Kejsare Ashoka var den tredje och mest berömda härskaren av Mauryariket, som sträckte sig över stora delar av den indiska subkontinenten mellan 322 och 185 f.Kr. Han kom till makten omkring 268 f.Kr. och förde tidigt under sin regeringstid ett mycket blodigt och grymt krig mot Kalingariket, som låg vid östkusten. Kriget var en av de största massakrerna i den antika historien och resulterade i att över 100 000 människor dödades, 150 000 förvisades och många fler led av svält och sjukdomar.
En fruktansvärd syn leder till förändring
Synen på fältet var fruktansvärd och Ashoka kände en djup ånger över det lidande han hade orsakat. Han insåg att våld bara ledde till mer våld och att han hade brutit mot dhamma, det vill säga den rätta levnadsregeln som han ansåg vara grunden för ett lyckligt och harmoniskt samhälle. Han drog sig tillbaka en tid från sina erövringar och började studera buddhismen, som han hade kommit i kontakt med genom sin mor eller sin hustru (källorna är osäkra).
Konverterterade till Buddhism
Ashoka konverterade till buddhismen och blev med åren alltmer krigsvägrande. Han beskrivs som världens ende pacifistiska härskare, eftersom han avstod från att föra fler krig och istället ägnade sig åt att sprida fred, välfärd, tolerans och icke-våld bland alla levande varelser. Han lät resa pelare och klippor med inskriptioner där han förklarade sin politik och sina åtgärder för att främja dhamma i sitt rike och utanför dess gränser. Dessa inskriptioner kallas Ashokas edikter och är de första skriftliga bevisen på buddhismen i Indien.
En tid för reformer
Ashoka gjorde också många praktiska reformer för att förbättra förhållandena i riket. Han lät bygga vägar, brunnar, rastplatser, sjukhus, skolor, bibliotek och parker. Han utvecklade en bredare sjukvård både för människor och djur. Han skänkte gåvor till de fattiga, de gamla, de sjuka och de fängslade. Han stödde olika religiösa traditioner och uppmanade till respekt och dialog mellan dem. Han skickade också buddhistiska missionärer till olika delar av Asien, som Sri Lanka, Burma, Grekland och Egypten, och bidrog till att göra buddhismen till en världsreligion.
Ashokhas död
Ashoka dog omkring 232 f.Kr., efter att ha regerat i nästan 40 år. Hans död markerade början på Mauryarikets nedgång, som snart splittrades i mindre kungadömen. Hans edikter glömdes bort under århundradena som följde, tills de återupptäcktes på 1800-talet av brittiska arkeologer. Idag är Ashoka en av de mest beundrade och respekterade personerna i Indiens historia. Hans fyrsidiga lejonkapitäl är Indiens nationalsymbol och hans födelsedag firas som en nationell helgdag.
Ashokhas hästoffer
Hästofferet var en ceremoni som beskrivs i detalj i olika vediska skrifter, särskilt Shatapatha Brahmana. Det gick ut på att en speciellt utvald hingst släpptes fri att vandra i ett år under beskydd av kungens krigare. Om hästen gick in i ett främmande land, måste dess härskare antingen strida eller underkasta sig. Efter ett år, om ingen fiende hade lyckats döda eller fånga hästen, fördes den tillbaka till huvudstaden. Där offrades den vid en stor offentlig ceremoni, som åtföljdes av mycket fest och firande. Hästen ansågs symbolisera solen i dess färd över världen och därmed kungens makt över hela jorden. Efter att ha utfört ett hästoffer, kunde kungen anta titeln chakravartin (universell monark)
Enligt legenden släppte Ashoka lös sin häst från Pataliputra, huvudstaden i Mauryariket. Hästen vandrade genom många länder och mötte ingen motståndare. Alla kungar som såg hästen erkände Ashokas överhöghet och betalade tribut till honom. Hästen nådde ända till Grekland, där den blev väl mottagen av Antiochos II Theos, som var en av Ashokas samtida och allierade. Antiochos gav hästen många gåvor och skickade den tillbaka till Ashoka med ett budskap om vänskap och respekt. När hästen återvände till Pataliputra, var Ashoka mycket glad och stolt över sin bedrift. Han offrade hästen med stor pompa och prakt och utropade sig själv som världens härskare.
Bild av Photo Dharma from Sadao, Thailand - Detail of: ., CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=61783990
