| |
|
|
Uppsala Universitet
Institutionen för afro-asiatiska språk
Indien nu och då
Fredrik Noge
Gudstjänstliv i hinduismen
Inledning
Hinduerna tror på en enda gudomlig kraft, Brahman, som uppenbarar sig
i olika former. Det finns många tusen gudar som på samma gång är
enskilda och densamma. De troende har ofta stor frihet att välja vilka
gudar de vill tillbe. Tron genomsyrar allt i hinduernas liv, varje
handling är ett sätt att nå sanningen. Det yttersta målet är att nå
moksha och befrielse från att återfödas. Min nyfikenhet på hinduernas
gudstjänstliv ligger bakom valet av ämne för detta PM. Syftet är helt
enkelt att presentera olika former av religiöst gudstjänstliv inom
hinduismen.
Gudabilder
Det finns två olika förhållningssätt för en hindu vad det gäller
gudabilder. I den ena är bilden ett föremål för koncentration. För en
nybörjare i meditation kan bilden användes som fokus för blicken. En
van yogi använder inte bilder utan ser exempelvis Siva i själen. Det
andra förhållningssättet är att bilden är guden rent förkroppsligad
och laddad med gudens närvaro. I detta PM kommer fokus ligga på det
sistnämnda betraktelsesättet. (1)
De olika gudarna har inte enbart blivit tillgängliga för hinduer genom
inkarnationer, utan även i bilder. Bilderna behandlas precis som
gudar, eftersom det är precis vad de är. Bilderna badas, smyckas,
berörs, äras och inte minst ses av hinduen. Inget står mellan guden
och den hängivne i denna form av gudstjänst. Bilden underlättar och
förstärker kontakten med gudarna, bilden ger den absolut närmaste
kontakten med gudarna. Bilden tas om hand ungefär som en människa, På
morgonen väcks den , den äras med rökelse och sång, den tvättas, den
kläs och får mat. Under dagen fortsätter man utföra olika riter knutna
till just den tid på dygnet som då är. Slutligen är det dags att lägga
gudomen för att vila. För att visa sin vördnad inför guden används
olika gester såsom bugningar, knäböjningar och vidrörande av gudens
fötter. Hinduerna visar att de älskar guden genom dessa handlingar och
gester. (2)
Den hinduiska kultiska riten brukar benämnas puja. I detta inbegriper
vanliga lekmannariter såsom offer av blommor och vatten, upplevelser
av darsan (=skådande), d.v.s. att se och bli sedd av gudomen samt
matoffer. Puja utförs vanligtvis i hemmet av husfadern eller i tempel
av präster. En upacaraer är en rad kultartiklar, vanligtvis sexton
stycken som vanligtvis utförs under puja. Dessa upacaraer kan variera
men utgörs ofta av offer av mat, vatten, blad, blommor, parfym,
rökelse, betelnötter och tyg. Även fläktandet med en solfjäder och
rituellt kretsande kring gudomen kan räknas som en upacaraer. En av de
viktigaste upacaraer är att ära gudomen med ljus, genom att cirkla
kring bilden. Detta görs ofta med ackompanjemang från klockringningar
och recitation av hymner. I tempel utförs den här riten flera gånger
dagligen. De olika typerna av offer och andra kärleksfulla handlingar
som en hindu utför görs inte för att gudomen behöver detta utan för
att visa sin vördnad och kärlek gentemot guden. (3)
Till skillnad från meditation då man begränsar och drar tillbaka sina
sinnen, så väcker man istället sinnena inte enbart för guden utan även
för den som dyrkar. En gud kan närvara i en bild ett ögonblick, en
vecka eller för evigt. Exempelvis kan en gud ta boning i en bild inför
en festival och vid festivalens slut ombed gudomen att avlägsna sig,
varpå man gör sig av med bilderna. (4)
Tillverkningen av gudabilder sker under strikta förhållningsregler.
Guden avbildas i korrekta proportioner, med de rätta poserna,
handgesterna, emblemen, vapnen och riddjuren. Inget får lämnas till
den enskilde konstnärens fantasi. Bilden måste också vara vacker så
att guden vill flytta in i den. En färdig bild kräver en
invigningsritual. Först rengörs den med gräs, honung och skirat smör.
Slutligen insätts andan i bilden genom ett mantra. Bildens ögon måste
vara slutna med smör och honung under invigningen men öppnas därefter
av en präst med en gyllene nål. En del bilder betraktas som självfödda,
d.v.s. de är inte tillverkade av hantverkare eller präster. (5)
Det finns även s.k. fetsbilder av gudar. Dessa kan t.ex. målas på
hemmets rengjorda väggar vid en särskild högtid eller vara bilder av
gudar gjorda i lera inköpta på marknaden. Inför bröllop målar man
välsignelsebringande mönster på väggarna. Vid festivaler är det
vanligt att man bär gudabilder i procession (ofta i vagn eller
palankin) från templet, för att sedan lägga ned de i havet eller
floden. Vid dessa processioner ger gudarna darsan till åskådarna på
gatan. Ibland bär man ut kopior av bilder från templet istället för de
riktiga. (6)
De gudabilder som bor i templen anses vara de allra heligaste. De bor
i centrum av templet, längst in i det allra heligaste. Tempel saknar
vanligtvis fönster för att likna de berg som gudarna tänks bo i
(Himalaya). Olika tempelstilar är namn på olika bergstoppar i
Himalaya. En spira ovanpå templets mitt symboliserar en bergstopp och
denna är placerad rakt ovanför det allra heligaste. (7) Till templet
går man framförallt för darsan, d.v.s. för att se och bli sedd av
gudomligheter, alltså bilder av gudomligheter. Detta är för lekmän den
viktigaste handlingen i den hinduiska kulten. Genom ögonen erhåller
betraktaren det gudomligas välsignelser.
Pilgrimsfärder företas till särskilda gudabilder för att erfara darsan.
Det finns även platser som sägs vara naturliga gudomliga uppenbarelser
dit man vallfärdar för erfara darsan av själva platserna. Sådana
platser är t.ex. Himalayas bergstoppar som tros vara gudarnas hemvist
och floden Ganges som tros ha fallit ned från himmelen till jorden.
Utöver gudabildernas och de heliga platsernas darsan är heliga
personers darsan av stor betydelse för en troende hindu. Sådana
personer kan vara helgon (santer), heliga män (sadhuer) och asketer (sannyasiner).
Ett exempel på en person som människor samlats kring för att få darsan
är Mahatma Gandhi. (8)
Ögats betydelse i hinduisk tradition är alltså mycket viktig. Ofta är
också gudarnas ögon mycket framträdande och stora på bilderna. För en
hindu är det gudomliga något som är synligt och skulle inte alls
förstå tanken att gud är något osynligt. (9)
Avslutning
För hinduerna finns gudarna fysiskt närvarande i de olika
gudabilderna. Därför behandlas också bilderna precis som gudar, de
blir ompysslade och omhändertagna med offer, tvättning, etc. Att se
och blir sedd (darsan) av gudabilderna är viktigt, liksom att få
darsan av heliga platser och personer. För en hindu genomsyrar tron
allt i livet.
1 Eck, 1996, s. 47
2 Eck, 1996, s. 48-49
3 Eck, 1996, s. 50-51
4 Eck, 1996, s.52
5 Eck, 1996, s.54-56
6 Eck, 1996, s.557-58
7 Eck, 1996, s.557-58
8 Eck, 1996, s.11-12
9 Eck, 1996, s.13-14, 17
|
|
