderna blir man också överaskad hela tiden. Vid ett av husen var där en smal trappa rakt ner i marken och när vi klättrat ner i denna öppnade sig en stor underjordisk marknad för tyger. Vi gick runt där i säkert en halvtimme och storlekarna på affärerna var i vissa fall så små att jag inte kunde ta mig in i affären. 

En typisk affär i Old Delhis gränder. Så trångt att jag knappt själv skulle kunna sitta där inne men tre indier får plats och allt säljs. Eftersom detta är i Old Delhis gränder så skulle männskorna aldrig tänka på att ta betalt för att bli fotograferade eller inte ställa upp alls.

Festivaler, musik och liv hela dagen och hela natten. Jag var förvarnad om att det aldrig är tyst i Varanasi utan det finna altid en festival som pågår. Festival innebär sånger, musik eller bara att hålla alla andra vakna. Två nätter var jag där och bägge nätterna var det full rulle natten igenom. Den första med sång precis utanför fönstret vilket inte underlättade när man vill sova. Andra natten var det musik och längre bort men då gick strömmen både i Varanasi och på hotellet så jag fick gå runt i stan från 11 på kvällen tills halv två på morgonen för när inte aircondition eller fläkt fungerade blev det över 35 grader på rummet, härligt.

Här har morgonen fått fart och klockan står på ca sju på morgonen. Då startar hinudernas bad och diverse ritualer. Avslutas med att fylla en mindre skål med Ganges-vatten som tas med hem. Bilden visar perfekt vilken röra och kaos det är. En lustig detalj är att i Ghaten är hinduerna/indierna totalt oblyga när det gäller att visa kroppar utan kläder vilket aldrig annars sker, åtminstone inte under min resa. 

En typisk bild över hur det ser ut i Ghaten. Du går på en trappa upp och vips är du mitt i centrum. Precis som i bilden "Folksamling i Ghat" är det en sagolik, men härlig, blanding av färger, dofter och ljud. I Ghaten finns ett underbart lugn över folket och allt görs i ett långsamt tempo. Efter ett bad och på vägen upp mot stan så lämnas gärna en allmosa till några av tiggarna som det finns gott om. En allmosa blikdar yttligare gudarna, förutom badet, och ökar dina möjligheter i ditt nästa liv. Det var skönt med tiggarna i Varanasi för dom struntade i princip i turisterna eftersom hinduerna är bättre "kunder".

Så underbart vackert kan det vara i denna gryta av skit, kaos och illaluktande koskit etc. Det finns något speciellt med Varanasi trots skiten, kaosen och allt annat påträngande.

Ett praktexempel på hur hiduerna struntar i hur skitig floden är. Jag har aldrig sett en skitigare flod där det flyter omkring skit, döda djurkroppar och t o m människor. Familjer som ej har råd till likbränning dumpar gärna den dödes kropp i floden för att det ska bli det nästa bästa. Annars är det optimala att brännas på likbål vid flodstranden och sedan strö askan i floden.

En dålig bild men kände mig tvungen att visa hur häftigt jag bodde. Längst upp på huset och nästan rakt över floden. Bilderna Vy över Varanasi är alla tagna från balkongen. 

Visar den underbara utsikten över Ghatsen och Varanasi som jag hade från min balkong. Visar också hur vackert Varanasi är om man har motiven en bit bort och för nära sig.

