Tråd för oss med indisk partner

Vi gifte oss i Goa ja, men helt utan krångel skulle vill jag nog inte påstå att det var. Det krävs mycket pappersarbete för att gifta sig i Indien och en hel del väntetid och så förstås ett enormt tålamod. Väl i Sverige var registeriingen lättare, vi visade bara upp vårt indiska äktenskapscertifikat och en kopia på hans pass.
Jag stannade sex månader i Goa då vi gifte oss och det var även då vi ansökte om turistvisum för honom. Efter att ha besökt Sverige som turist ansökte han sedan direkt efter sin hemkomst om uppehållstillstånd och fick det beviljat på en månad. Så ädr kan man snacka snabba ryck! Han åkte hem i augusti och var tillbaka i Sverige den 30 nov 2006. Till viss del tror jag att graviditeten spelade roll för migrationsverkets handläggare.
Kanske inte så uttömmande svar, svårt att hitta tid att sitta i lugn och ro och skriva :wink:

Korp;

Han gick några introduktionsveckor på sfi men fick sen ett deltidsjobb i en annan stad så det krånglade till det hela. Numer jobbar han heltid och har alltså inte haft ngt tillfälle att slutföra någon sfi kurs. Men språket kommer med tiden ändå, det märks redan av.
Och hur han fick jobb...tja...det är connections hela vägen som gäller... :wink:
Med hårt arbete och lite bondtur kommer man ganska långt :)

Hej!

Jag har en indisk partner och vi planerar att gifta oss i indien i januari. Han bor i Bangalore och vi letar nu desperat efter någon kyrka som vill acceptera oss då de flesta kyrkor bara viger aktiva medlemmar i församlingen. hans föräldrars kyrka accepterar oss inte och vi vill heller inte tillhöra den då den är lite väl hardcore. Vi är själva inte aktiva i någon annan församling i indien, men är båda protestanter. Är det någon som har gift sig kyrkligt i indien? Jag kontaktade svenska kyrkan i Sverige, men de har ingen verksamhet i Indien. Någon med erfarenhet eller kunskap om hur man kan gå tillväga? Skall man behöva importera en svensk präst? Vi vill inte gifta oss i Sverige.

Ang tidigare frågor om Visum kan jag bara efter erfarenhet meddela att en indisk medborgare som inte varit i shengenland tidigare och ansöker om sådant Visum måste, även om det inte framgår på ambassadens hemsidor , förutom att skicka all information som krävs, åka på intervju till Dehli. Detta var tidigare möjligt i Chennai, men man har ändrat reglerna. Handläggningstiden efter att alla papper är inne inklusive intervjun utförd är minst 10 dagar, så var ute i god tid.

Ni är så älskvärda i denn tråd, så roligt att ni funnit en tråd som engagerar och inspirerar, se bara här

Så jävla kul, jag älskar att ni har denna konversation, det betyder att vi alla älskar varandra i detta forum, lite gliringar och kärlek, så underbart, jag får nog hålla med om att Indier är flörtiga och det är även flickorna. Vad som är kul att resa till Indien är ju just det att de är så världsmedvetna samt så intelligenta och öppna samt utåtriktade. Så, träffa någon man vill tycka om är inte svårt och sen är ju indier rasande vackra.

Faktum är att i Chennai, men ni får inte säga detta till någon :D , jag har haft en del kontakt med kvinnliga poliser i Chennai, för min kompis sa, vill du ha en bra flicka så ta kontakt med en kvinnlig polis, för de är bäst sa han och jag kan hålla med, de är så vackra och rent ut sag jävligt trevliga, har pratat många gånger med dem, så det är min lilla flört. Du har stor chans att träffa en fin flicka som arbetar inom polisen och jag har testat lite, så nästa gång jag åker kanske jag får napp!
Mvh Peter

Först och främst så vill jag bara kolla om denna tråd "lever" fortfarande? :)

Får man vara med på ett hörn om man är tillsammans med en nepales som bor i Indien? :D Jag har varit tillsammans med honom i 1½ år nu, varav vi levt tillsammans ca halva tiden i Indien. Aldrig förr har jag träffat en man som är så intuitiv och omtänksam och det går att prata om allt med honom.

Jag tror, precis som de flesta av er, att det är kemin det handlar om, inte hudfärgen. Visst finns det kulturskillnader, men ser man det på rätt sätt så kan de berika istället för skapa problem. Men man måste vara vidsynt och ha humor :D

Hej kära vänner, jag e ny här men jag hoppas att jag kan betrakta all som mina vänner ändå.

Jag undrar om det finns någon svensk man som har ingått äktenskap med en indisk kvinna på traditionelt indiskt vis.
Hennes föräldrar kanske frågade dej om du ville gifta dej med deras dotter och det arrangerades på det viset, hur e det äktenskapet
hur känndes det för dej? Jag har hur många frågor som helst.

Eller en indisk man som e född i sverige och uppväxt här som e van vid våran "kultur" och vårat tänkande som ingick äktenskap på traditionellt indiskt vis.

Jag talar gärna med en kvinna om det här oxå, (en indiska då förstås) som har synpunkter eller åsikter om det här traditionella äktenskapet.

E det någon som känner någon som har gift sej på det här viset, kanske ingen på forumet, men ändå som man kanske skulle kunna
komma i kontakt med?

