| |
|
|

Författare: Ahlenius, Brita
Titel: Hinduisk religiös utövning i vardagen: En studie av
brahminska kvinnors puja i Benares
Institution: Estetisk-Filosofisk Fakultet
Publikationstyp: Uppsats D-nivå 10 p. (Religionsvetenskap)
Handledare och Examinator: Dr. Marc Katz
Läs hela uppsatsen som
PDF-fil (318 KB)
Abstract [sv] : Uppsatsen bygger på en fältstudie utförd
bland 10 gifta, brahminska kvinnor i området Assi i Benares (Varanasi)i
Indien. Avsikten med fältstudien var att ta reda på om och i sådana
fall vad, hur och varför kvinnorna i undersökningsgruppen utför
några dagliga religiösa handlingar. Varje kvinna har intervjuats vid
två tillfällen. Intervjuerna har skett med hjälp av tolk som
översatt från engelska till hindi och hindi till engelska.
Uppsatsen besvarar tre inledande frågeställningar:
1. Utför kvinnorna i undersökningsgruppen några dagliga religiösa
handlingar?
2. (I sådana fall) Vilka religiösa handlingar utför de dagligen?
(Tillvägagångssätt? Finns det några likheter/olikheter?)
3. Varför utför kvinnorna dessa handlingar? (Hur förklarar de
ritualerna de utför?)
Resultatet av undersökningen visar att alla kvinnor i gruppen varje
dag utför en puja ("gudstjänst") på morgonen och att en majoritet
även utför en puja varje kväll. Fokus kom därmed att hamna på just
pujan och dess utförande.
Vissa små skillnader finns i de olika kvinnornas tillvägagångssätt
när de utför sina pujor, men det finns också en tydlig stomme, eller
kärna, som återfinns hos alla. När det gäller morgonens puja består
denna stomme av sex steg, upacaras, och hos kvällens puja, som
oftast är mindre, hittas en stomme av två steg. Stegen redovisas och
diskuteras utförligt i uppsatsen.
Kvinnorna förklarar sitt tillvägagångssätt med att de olika stegen
utförs för att ta hand om gud och göra gud nöjd. För att förstå
detta resonemang bör man ha kunskap om det hinduiska gudsbegreppet,
synen på gud som personlig och närvarande. Synen på gud diskuteras
ingående i uppsatsen. Kvinnornas tillvägagångssätt är också ett
resultat av traditionsförmedling. Ingen i undersökningsgruppen har
läst sig till hur hon ska göra utan har lärt sig av sina föräldrar
och svärföräldrar och ibland har hon också lagt till egna inslag.
För kvinnorna i undersökningsgruppen är det viktigt att varje dag
utföra sina pujor. Den vanligaste förklaringen till detta är att
pujorna skänker dem frid i sinnet, "mann ki shanti".
Uppsatsen är beskrivande och den är fokuserad på den empiriska
undersökningen. Resultatet av fältstudien diskuteras och fördjupas
av litteratur med anknytning till innehållet.
|
|