Bilder från Jaipur:

Ett av många fort i och utanför Jaipur. Kommer ej ihåg hur gammalt det var men minst tre andra fort var byggda efter detta som också är det största fortet. Som alltid är det den gamla maharadjan som byggde och bodde i det och det som jag blev mest imponerad över var de olika detaljerna. Ett exempel var "aircondition" som var byggt genom att väggarna hade kanaler där vatten strömmade genom och dessa var avsmalnande så att luften "fick fart" genom dom och kyldes ner av vattnet. Det fanns också ett "romantiskt rum" som maharadjan hade byggt för sina kärleksstunder och bara det rummet var värt både inträdet och besväret att ta sig dit. Rummet var runt och i det kupolformade taket fanns 1000-tals små rundade speglar. När maharadjan tyckte det var dags att imponera tog han dit kärlekspartnern tände 4 ljus som placerades bredvid ingångarna (2 st). När ljusen var tända så speglas dessa i speglarna i taket och det ser ut som en stjärnhimmet med 1000-tals stjärnor. Detta är inte allt. Bakom ljusen finns det små hål i väggen som luften blåser genom och får ljusen att fladdra. När dom fladdra ser det ut som om "stjärnorna" blinkar. Guiderna demonstrerar gärna dessa effekter för en mindre slant (valfritt), så om ni någonsin kommer dit så får ni inte missa denna visning.

En bild som visar vilken enorm detaljrikedom som nästan alla väggar i fortet har. Mycket av utsmyckningen bestod från början av halvädelstenar men p g a giriga västerlänningar har det mesta försvunnit och ersatts av glas. Kändes väldigt trist att konstatera att det i huvudsak är "rika" västerlänningar som bestulit fortet på sina ädelstenar när man åker runt i ett land där största delen av befolkningen består av fattiga. Trots detta blir man imponerad av all prakt.

Den otroligt vackra ingången till palatset med den typiska "dam-delen" ovanför. Damerna fick inte vara med på scenen när herrarna hade uppvisningar och råd etc. För att dom ändå skulle hänga med och kunna se/höra vad som hände har man löst genom fönster bestående av "galler". Sitter man nära ser man hur bra som helst men från avstånd syns bara skuggorna av damerna. Framför ingången finns maharadjans "riksdag" där alla besluten togs och folk fick chans att framföra klagomål, önskemål etc till maharadjan. 

En bra bild uppifrån Amber fort ut mot den Rajasthanska slätten. En notis var att dagen då fotot togs kröp termometern upp till 46 grader celcius, puuhhh.

På sommaren när temperaturerna är höga (mellan 35-50 grader) så flyttar maharadjan in i sommarpalatset som ligger ute i en sjö. Eftersom det är fritt föde för vattnet genom palatset så kyler luften ner palatset till behagligare temperaturer. Ett extra plus är ju att det är vackert med en placering mitt i sjön.

En bild över dagens palats mitt inne i Jaipur och i bakgrunden syns palatset som användes tidigare och ligger upp på kullen bakom stan. När flaggan är hissad på palatset så är maharadjan inne. Inne på palatset finns det flera museum som är värda ett besök. Ett av de mindre visar olika vapen och det var roligt att se vilken fantasi det fanns i formgivningen av diverse vapen.

Observatoriet i Jaipur anses vara det finast bevarade och är många hundra år gammalt. Återigen har jag dålig koll på exakt hur gammat det var och förhoppningsvis lärde jag mig något av detta tills nästa resa då anteckningsblocket lär bli mer flitigt använt. Observatoriet användes till många saker bl a för att se tiden, både klockslag och datum. Det finns också monument/instrument för alla stjärntecknen där du kan se vad som är gynnsamt för dig i framtiden etc. Det finns också två instrument för att bestämma vad dina barn ska heta. När ett barn är nyfött så tar sig pappan dit och genom hur skuggan faller på instrumentet (detaljerna är för svåra att förklara i text) så finns det en 3-5 olika alternativ. Sen är det bara att välja. Och så säger folk att det är svårt att bestämma namn på ett barn.

