Ladakh och Himachal Pradesh

Stick iväg ifrån Manali; ta en buss nordöst (nåt sånt) mot Kaza
[kaa-tschaa], det är en jädra lång busstur över bergen, några
kilometer fick jag även gå till fots, för vägen hade rasat. Men jag
kom på den motsatta bussen bortom raset när den vände, den var riktigt
proppfull.

Sedan blev bussresan lite för mycket, och framåt kvällen klev vi tre
stycken av i en mycket liten by som hette Hull. Det sas att det skulle
kunna finnas något gästhus av något slag där, men det gjorde det inte.
Vi hittade dock, med hjälp av några små tibetanska tanter som vi
följde efter i mörkret, ett hus med en man som sade att vi skulle gå
upp för trappan på sidan av huset, till boendevåningen, och komma in
(ja, han kunde nog nästan bara "Come!" på engelska). Där fick vi sitta
invid väggen på jordgolvet i deras kök, medan frun kokade ris åt oss
och deras två små söner lekte. En vän till familjen var på besök, han
satt och läste några buddistiska texter ur ett slags löst
blädderblock, och han kunde några fler ord engelska. Sedan
inkvarterades vi i ett extra rum och sov mycket gott.

Tidigt morgonen efter fortsatte vi några kilometer till fots genom
stendalen, Spiti Valley, mot Kaza. Dock med lift ett slag i en
överfull jeep med glada vägarbetare från Rajasthan. Fortsatta sedan
längre österut mot tibetanska gränsen (krävde speciellt Inner-Line
Border Permit utfärdat i Kaza), på fler tokiga bussresor och andra
möten med människor...