Indien har haft ett kärnvapenprogram sedan 1950-talet, men har aldrig officiellt erkänt att det äger kärnvapen. Indien har också vägrat att skriva under icke-spridningsavtalet (NPT), som syftar till att förhindra spridningen av kärnvapen och främja kärnvapennedrustning. Indien anser att NPT är diskriminerande och orättvist, eftersom det bara erkänner de fem ursprungliga kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) som legitima innehavare av kärnvapen, medan det förbjuder andra stater att utveckla eller förvärva sådana vapen.
Obs! Bilden är bara illustrativ och skapad i Photoshop!
Första kärnvapenprovet 1974
Indien genomförde sitt första kärnvapenprov 1974, som det kallade en “fredlig kärnvapenexplosion” för civila ändamål. Detta väckte stor oro och kritik i omvärlden, särskilt hos grannlandet Pakistan, som också inledde ett hemligt kärnvapenprogram. Indien hävdade dock att det inte hade några planer på att bygga etnkärnvapenarsenal eller att använda kärnvapen i en konflikt. Indien upprätthöll en policy av “trovärdig minimidissuasion”, vilket innebar att det skulle ha en tillräcklig men begränsad kärnvapenkapacitet för att avskräcka potentiella angripare, men inte för att söka militär överlägsenhet eller aggression.
Indien chockade världen
Detta ändrades dramatiskt i maj 1998, när Indien chockade världen med att utföra fem kärnvapenprover i öknen i Rajasthan, vid Pokhran-testplatsen. Tre av proven ägde rum den 11 maj och två den 13 maj. Indien hävdade att proven var nödvändiga för att stärka landets säkerhet och suveränitet, samt att demonstrera landets vetenskapliga och tekniska framsteg. Indien påstod också att det hade utvecklat en vätebomb, som är mycket kraftfullare än en atombomb, samt kärnvapen som kunde bäras av missiler, flygplan eller ubåtar.
Internationella fördömanden
Indiens kärnvapenprover 1998 utlöste en våg av internationell fördömande och sanktioner. Flera länder, däribland USA, Storbritannien, Frankrike, Japan och Australien, frös sitt bistånd och sin handel med Indien, samt införde restriktioner för militär och teknisk samarbete. FN:s säkerhetsråd antog en resolution som fördömde proven och uppmanade Indien att avstå från ytterligare provsprängningar, att skriva under NPT och det fullständiga provstoppsavtalet (CTBT), samt att delta i förhandlingar om ett fördrag som skulle förbjuda produktionen av klyvbart material för kärnvapen.
Fördömanden även från Sverige
Även Sveriges dåvarande Statsminister, Göran Persson, sade att kärnvapenproven i Indien var fullständigt oacceptabla och menade på att man inte kunde utesluta att biståndet till Indien skulle dras in.
Upptrappning av Pakistans kärnvapentester
Indiens kärnvapenprover 1998 fick också en regional och global återverkan. Pakistan, som har en långvarig rivalitet och konflikt med Indien, särskilt över Kashmir, svarade med att utföra sex egna kärnvapenprover senare samma månad. Detta ledde till en farlig upptrappning av spänningarna mellan de två grannländerna, som båda blev de facto kärnvapenstater. Det fanns en verklig risk för ett kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan, som kom till uttryck i Kargilkriget 1999, när de båda länderna utkämpade en väpnad konflikt längs den omstridda gränsen i Kashmir.
Indien utmanade världens kärnvapenordning
Indiens kärnvapenprover 1998 utmanade också den globala kärnvapenordningen och icke-spridningsregimen. Indien blev det första landet som bröt det informella moratoriet på kärnvapenprovsprängningar som hade upprätthållits sedan 1996, då CTBT öppnades för underskrift. Indien visade att det var möjligt att utveckla och testa kärnvapen utan att vara medlem i NPT eller CTBT, och att det kunde göra det utan att möta allvarliga konsekvenser. Indien utmanade också den exklusiva statusen för de fem ursprungliga kärnvapenstaterna, och krävde att bli erkänd som en ansvarsfull och fredlig kärnvapenmakt. Indien argumenterade för att det hade rätt till kärnvapen som en stor och suverän nation, och att det inte utgjorde något hot mot någon annan stat. Indien hävdade också att det var redo att delta i multilaterala initiativ för kärnvapennedrustning, men bara på villkor av jämlikhet och ömsesidighet.
Indiens större roll i världsordningen
Indiens kärnvapenprover 1998 markerade en vändpunkt i landets kärnvapenpolitik och dess internationella ställning. Indien gick från att vara en dold kärnvapenstat till att vara en öppen och självsäker kärnvapenstat, som sökte en större roll och röst i världsordningen. Indien utlöste också en kärnvapenkapplöpning med Pakistan, som ökade risken för en regional kärnvapenkonflikt. Indien utmanade också den globala kärnvapenordningen och icke-spridningsregimen, som byggde på NPT och CTBT, och krävde en reformering av dessa avtal för att återspegla den nya verkligheten. Indiens kärnvapenprover 1998 var fullständigt oacceptabla för många länder, men de var också ett uttryck för landets ambitioner och aspirationer som en framväxande stormakt.
