Hinduiska tecken och symboler

Inom hinduismen, liksom inom de flesta andra religioner, finns ett flertal tecken och symboler som för den oinstatte kan te sig mycket förbryllande eller svårförstådda. För andra kanske vissa tecken, och då tänker vi främst på svastikan eller hakkorset, väcker stor uppmärksamhet vid det första mötet med Indien eller hinduismen. I denna artikel förklarar vi vad några av de viktigaste tecknen och symbolerna inom hinduismen betyder och står för.

Aum (Om) | Svastika | Lotusblomman | Sexuddig stjärna | Den heliga kon

Aum (Om)

Det kanske mest kända hinduiska tecknet i västvärlden är Aum eller om.

 
Aum är den heligaste av alla stavelser inom hinduismen och Vedaböckerna (Upanishaderna) och symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Aum är närvarande i allt och fungerar som ett verktyg för att hjälpa människor att komma i kontakt med världssjälen, brahman. Enligt hinduism uppkom hela kosmos av den vibration och resonans som följde på att Aum uttalades. I sin renaste form representerar Aum faktumet att allt är ett – Aum är summan och substansen av alla ord, det fundamentala ljudet som symboliserar ett absolut universum. Aum innehåller summan av alla ljud i alfabetet och är det gudomliga i form av ett ord. För hinduer är Aum en symbol för andlig fullkomlighet. Symbolen är också helig för buddhister.

Aum är sanskritalfabetets första bokstav och böner som bes påbörjas och avslutas med Aum. Aum uttalas ofta i mantra vid exempelvis meditation. Ett mantra är ett heligt ljud som man använder vid till exempel ritualer, yoga och meditation. Ljudet som uppstår när man upprepar mantrat är en väg att nå Gud och den mediterandes eget inre ljus. Aum uttalas dessutom vid till exempel böner, välsignelser eller när man läser heliga texter.

Aum består av tre ljud, A-U-M, och dessa tre spelar var för sig en viktig roll. A står för skapelse, U står för bevarande och M står för förstörelse eller upplösning. Dessa tre representerar tillsammans en form av treenighet i hinduismen – Brahma (skaparen), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren/upplösaren). Detta är dock inte en treenighet i västerländsk betydelse utan alla tre gudar, Brahma, Vishnu och Shiva, är enskilda krafter som man kan dyrka var för sig. En del troende ser alla tre som en del av Brahman, världssjälen, men den folkliga hinduismen har många trogna Vishnu eller Shiva följeslagare. När man upprepar Aum i ett mantra vid till exempel meditation, har Aum en fjärde ton – en ton som inte kan förstås utan bara upplevas. När man upprepar Aum i ett mantra vid meditation står ljudet A för det vakna medvetandets nivå, där vi upplever omvärlden med våra sinnen, U står för drömmedvetandet, inre upplevelser och M står för djupsömnsnivån, fritt från begär och drömmar här upplevs ren lycka. Det fjärde ljudet är stillhet/tystnad och här upplevs inga yttre eller inre objekt. Det här fjärde ljudet kan inte förstås, bara upplevas. Upplevelsen av det fjärde ljudet är det man strävar efter när man t.ex. mediterar över Aum. När man når fram till stillheten hittar man sig själv, sin själ (atman) och kan på det sättet få kontakt med brahman – världssjälen.

Betydelsen av ett ord och treenighet (så som Aum och hinduismens så kallade ”treenighet”) finns också i betydligt yngre religioner, så som kristendomen. Aposteln Johannes skriver i Bibeln: ”I Begynnelsen fanns Ordet och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.”


 

Svastika

Svastika är på sanskrit ordet för den uråldriga religiösa symbol som på svenska kallas hakkors. På sanskrit betyder ordet lycka eller välfärd. I indisk kultur är svastikan en mycket gammal symbol för solen och är en av de 108 symbolerna för guden Vishnu. Svastikan representerar solens strålar utan vilka det inte hade funnits något liv. Guden Ganesh avbildas ofta sittandes i lotusställning med en svastika i sin högra hand alternativt sittandes på flera stycken svastikor. I detta sammanhang symboliserar svastikan fred och harmoni.

