Kritik mot backpackerturismen

Bra och intressant artikel. Stämmer i mångt och mycket även enligt egna iaktagelser. (Säger jag som t.o.m. är medlem i "Backpackers Club" :roll: )

Är dock inte den första svenska avhandlingen i ämnet (kom en för ett par år sedan) som verkar komma fram till ungefär samma slutsatser.

Men som icaros skriver så är "sluta resa" inget alternativ. Däremot kan det ju kanske vara nyttigt försöka titta på sig själv och sitt resebeteende. Man kanske inte alltid behöver krama musten ur sig själv när man prutar för att ibland bara av princip spara några ynka rupier (=dumsnål) vilket ju har hänt. Kanske kan man ge lite extra rupier istället till den där som utförde en tjänst extra ordinärt för dig fastän han/hon inte begär det.

Bryt ett mönster och skippa det där templet, nationalparken eller stranden (gör det oxå!) nån dag och försök om du har möjligheten att tex besöka en fabrik eller skola istället.
Prata framför allt med människorna du möter på din resa (detta är för all del oundvikligt i Indien :D ). Lyssna och låt dem berätta om sig själva bjud på dig själv genom att svara på frågor och berätta om dig själv oxå (jo jag vet att man kan tröttna på standardfrågorna som alltid inleds med "Whats your name?" "Where do you come from?" etc etc)

Bara några enkla tankegångar.... Rätt? Mer ansvarsfullt? Kanske! Vad vet jag? :)

Jag har väldigt svårt för denna sorts diskussioner, jag kan hålla med om vissa punkter som skrivs. Vad jag har svårt för är varför denna slags diskussioner ens äger rum... jag blir bara irriterad och generaliserande och "fras-letande" i Lonely planet. MORR!!! Kan inte riktigt sätta ord på vad som upprör mig. :twisted:

Neeklashi!

Är inte upprörd eller provocerad av DIG utan av artikeln!! Ta absolut inte åt dig! :D

...

Nja,

Sådär revolutionerande kan jag väl heller inte påstå att artikeln är för det är ju, som jag tidigare nämnde, inte första gången en avhandling skrivs i ämnet ”backpackersbeteende”. Det är ju också, för en del i alla fall, ganska välkända fakta som framförs i denna ”vänstersmörja” (ja, jag håller med om den första delen av det ordet) men kan inte se något fel i att det belyses igen. Ser det tvärtom också som positivt att en sådan här artikel dyker upp i kvällspressen som annars genomsyras av dåligt dokusåpaskvaller och bantningsartiklar.

Visst är kanske "backpackersresenärens" skuld i den globala fattigdomen minimal jämfört med vad vissa storpotäter (som t.ex. Stefan Persson) kan beskyllas för, men för den sakens skull skadar det väl inte att se över sitt eget resebeteende? I artikeln såg jag heller inte någon viktning av skulden vilket ju också framgick tydligt i rubriken: ”Backpackers tär också på tredje världen”

Jag tror också till skillnad från Ola (som jag uppfattar det utifrån det Ola skriver i alla fall), att man kan göra någonting åt snedfördelningen genom små egna insatser både på resan och här hemma. Inget som förändrar världen på ett ögonblick (på sikt förhoppningsvis) men det kan däremot förändra tillvaron momentant i positiv riktning för en individ eller en familj (nej inte genom att låta bli att superpruta på en T-shirt :wink: ). Själv väljer jag att göra just sådana saker som Ola avfärdar som en ursäkt för att ”dölja sitt dåliga samvete”. Att bara stå bredvid och titta på och konstatera att man ändå inte kan göra något......., det är inte så jag tänker i alla fall.
Så här tänker jag ungefär: Varför begära att andra skall göra något om inte jag själv börjar göra något? Eller för att sno ett citat: ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon”.
Om jag nu gör så pga. ett ev. dåligt samvete så kan jag åtminstone konstatera att jag har ett i alla fall. Tyvärr lever jag inte alltid som jag lär till 100% och förbiser säkert många saker, men ambitionen att tänka över konsekvenserna (även om de kan betraktas som en fis i rymden av vissa) för vad jag gör och framförallt för vad jag inte gör finns helt klart.

