Spiti

By TheWanderer7562] - [1], CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.p

Spiti-valley, inklämt mellan Kinnuar i syd, Lahaul i nordväst, Ladack i norr och Tibet i öst, öppnades upp för utländska medborgare 1991. Sedan dess har allt fler turister hittat hit – även om det ännu inte rör sig om turisthorderna i Manali eller Leh.

Spiti-valley är belägen på den tibetanska högplatån och dalen är snötäckt sju till åtta månader om året. Landskapet utgörs av en blek och karg öken med snötäckta bergstoppar runt om. De högsta bergstopparna i området är Shilla (7026 m.ö.h.) och Manerang (6593 m.ö.h.). Orsaken till att dalen utgörs av öken är de omgivande bergsmassivens höjd som hindrar regnet från att komma upp från syd. Detta innebär inte att det inte regnar överhuvudtaget, men när det väl regnar är det mer som ett behagligt duggregn. Bristen på ordentliga regn har gjort att byborna har byggt imponerande bevattningssystem som gör att byarna omges av gröna fält (om du besöker Kibber i mitten av augusti är chanserna goda att du får färska ärtor).
Temperaturen i dalen är minst sagt varierande med grader på minus 35C på vintern och 30C plus på sommaren. Vidare kan det skilja sig upp till femton grader mellan dag och natt.

Majoriteten av befolkningen i Spiti är tibetanska buddhister (men i både Kaza och Tabo bor det även människor från ex. Bihar och Nepal), något som visar sig i att dalen har många kloster som utövar en viktig roll för samhällsstrukturen, till exempel är det fortfarande en vana för familjerna att skicka sin andra son till klostret i Ki för utbildning när han fyller fem. Pojken får senare i livet avgöra om han vill stanna i klostret som munk eller göra något annat.

Faktaruta
Spitis placering i Indien
Bäst tid att besöka: 
Sommaren
Resa till & från: 

Det vanligaste sättet att resa in i Spiti är från Manali. Bussen går från Manali tidigt på morgonen (runt sex) och tar ungefär 12 timmar med två pauser vid Rohtang La (3978 m.ö.h.) och Batal strax innan Kunzam La (4551 m.ö.h.). Om man inte vill ta bussen brukar det finnas åtminstone en share-jeep som ska till Kaza som går ungefär samtidigt som bussen, och från busstationen.
Med tanke på den fantastiska natur som vägen går genom kan det vara värt att slå sig ihop med några andra och hyra en egen jeep så att man kan stanna där man vill. En särskilt imponerande del av resan är den femhundra meter höga klättringen upp till Kunzam La där man under klättringen har utsikt mot tre glaciärer på det 6118 meter höga berget på andra sidan dalen.
Det andra alternativet att resa till Spiti är att ta Hindustan-Tibet Highway från Kinnaur (då får man utgå från Shimla istället för Manali). Ungefärliga (!) tider för olika sträckor med buss är:

Kaza – Manali 12 h
Kaza – Ki Gompa (14 km) 1 h
Kaza – Kibber (25 km) 1,5 h
Kaza- Dhankar Gompa (8 km) 0,5 h
Kaza – Tabo (55 km) 2 h

Annat att göra: 

Kaza (3640 m.ö.h.)

Kaza är administrativt centrum för Spiti (det här är sista stället att ansöka om ett Inner-line permit om du ska vidare mot Kinnaur eller Sangla) och fungerar som transportcentrum. Det är även dalens största (och enda) ”stad” med uppskattningsvis 750 invånare. Staden är ett behagligt ställe att vila upp sig på och vänja sig vid höjden. Det är inga problem att hitta någonstans att bo (Milaraepa Guesthouse är ett bra ställe med rena, spartanska rum för 200 rps) eller äta.
Rent estetiskt är Kaza ingen vacker stad, och jag har träffat både turister och bybor som tycker att staden har en stressig atmosfär (något som i och för sig ska jämföras med de omkringliggande byarna och inte med normala indiska städer), men jag tycker att staden har en viss dragning ändå. Om inte annat så har staden utsikt över halva dalen från vissa ställen.