Den hindusiska svastikan målas med fyra prickar och med armarna målade i vinklarna 0°, 90°, 180° och 270° grader på en kompass, till skillnad från nazisternas variant då svastikan är vänd 45° och bildar ett X. Det är osäkert om nazisterna hämtat svastikan från just Indien, det är en symbol som använts i många kulturer genom historien och symbolen var också populär i Europa under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Också jainister och buddhister använder sig av svastikan som symbol och på många hem i Indien ser man svastikan målad på dörrar, hus och tempel. Svastikan förekommer dessutom ofta på lastbilar, presentkort, vid olika bemärkelsedagar, bröllop eller på kakor. Inom buddhismen använder man främst den vänstervända svastikan medan man i hinduismen ofta använder sig av både den vänstervända och högervända för att skapa symmetri. I nazityskland använde man sig av en högervänd svastika.

Jainister tillmäter svastikan än mer betydelse än hinduer – alla jainistiska tempel och heliga böcker måste vara dekorerade med en svastika och vanligtvis börjar och avslutar man inom jainismen en religiös ceremoni genom att man skapar flera svastikor av ris runt ett altar.

Svastikan som symbol för början och slut är ett återkommande tema, precis som solen börjar och avslutar dagen med uppgång och nedgång. Nya anteckningsböcker, räkenskapsböcker och dylikt inleds ofta med att man skriver in en svastika och lika så avslutas boken med en svastika för att markera början och slutet. I t.ex. övergångsriter fyller svastikan en roll då en övergångsrit innebär början på ett nytt stadium i livet och då behöver man de goda egenskaper som svastikan har.
 

Lotusblomman

Lotusblomman är helig inom både hinduismen och buddhismen och är Indiens nationalblomma. Lotusblomman har också fått låna sitt namn till en av grundpositionerna inom yoga och meditation, lotusställningen. Det är en sittande position som man bland annat ofta ser Buddha statuerad sittandes i. I New Delhi finns ett berömt tempel som efterliknar lotusblommans karakteristiska utseende, detta tempel är dock varken hinduiskt eller buddhistiskt utan tillhör Bahaireligionen.

Lotusblomman associeras med skapelseberättelsen inom hinduismen och med gudarna Vishnu, Brahma, Lakshmi och Sarasvati. Ofta avbildas gudarna ståendes eller sittandes i en lotusblomma. Speciellt Lakshmi, gudinnan över framgång, vishet, välstånd och skönhet, är starkt förknippad med lotusblomman. Flera av hennes andra namn kopplas alla ihop med lotusblomman och hon avbildas alltid ihop med en lotusblomma, ofta tillsammans med sin gemål Vishnu. Symboliken av sammankopplingen till lotusblomman för Lakshmis del representeras av begreppen renhet och spirituell renhet.

Lotusblomman är också sammankopplat med gudinnedyrkan (Saraswati och Lakshmi) genom dess kopplingar med kundaliniyoga och tantra. Tantra är förknippat med just gudinnedyrkan.

Kronbladens öppnande symboliserar själens utveckling. Lotusblommans förmåga att slå rot även i de mest gyttjiga områden symboliserar inom hinduismen möjligheterna till en positiv spirituell utveckling. En del hävdar att det är just på grund av att Lotusblomman växer i dyn och växer igenom grumligt vatten för att slå ut ovanför vattenytan är anledningen till att valts till symbol för renhet och befrielse.

Sexuddig stjärna

Den sexuddiga stjärnan har många olika symboliska betydelser inom hinduismen. De två separata trianglarna symboliserar människans position mellan himlen och jorden. Den nedåtpekande triangeln symboliserar Shakti, den feminina kraften, och den uppåtpekande Shiva, den maskulina kraften. Unionen mellan dessa två symboliserar skapelsen. Shakti symboliserar också elementet vatten medan Shiva symboliserar eld. Tillsammans representerar de unionen av manligt och kvinnligt, eller vad man kallar hjärtchakrat. Den sexuddiga stjärnan återfinns i många kulturer genom historien och har på flera ställen liknande betydelser, det manliga och kvinnliga och föreningen av dessa.