Nu innehöll ju artikeln även lite andra bitar än just de om de ekonomiska konsekvenserna och det var nog egentligen dessa bitar som jag mest tänkte på när jag skrev att jag tyckte den "stämde i mångt och mycket". Givetvis går det ej heller här att generalisera över hela den resande och turistande massa som kan nämnas under den kanske något fördomsfulla beteckningen "Backpackers" utan mina egna iaktagelser gäller enstaka individer. T.ex. har man stött på en och annan bräckig ”backpacker” som gärna talar om att de typ ”var de första västerlänningar som äntrat den avlägsna byns gränser”, eller hur ”otroligt billigt och skitigt guesthouse” de bott på och att man själv gett ”aaaaldeles för mycket” för det man köpt på marknaden. Det är dessa individer jag känner igen (ja kanske i mig själv också ibland, i varje fall från förr) och som jag har mött på resor i Asien och för all del även på tidiga tågluffar i Europa. Dom ”vet” ”the right and real thing” så att säga.
Förvisso kan det finnas en hel del underhållningsvärde i de berättelser som dessa personer (vilka vägrar befatta sig med ordet turist utan kallar sig själva för ”Travellers”) så mer än gärna berättar. Men att tro att man utgör någon exklusiv fåtalig skara som har monopol på unika och genuina reseupplevelser för att samtidigt gå omkring med en sönderbläddrad LP i handen på Kao San Road, Thamel eller Paharganj tycker jag är att hyckla :roll: .
Nu hoppas jag ingen tror att jag tycker det suger att gå omkring med en sönderbläddrad LP i handen på Kao San Road, Thamel eller Paharganj för det tycker jag inte. Inte om man inte utger sig för att vara så jäkla ”annorlunda och unik” i sitt resande. Tycker för övrigt att detta belyses på ett strålande sätt av Hipp Hipp (ni har väl inte missat detta fantastiska program) kreatörerna Anders och Johan i deras roll figurer som äventyrarna Björn Blom och Thorvald Mjaaland i deras strävan i att vara så unika som möjligt.

Jaha här trillade det visst på lite bokstäver igen och de lär väl inte få stå här ostraffade heller kan jag tro.

Vad jag till att börja med reagerar för är ju benämningen Backpacker, när är jag en sådan? och blir mitt beteende och påverkan på landet annorlunda då ? Om vi nu håller oss till Indien har jag rest dit på många olika sätt, som charterturist, helt på egen hand, i organiserad grupp med lokala färdmedel, med egen bil och chaufför och förbokade hotellrum. Alla gånger utom chartertrippen var nog ryggsäcken med. Och jag var nog densamma. Som jag ser det finns det väll två tydliga skäl att som turist åka till indien, att sola, bada, äta gott och ha det bra, att se så stor del av landet och livet som möjligt, eller en blandning därimellan. Att jag då oftast väljer att åka på egen hand beror ju på att jag då själv helt kan välja min resplan mm och att jag på det sättet kan resa till ett rimligt pris. Att resa med en svensk resebyrå på rundresa i Indien kostar !! Och när jag istället reser på egen hand har jag svårt att tro att det är Indierna som förlorar på detta, snarare dom svenska researrangörerna.
Sen har jag väl också lite svårt för alla dessa berättelser om hur billigt man kan leva och hur mycket som det går att pruta. Kan inte låta bli att tycka att för mycket prutande är ett sätt att dra fördel av en desperat situation. Försöker själv att bilda mej en uppfattning om vad som kan vara ett rimligt pris, och betala det. Men visst det kan vara svårt att bedömma det ibland. Och jag har ju svårt att tycka det är hela världen om en och annan Indier har turen att av mej tjäna några extra kronor. Inte hjälper det honom i längden till ett bättre liv men det kan kanske för stunden betyder en del. Likaväl som tiggarna, dom behöver inte pengar, dom behöver en inkomst var det någon som sa tilll mej en gång, som försvar för att aldrig ge. Och visst är det så, men ändå, att jag inget ger, hjälper dom inte att få en inkomst och ger jag hjälper det inte så mycket men ändå, liksom för oss alla när pengarna är slut, ett litet bidrag är bättre än inget bidrag alls. Det vänjer dom vid att tigga är ju också en poppis inställning, jo det så klart, och det hade ju varit ett bra argument om jag hade trott att dom istället för att tigga kunde gå till sitt arbete, men så är det ju inte, dom har ju inget arbete att gå till. Att ge en slant till ett barnhem kan ju vara ett bra alternativ, det jag senast besökte hade 20 barn, en droppe i havet tyckte någon, men här hemma är jag glad om jag kan göra mina 2 barn lyckliga, att kunna bidra till att göra 20 barn i Indien lyckliga är ju mycket igentligen ! Men inställningen till detta beror väl på personen som reser snarare än sättet han reser på.
Det som känns lite svårare att ta ställning till är påståendet att "resenärerna" vill att folket ska leva kvar i fattigdom. Naturligtvis vill vi inte det, ett Indien utan tiggare och slumområden, visst vore det härligt att veta att alla där hade mat för dagen, ett hem att bo i och ett arbete att gå till. Men sen, det är ju nu det dåliga samvetet får en törn, tänk ett Indien med idel moderna bostadsområden, korna, grisarna, kamelerna mm borta men med mångdubblad trafik, stora motorvägar överallt och när vi ska gå ut och äta kostar en "dagens" 60:-. Budgetlogi kostar 400 och åka taxi är inte att tänka på. Men ändå om det är priset vi får betala för ett Indien där alla har möjlighet till ett bra liv så tror jag nog att vi åkte dit då med.
Och, Jodå det är ju kul att komma hem och berätta om den förhållandevis fattiga familjen som bjöd på lunch och stolt visade sin nyköpta tv och alla kanaler den kunde åstakomma, men det beror ju inte på att familjen var fattig,hoppas jag i alla fall, det man man glädjer sej åt är ju gästfriheten, den som vi inte alls är vana vid här hemmifrån, att bjuda in en vilt främmande människa är ju inte något många gör i västvärlden. Och att komma bakom dom höga murarna till rikemanshusen på europeiska semesterorter, visst vore det lika spännande.
Så att vi som reser bidrar till att bibehålla fattigdomen i dom länder vi reser till har jag svårt att förstå, kanske vi många gånger varesej gör till eller ifrån, men för det mesta måste väl ändå dom pengar jag spenderar ge någon människa en möjlighet att försörja sej.

