Hej,
jag är en 19-årig tönt som planerar att emigrera/flytta till indien på heltid, kanske ensam eller med reskompis- vi får se.
Har begagnat mig en tidigare erfarenhet och erhöll bostad i Paris bland annat, men det sket sig tyvärr.
Nu är mitt mål att skaffa arbete i Indien via (svenska?) företag eller restauranger, eller dylikt. Hur eftertraktat är svensk arbetskraft på den indiska marknaden- vad finns det för alternativ och vägar att gå, för att få ett jobb med lön att överleva på? är intresserad av ALLT, men vill inrikta mig på området Goa.
Tack för Upplysning
Vet inte om svenskan är så eftertraktad då vi inte utgör den stora flocken i Goa, därmed är Engelskan eftertraktad och det finns gott om människor som jobbar nog för hälften utav det du kan tänka dig begära.
Dock kan jag tänka mig att ving kan söka efter personal, då är det alltså reseledare som gäller, man brukar inte behöva nån utbildning utan körkort bara och bra engelska om inte jag har fel. Då är det alltså säsongsarbete.
Om inte jag har fel så brukar man prioritera indier före utlänningar när det gäller jobb och sånt, kan ha fel.
OK,
jag planerar att uppehålla mig där länge och behöver skaffa ett jobb innan jag åker dit, så jag kan bestyrka detta i ett VISUM- och på så vis få längre "uppehållstillstånd". Jag vet ju inte hur man ordnar ett permanent sådant, om det är ens möjligt som svensk (kanske behöver man gifta in sig).
Har inga utbildningar, men skulle vilja frilansa i journalistisk/reportage, etc. Eller uppehålla mig i restaurangsfären, inom matindustrin, kanske något lokalt.. Är öppen för allt. Behöver residens kopplat till detta rent geografiskt...
Jag är inte skapad för Sverige, känner ingen bindning till den svenska egocentrerade cyniska "kulturen"...
Drömmer om att bo nära stranden, fånga egen fisk och dricka färsk nyfallen kokosmjölk. Friheten domderar.. Men jag är inte naiv eller så, gräset är inte grönare på andra sidan, man skapar alltid sin egen lycka; tror inte på nån "magisk fix"- men byte av kultur och det som omgärdar en är av högsta "vinst" i skapande av en ny identitet och nya relateringsbanor...
Vill komma närainpå det verkliga livet. Inte ett indiskt liv. Utan ett liv. I indien.
Hej,
Några ord från en Mamma.
Om jag läst rätt så är du 19 år. Det står inte om du har någon erfarenhet av Indien, eller andra områden utanför Europa. Att leva i Paris är inte särskilt annorlunda från att bo i t.ex. Stockholm, fast det är du säkert medveten om.
Du har inte funderat på att köra en vända volontärarbete? Bara för att få en känsla för landet och om den indiska kulturen är något för dig. Dessutom skulle du då även göra en insats, vilket förmodligen skulle kännas bra för en tonåring...
Det finns olika volontärtjänster, Indien.nu har några länkar. Se http://www.indien.nu/fakta-tips/bistand/ för mer info.
Take it or leave it :wink:
Det är ungefär samma regler för indier som vill ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige som för svenskar som vill det samma i Indien. Murarna är mycket höga men inte ointagliga.
Ja, det är nog ett sätt men vägen dit är lång och kräver godkännande under lupp av människor och värderingar du inte trodde fanns.
Om du har arbete på en svensk tidning för att bevaka Indien får du uppehållstillstånd och arbetstillstånd som upphör samma dag du slutar arbeta för den svenska tidningen. Om du är 19 år, inte har gått journalisthögskolan och läst statskunskap och indiologi tvivlar jag starkt på att du får ett sådant arbete.
När blev eller var är den svenska kulturen egocentrerad och cynisk?
Jag kanske lever i en skyddad värld utan kontakt med "det riktiga livet" men jag känner inte igen din beskrivning.