Inom den tantriska traditionen har den feminina, Shakti, och maskulina kraften stor betydelse. Denna feminina kraft är något som finns inneboende hos alla, inte bara kvinnor och gudinnor. Man anser att den uppåtpekande triangeln står för en utåtriktad energiform som uppstår när man försöker hjälpa sin nästa utan självändamål. Den nedåtpekande står för kunskap och vårt inre sökande efter spiritualitet.

Den heliga kon

Inom hinduismen anses kon vara helig och därför råder i stora delar av Indien religiösa förbud mot att slakta kor. Att skada eller döda en ko i de områden det är förbjudet kan ge fängelsestraff och dessutom anses det att om man dödar en ko har man begått en synd så svår att det inte finns någon bot för den. Istället anses det ge tur om man behandlar en ko väl genom att till exemepl ge kon något att äta innan frukost.

Ett vanligt missförstånd är att man tror att anhängare till hinduismen dyrkar kor - så är det inte - utan kon har en speciell plats i det indiska samhället. I alla tider har kon varit ett djur som osjälviskt hjälpt människan genom att ge mjölk och näring och som tack äter därför inte en troende hindu biffkött. Det finns inte ett enkelt svar på frågan om varför kon är helig utan snarare ett flertal mer eller mindre komplexa svar. Nedan presenteras några stycken anledningar:

1. Enligt de gamla Vedaböckerna finns det sju mödrar; jorden, kon, drottningen, sköterskan (eller vårdaren), lärarinnan, hustrun till Braminen (en indisk helig man) och den naturliga modern. Nästan alla barn som växer upp ges mjölk direkt från kon efter amningen av modern och därför ses kon som en modersfigur. Dock skall det noteras om Vedaböckerna att kunskapen om dessa är väldigt liten bland gemene man i Indien. Hinduismen är inte en skriftreligion på samma sätt som till exempel kristendomen (som har bibeln) och Vedaböckerna är inte alls viktiga för den vanlige troende hindun så som bibeln är för en kristen. De flesta hinduer har aldrig läst ett ord ur Vedaböckerna.

2. Kon som nyttodjur. Kon ger människan mycket som är livsviktigt för oss. Mjölk (som kan förädlas till bland annat grädde, yoghurt, ost och smör) är en sak, men från kon får man även bränsle (torkad kospillning), urin (som förr i tiden användes som medicinskt preparat), gödning och isolering till hus. En annan viktig sak är att utan kor får man inga tjurar till åkrarna. Allt detta får man utan att offra speciellt mycket då kon äter sådant som är värdelöst för människan, gräs, hö och annat vegetabiliskt avfall (kossor i Indien är ganska effektiva renhållningsmaskiner). Som tack för detta håller hinduerna kon helig.

3. Från kon kommer också sådant som används i religiösa ceremonier. Ghee (skirat smör), kons urin och avföring är exempel på detta. Ghee används också man förbereder helig mat.

4. Enligt de gamla religiösa böckerna kom guden Krishna ner till jorden för många tusen år sedan i skepnaden som en koherde vid namn Gopala, kornas skyddsherre. Krishna har också andra smeknamn som refererar till kor; Govinda står för ”den som bringar tillfredsställelse för kor”. Samma böcker ser kon som civilisationens moder som ger mjölk och föder befolkningen.

5. En annan viktig orsak är att alla gudar och gudinnor anses leva inuti kon. Skadar man en ko skadar man därmed också de inneboende gudomarna. Behandlar man en ko väl visar man samtidigt sin respekt för alla gudar och gudinnor.

Tack vare dessa saker är det kanske inte så konstigt att kon har fått rollen som en symbol för alla djur, som livsbringare till människan. Kon representerar även själen, det envisa intellektet och bångstyriga känslor. Tacksamheten hos hinduer till kon som bara ger och ger och knappt kräver något i gengäld avspeglas i den vegetariska och veganska livsstilen och är också en av anledningarna till att kon tillåts sträva fritt land och rike runt.

Senast uppdaterad 5 juli 2007
Text: Pia Krakowski
Illustration: Henric Carlsson