Jag tror personligen inte att utländska turister är särskilt mycket mer miljöförstörande än den lokala medelklassen. Visst, vi dricker vatten ur platsflaskor, men försök räkna hur många aluminumförpackningar som går åt på en längre indisk tågresa (och som sedan dumpas längs tågsträckningen).

Angående själva artikeln, så slår den väl mest i öppna dörrar. Det är inte heller den första artikelna av sitt slag, utan det har producerats en mängd reportage kring backpackerturismens baksida. Aftonbladet tar väl in den mest för att man tycker att det är uppseendeväckande att en grupp som man uppfattar (och som förförallt uppfattar sig själv) som alternativ, miljövänlig, solidarisk, m.m. i själva verket spelar en lika rutten roll som charterturisterna vid Goas stränder.

Det har väl mer eller mindre redan konstaterats på den här tråden att såväl backpackerturisterna, H&Ms ägare samt alla andra svenskar som köper billiga H&M-kläder utnyttjar de ojämlika förhållandena i världen. Vi kan resa runt i flera månader och äta god mat, bo på hyfsade hotell, åka två-timmars taxiresor och klippa håret för tre svenska kronor, eftersom folk arbetar för knappast inga löner alls. Hade indiska hotellanställda och kypare faktiskt fått levnadsvärda löner, hade backpackerturismen blivit en omöjlighet. Det är ganska intressant att studera vad LP skriver och vad som sägs i backpackerkretsar. En vanlig åsikt är "betala inte överpriser, det kan driva upp priserna och drabba andra resenärer!". En åsikt som betyder att backpackerkulturen är medveten om förutsättningarna för sin egen överlevnad, och är beredd att försvara sin priviligierade ställning gentemot den alltmer giriga lokalbefolkningen. Linjen drivs ganska konsekvent i LP och dess kopior, man vurmar för det "oförstörda" (avlägsna hålor, där man forfarande kan leva på ingenting som turist) och häcklar det "exploaterade" (de områden där turismen industrialiserats, t.ex. Kovalam i Kerala) och det "moderna" (Bangaldore, Chandigarh, m.m.).

Det sistnämnda är intressant, åtminstone ifall man anser sig ha någon form av emotionellt band till Indiens och dess folk. Det stör mig något extremt att höra (jag brukar, då o då, tjuvlyssna på andra turisters samtal.) som talar illa om att indier får tillgång till allt det som vi själva tar förgivet (mobiltelefoner, kabel-TV, m.m.). Man har ofta olika kulturrelativistiska förklaringsformer, t.ex. att de österländska folkens religiösitet och andlighet gör att de inte behöver samma materiella standard som vi, att de är "fattiga men lyckliga", etc.