26-29 dec Löpsedeln från Aftonbladet i somras: "du blir dum av semestern" stämmer kan jag konstatera! Solen har bränt bort den inre kalkylatorn och miniräknaren åker fram i de små affärerna längs shoppingremsan ovanför havet. Efter en chockartad öppning av badsemestern med intag av fem olika mediciner samtidigt för att bota magsjuka, influensa, småsår med bakterieinfektioner...orkar jag efter ett besök hos läkare inte simma men att bara stå och guppa i havet är tillräcklig kompensation för allt! Vi firar anledningen till resan, M:s födelsedag med fantastisk mexikansk mat på funky art cafe. Allt smakar himmelskt här i Varkala, curd(yoghurt) med frukt, honung och hackade nötter till frukost, ost-toast med sallad till lunch och spännande nya smaker till middag. De säger att om två år är det som Kovalam här...än så länge störs man inte av inoljade rödbrända västerlänningar, här lyser Indien igenom och befolkningen består av bl.a, flyktingar från Nepal och Tibet som är lugna och vackra och spelar meditativ musik i sina små affärer. Raka motsatsen till försäljarna från Karnataka som är otroligt utsmyckade (tänk julgran) och gärna ger en dåligt samvete för att man inte handlar hos just dem. Svenska familjer trivs här och vi träffar en riktigt trevlig trebarnsvariant på hotellet. Preeth Beach är bra men har en för mig otrevlig överraskning: rummet kryllar av hoppspindlar! Hotellpersonalen utför exorcism och sprutar spindelspray i heliga symboler och tecken runt min madrass på golvet... Men, vår loja vistelse tar slut alltför fort! Tyvärr tillåter schemat inga utsvävningar..05.00 åker vi igen för att fira nyår i Delhi. På vägen passerar vi en lastbil med en elefant på flaket. Den har reflexer på svansen och det ser egentligen ganska komiskt ut men nu följer ett ledsamt konstaterande vad gäller tillståndet för många av landets elefanter. De vi såg och jag red på i Periyar hade liv i blicken, ett glatt snabelviftande och bodde i naturen. Här i Varkala står de på rad, med svarvade betar, alla fyra fötterna inlindade i tjocka kedjor och de kan endast röra huvudet och svansen. Döda i blicken och med rastlösa öron väntar de i sitt immobiliserade tillstånd dagarna igenom på att någon turist ska betala för en ridtur på deras ryggar. Ingen gör det såklart och man kan bara hoppas att det här förbjuds om inte allt för länge. Mitt hjärta brast vid åsynen av de här djuren och det är många vars ögon tåras när de går förbi.... Men, trots detta kan jag konstatera att höjdpunkten hittills på resan varit Munnar och denna Varkalastrand. Ett förhållandevis rent ställe med melon-och ananasförsäljerskor, glada badande indier och turister. Fin sand, rent hav, överskådligt, vackert. Delfinerna leker och glimtar till långt ute i havet och nu börjar jag spara till nästa år! Publicerad: 2007.01.01 0 Kommentarer Du måste vara registrerad på forumet för att kunna posta kommentarer!