Ja, vem drömmer inte om det. Jag tror att du delar den drömmen även med en miljard indier och många miljarder av andra människor på jorden. Fiskare och kokosnötsodlare lever ert hårt och tufft liv med långa slitsamma dagar med löjligt dåligt betalt i Indien.
TIPS: Börja med ett turistvisum. Då har du sex månader på dig att på plats i Indien hitta vad du söker och jag lovar att du kommer att finna någonting.
"Svenskheten" Jag beskriver är blott en subjektiv betraktelse.
Ja, ett turistvisum blir det nog. Tack för tipset. Min ringa ålder är inte anmärkningsvärt i såna här sammanhang, jag har fortfarande samma frihetlust, mina naiva tillvarosdrömmar kanske är sprungna ur erfarenheter tillräckligt ingrodda i mig- för att vara bemyndigade resonans utan att bli löjliggjorda.
Men jag tackar för ringklockan, det var nog ett nödvändigt mottagande som ny här på forumet.
Om jag söker livsomvandling + välbefinnande + indien. Vart söker ja g mi då i Indien? PlaTS?
Hej kval!
Ibland ar det bra att lasa Claes Hylinger!
" - Också jag hoppas bli något stort, slank det ur mig.
Han log överseende.
- Det där låter som en önskedröm, sa han,och om du ursäktar, en ganska pueril sådan. Den sortens drömmerier hör ynglingaåren till - men du är ju redan en ung man! Du borde vara mogen att se verkligheten i ögonen. Du känner väl till doktor Bernes teori om de tre undermedvetna idéerna?
Jag brydde mig inte om att låtsas. Jag ryckte på axlarna.
- Jag känner inte till dem, sa jag.
- Inte det?
Han kisade på mig och tog en ny karamell.
- Hör då på. Djupt i sitt undermedvetna är varje människa övertygad om tre ting: att hon är odödlig, att hennes charm är oemotståndlig och att hennes tankar och känslor är allsmäktiga. Puerilt, eller hur? Lyckligtvis korrigerar livet självt dessa vanföreställningar. Vi påminns ständigt om döden och vi upplever frustration och vanmakt i vårt förhållande till människorna och världen. Lyckligtvis, säger jag, därför att vi annars aldrig skulle utvecklas till mogna, realistiska människor.
- Jag är ingen mogen människa, sa jag.
- Nej, jag märker det.
- Jag är ingen realist heller, fortsatte jag. Och hos mig ligger inte de där idéerna i det undermedvtena. De är mina ständiga följeslagare.
Han skrynklade ihop ansiktet som om han bitit i något surt men sa inget. Han sög tyst på sin karamell. Jag var nu trött på karln och sa högt vad jag tänkte.
- Jag tror att det är de puerila idéerna som är riktiga, sa jag, och att det är frustrationerna som är illussioner.
Jag reste mig upp.
- Sådan är jag! Och nu måste jag gå."
For ovrigt tycker jag att du skall bo pa ashram i Rishikesh.
Val mott!
/Henrik
Klart att du ska till Indien! :)
Mitt råd är att jobba i hop ett kapital i Sverige, åka ner på turistvisum, undersöka arbetsmarknaden och knyta kontakter. När du vet vad du vill jobba med, och har hittat någon som vill anställa dig, ber du arbetsgivaren om de dokument som behövs för att söka arbetsvisum. Därefter åker du till Sverige och söker där det rätta visumet i Stockholm som du behöver.
Om ett indiskt företag ska kunna betala ut en laglig lön till dig måste du ha ett bankkonto på en indisk bank och ett arbetsvisum.
Kommer du ner med i Sverige intjänade pengar så har du inte kravet på dig att hitta jobb direkt och kan ta det lite lugnt, känna in landet och ta ställning till om det verkligen är i Indien som du vill bo.
Lycka till! :)
Det kan nog vara precis vart som helst! Det beror helt på vad just du söker för att uppnå ett välbefinnande och vad för typ av liv som du är intresserad av.
Res runt och känn in - sedan vet du mer vad som är din grej.