Jag undrar oxå hur det e i indien, jag förstår ju att vissa är mer traditionella och otrodoxa i sitt tänkande och handlande, men kan tillexempel en ung man å kvinna i dagens indien träffas och lära känna varandra innan äktenskapet spikas så att säga, och se om dom eventuellt kan trivas ihop ochsådär?
Om dom inte trivs ihop, men föräldrarna kanske vill att dom gifter sej ändå, hur funkar det?

Jag har 1000 frågor och skulle vara mycket tacksam för all hjälp jag kan få.
Tack/w

Jag var tillsammans med en indisk kille tills för ett tag sedan. Distansförhållande är ganska så svårt, tycker jag. Även fast vi mailade och skickade en massa meddelanden till varandra flera gånger om dagen var det väldigt påfrestande och stundvis även frustrerande. Det var inte bara att åka dit då man ville umgås. Så, ni som fortfarande har distansförhållande måste jag verkligen få berömma er!

Kände att det här kanske var rätt tråd att lyfta igen...

Min partner ringde precis och berättade att han nu fått sitt besked från ambassaden och de har avslagit hans ansökan om visa för att hälsa på släkt/vänner. De tyckte inte ansökan var trovärdig eller att en dryg månads vistelse i Sverige var berättigad. Kvinnan som genomförde intervjun hade till och med skrattat när hon frågat vad han skulle göra i Sverige under 44 dagar... Anupam, som han heter, är lågkastig och hade ett studieuppehåll nu för att kunna ansöka o eventuellt komma till Sverige för att fira jul etc med mig o familjen. Därför har beslutsfattarna också misstänkt att han sökt visum för att chansa på att stanna i landet.

Så nu till min fråga. Har ni tips på hur vi ska gå till väga för att han ska kunna komma hit o hälsa på? Vi har inte setts på två år nu, vilket är väldigt jobbigt, men på grund av mina studier har jag inte haft möjlighet att åka till Indien igen samt att han vill se hur jag har det här i Sverige. I längden är tanken att vi ska registrera äktenskap i både Indien o Sverige så att han kan ansöka om uppehållstillstånd, men än är jag rätt ung och har ingen som helst inkomst, inte han heller, så möjligheten för oss att kunna ha ett eget hem är ganska obefintlig just nu.

Därför tar jag tacksamt emot alla tips på hur vi ska få igenom att han får komma hit någon månad för att hälsa på!

”Det är lättare att fatta goda och förnuftiga beslut när man inte är förvirrad av kärlekens gift.”

Jag tycker det är tråkigt men inte konstigt att han nekas turistvisum. Direktiven från Gustav Adolfs torg till ambassaden i Delhi är mycket tydliga. Sverige skall inte ge visum till fattiga som inte ens betalar sin egen biljett. De anser att risken för att de aldrig skall åka tillbaka till Indien är alltför stor. För mig är det en fullständig gåta varför UD tror att någon indier överhuvud taget skulle vilja flytta till Sverige. Vem vill bo i Sverige av fri vilja när man kan bo i Indien?

Medelklassindier som har arbete med god inkomst och betalar sin egen biljett har inte problem att få visum till Sverige.

Tack för era svar! Och jag har tyvärr inte möjlighet att åka till Indien på bra länge pga utbildning o föreställningar jag är med i...

Matsism, lät som du hade lite erfarenhet eller så av det där? Min man är tillhör ett av scheduled castes och är än så länge bara student så vi har betalt biljett o försäkring samt intygat att vi ska stå för kostnader... Det kan väl inte vara omöjligt att få hit honom av en sådan anledning? Fick höra av en vän att hon skrivit ett "intyg" att hon personligen skulle se till att hennes besök skulle lämna Sverige på angivet datum och föreslog oss att göra det nu när vi kontaktar ambassaden och ber dem om omprövning. Personligen tycker jag att det borde räcka, vi är ju faktiskt ärliga med att det bara är en visit och han kommer absolut återvända till Indien. Det finns inga planer på att han ska stanna o Sverige öht och uppehållstillstånd ska vi vänta ett bra tag med att söka av olika anledningar... Vet bara inte hur man ska få de som fattar besluten att tro oss, vi är som sagt ärliga så hur ska man kunna övertyga dem om det när de misstror oss?

Just nu håller vi på ett begära omprövning så det återstår ännu i att se vad det resulterar i. I värsta fall får vi också ta och ansöka på nytt, kanske för en kortare vistelse. Kan inte låta bli att bli upprörd över hur de på Svenska ambassaden i Delhi kan sätta sig över och ifrågasätta folks relationer. Som det ser ut nu kommer inte vi kunna fira jul som en familj pga av att de inte tycker vi står varandra tillräckligt nära trots att vi förklarat och även skickat in allt som krävs. Ibland undrar jag om Anupam någonsin kommer beviljas visum och när vi ska kunna ses igen...

Svenska ambassaderna i Indien anställer indiskt folk som ska jobba för dem.Det kan ju faktiskt vara så att de utövar kassystemet även där på varandra.Det gjorde dom på polisstationen när min man skulle ansöka om pass i Indien innan han kom hit.Det slutade med att han ändå fick en godkänd polisrapport så att han kunde söka pass.Men först vart han tvungen att gå till en avlägsen släkting som är politiker, som ringde upp polismannen o hotade att få honom placerad på någon avsides ort.Jag faxade ner brev till polisen också.

Jag har också förstått att besök är krångligt att fixa. Jag har hört om flera som fått avslag.

Det är lika bra att man är lite förberedd på att myndigheter kan krångla när man ska ordna tillstånd. Det gäller att ha is i magen ibland...

Lycka till!