Ki Gompa (4116 m.ö.h.)

Detta kloster (Gompa) är det äldsta och största klostret i Spiti, om än inte det viktigaste. Klostret har ett verkligen spektakulärt läge med utsikt över hela dalen nedanför och är hem åt ett förvånande stort antal munkar och barn som alltid välkomnar besökare. Det är möjligt att bo i klostret för 100 rupies per dag (inkluderar två mål mat om dagen), men donationer tas gärna emot. Om du väljer att övernatta så tänk på att du är gäst i ett kloster, och bete dig som det.
Klostret är även hem åt ett antal thangkas (buddhistiska religiösa målningar föreställande exempelvis berättelser ur Buddhans liv eller olika chaktran), en del – efter vad munkarna har berättat – så gamla som från 1100-talet.

Kibber (4205 m.ö.h.)

Kibber brukade hävda att de var världens högsta by, men numer hävdar de enbart att de är världens högsta by med elektricitet (som är av mer än den är på). Det är en liten by med uppskattningsvis 150 invånare som livnär sig som jordbrukare. Byn har tre gästhus varav två serverar mat.
Den bästa sysselsättningen här är att promenera runt i omgivningen. Ungefär en timmes promenad bort går en ravin som skär som ett sår lodrätt genom landskapet med en klarblå flod som forsar förbi på botten. Ravinens djup varierar på mellan 100 och 200 meter och är väl ungefär 40 meter som bredast. Floden har gröpt ur ravinen så att den ringlar sig fram, något som bland annat har skapat en ”halvö” där man kan gå ut med lodräta stup på tre sidor om sig. Om man vill så kan man även gå ner till floden i ravinen och ta ett riktigt kallt dopp.

Dhankar Gompa (4028 m.ö.h.)

Ungefär tusen år gammalt klättrar detta kloster på berget 600 meter ovanför dalgången. För att ta sig hit får du hoppa av bussen från Kaza vid Sichling och sedan börja vandra uppåt om det inte finns någon taxi i närheten. Vandringen belönar sig dock i form av en fantastisk utsikt.

Tabo (3276 m.ö.h.)

Tabo är hem till ett av de viktigaste klostren i den tibetansk buddhistiska världen och är det kloster som Dalai Lama planerar att dra sig tillbaka till (även om det cirkulerar rykten i byn om att han har valt ett annat kloster). Klostret byggdes 966 av Ringchen Zangpo, samma man som byggde Ki Gompa, och är alltså mer än tusen år gammalt. Tabo tycks även vara det ställe i Spiti där man kremerar sina döda.
Byn är omgiven av små gröna ängar och är ett trevligt ställe att vistas på. Om man vill vara lite aktiv så finns det ett antal grottor på ena sida bergsluttningen med målningar, alla grottor är dock inte öppna. Annars finns det några stigar som leder upp på bergsluttningen varifrån utsikten är fantastisk. Det ska även finnas några små ”sandstränder” vid floden, men den är kall och ström…
Klostret, som välkomnar besökare, har ett bra bibliotek med religiösa böcker. Liksom Ki Gompa har Tabo en imponerande samling thangkas. En hel del av de thangkas som räddades från Tibet under kulturrevolutionen har hamnat i det här klostret. Det finns flera gästhus och restauranger i byn, om du bor på klostret är chansen stor att du kommer att bli bjuden på persikor som dom odlar i sin trädgård.

Det finns givetvis fler byar än de ovan nämnda. I de byarna kan det dock vara svårt att hitta någonstans att övernatta, om du väljer att göra ett försök torde de lokala klostren ha lättast att hysa gäster.

Skriven av Gustav Axberg som hittills har tillbringat ungefär två månader i Spiti. All information om höjder och befolkningsstorlek är ungefärlig.

Facebook Comments Box