Palatset är placerat framför Jaipurs paradgata så att kvinnorna kan se och höra när det är uppvisningar, parader etc. Precis som ovanför ingången till Amber forts palats finns det vad jag kallar "galler-fönster" som gör att kvinnorna kan se och höra allt som händer på gatan utan att synas. Kring palatset finns det troligtvis lika många historier så det finns historieberättare men jag fastnade för en: Palatset byggdes av en maharadja som hade så många fruar och älskarinnor att han tvingades bygga ett palats med en "galler-fönster-bur" per fru/älskarinna. Det var så Vindarnas palats kom till och det är därför det finns så många "burar". Trot om ni vill. Vill minnas att det var en bit över 100 burar längs palatsväggen mot paradgatan. En sak att notera är att enligt mig så gör sig palatset bättre på bild än i verkligheten för jag upptäckte inte ens byggnaden när jag stod framför den.Om jag hade någon besvikelse längs resan så var det nog Vindarnas palats som jag förväntat mig skulle vara både större och mäktigare än det faktiskt var. 

Bilder från Bharatpur

På vägen mellan Jaipur och Agra hade jag bokat ett hotell mitt ute i ingenstans. Det var en by som hette Bharatpur och passade bra in i mina planer då den låg en halvtimme från ett djurreservat som i sin tur låg en timme från Fathenpur Sikri.

Jag hade från början haft önskemålet att någon gång under resan bo ute på landet och det fick jag verkligen. Jag bodde i ett fint hotell i en by som i övrigt var otroligt sliten. Antagligen är alla byar lika slitna men det blir extra uppenbart när man ser ett fint hotell mitt i byn. Byn hade enligt min uppskattning ca 250-300 invånare och bilderna är tagna under min egen rundvandring i byn.

På detta flak trängdes det ungefär 30 personer när alla som skulle med fanns på plats. Det var bara kvinnor och barn och jag antar att dom skulle ut på fälten för att arbeta. När jag ändå är inne på trängsel så kan jag berätta att den dagen då vi körde till Bharatpur så fick jag se vad som kom att bli rekord i antal personer i och på en taximoped. 19 stycken hoppade av mopeden och då fanns föraren kvar plus eventuellt fler personer. Jag trodde inte det var sant när jag såg det och min chaufför tittade bara konstigt på mig när jag skrattade åt det.

Av koskit kan man göra mycket och i ett land där det inte finns så mycket träd gäller det att återvinna. Koskiten plockas då upp i pannor för formens skull och läggs på tak, murar etc för att torkas och det visas i första bilden. Överallt där jag åkte såg man hela tiden denna torkning av koskit.

Den kan sedan användas till olika saker men det är framförallt som bränsle den används. Undrar hur en grillad hamburgare skulle smaka? Men den kan även användas till att bygga hus och som jag tidigare sa det finns dåligt med träd så då duger koskit.

I min tur runt byn så mötte jag byäldstens barnbarn (17-18 år gammal) och den som skulle ta över styret av byn en dag. Han bjöd då in mig i sitt hus på en rundtur och jag gissar att det mest var för att visa de övriga i byn hur viktig han var. Jag var inte sen att hänga med in och brydde mig mindre om anledningen till inbjudan. I ingången till husets gård stod en enormt stor vattenbuffel och blockerade hela ingången. Efter det att buffeln blivit undansparkad kom vi in på en gård där morfar (byäldsten) satt och lekte med ett av barnbarnen som var full av sår och sårskorpor över hela kroppen (bild 1). I ena hörnet satt mormor och sorterade ris och jag hälsade på morfar som tyvärr inte kunde någon engelska.

Efter en rundtur i de nedre regionerna av huset (där jag undvek källare eftersom det såg ut som hela huset skulle rasa vilken sekund som helst) blev jag visad till övre våningen för att titta på morfars tavlor. Tavlor och tavlor. Det bestod av klotter på väggarna och inte var det mycket till tavlor inte. Bilden med tre personer är från taket och består av kusinen, jag och så morbror. Kusinen och morbrorn kunde absolut ingen engelska men sa hela tiden "yes" till allt och la till med deras bredaste leende.

Denna rundtur i byn är ett av de starkaste minnena från min resa och jag önskar jag hade haft ork att vandra runt i ytterligare en timme eller två.