Jehangir var den fjärde stormogulen som regerade över Indien, Pakistan och Afghanistan på 1600-talet. Han var son till Akbar, som hade skapat ett stort och tolerant imperium i Indien. Jehangir var en fredlig och generös härskare, som delade sin fars intresse för olika religioner och kulturer. Han var också en passionerad konstnär och konstmecenat, som stödde många konstnärer, författare och arkitekter. Han var särskilt förtjust i Kashmir, där han tillbringade mycket tid och där han också dog.
Född i Fatehpur Sikri utanför Agra i Indien
Jehangir föddes 1569 i Fatehpur Sikri, som då var huvudstaden i hans fars rike. Han fick namnet Nur-ud-din Muhammad Salim, men han fick smeknamnet Jehangir, som betyder "världens erövrare" på persiska. Han var den äldsta överlevande sonen till Akbar och hans hustru Mariam-uz-Zamani, en hinduisk prinsessa. Han fick en god utbildning i persisk och arabisk litteratur, historia, religion och vetenskap. Han var också intresserad av astrologi och astronomi, och han ärvde sin fars religiösa tolerans och nyfikenhet.
Fredlige Jehangir stormogul vid 36 års ålder
Jehangir blev stormogul 1605, när han var 36 år gammal, efter att hans far hade dött. Han fortsatte sin fars traditioner och politik, och behöll fred och stabilitet i sitt rike. Han förde inte många krig, utan föredrog att lösa konflikter genom diplomati och förhandlingar. Han var generös mot sina undersåtar och lät dem behålla sina rättigheter och privilegier. Han var också respektfull mot de olika religionerna och kulturerna i sitt rike, och lät dem utövas fritt. Han gifte sig med flera kvinnor, både muslimer och icke-muslimer, och hade många barn. Hans mest kända hustru var Nur Jahan, en persisk adelsdam som hade stor inflytande över honom och hans rike.
Jehangir - älskaren av konst
Jehangir var en stor älskare och beskyddare av konst. Han anställde många konstnärer, som målade porträtt, landskap, djur och blommor i en realistisk och elegant stil. Han själv var en skicklig målare, och han kritiserade och berömde sina konstnärers verk. Han var också intresserad av litteratur, och han skrev en självbiografi som kallas Tuzuk-i-Jehangiri, där han beskriver sina äventyr, tankar och känslor. Han stödde också arkitektur, och han byggde många vackra byggnader, som Shalimar Bagh, en trädgård i Lahore, och Akbar's Tomb, ett mausoleum för sin far i Sikandra.
Jehangir - älskaren av alkohol och droger
Jehangir hade dock också en svaghet för alkohol och opium, som han konsumerade i stora mängder. Han började dricka vin redan som ung, och han blev snart beroende av det. Han drack ofta flera liter vin om dagen, och han blandade det ibland med sprit eller philonium, ett kryddat drogpreparat som innehöll opium, saffran, nardus och honung. Han åt också opium i form av piller eller pasta, och han ansåg att det gav honom lugn och glädje. Han försökte flera gånger att minska sitt intag av alkohol och opium, men han lyckades aldrig helt sluta. Hans missbruk påverkade hans hälsa och humör, och han blev ofta sjuk, deprimerad eller arg. Han erkände själv i sin självbiografi att hans alkohol- och opiumvanor var hans största laster, och att de orsakade honom mycket lidande
Kashmir: Jehangirs paradis på jorden
Jehangir hade en speciell kärlek till Kashmir, som han ansåg vara det vackraste landet i världen. Han reste ofta till Kashmir, där han njöt av det behagliga klimatet, den frodiga naturen och den fridfulla atmosfären. Han bodde i lyxiga palats och tält, och han jagade och fiskade i de gröna dalarna och de klara sjöarna. Han skrev om sin fascination för Kashmir i sin självbiografi, och han sade att han aldrig ville lämna det paradisiska landet. Han dog också i Kashmir, när han var på väg tillbaka till Lahore 1627. Han var 58 år gammal. Han begravdes i Lahore, där hans mausoleum står än idag som ett minne av den konstälskande stormogulen som reste i Kashmir.
