Alexander den store
År 326 f.Kr. nådde Alexander den store Indien, men fick ingen egentlig makt, även om han hade kungariken i nordväst. Han mötte motstånd från flera indiska furstar, bland annat Poros vid floden Hydaspes (nuvarande Jhelum). Alexander tvingades dra sig tillbaka 324 f.Kr. på grund av sina trötta soldaters uppror mot att fortsätta kriget i Indien. Hans död året därpå ledde till att hans imperium splittrades mellan hans generaler, som bildade egna dynastier i olika regioner. En av dem var Seleukos I Nikator, som försökte återta de indiska territorierna från Chandragupta, men misslyckades och slöt fred med honom genom att ge bort sina östra provinser i utbyte mot 500 krigselefanter.
Chandragupta Maurya
321 f.Kr. kom Chandragupta Maurya till makten som kejsare genom att störta Nandadynastin, som hade styrt över Magadha och andra delar av norra Indien i över ett sekel. Chandragupta var grundaren av Mauryariket, det första imperiet som omfattade större delen av den indiska subkontinenten. Han utnyttjade det politiska kaos som uppstod efter Alexander den stores död och erövrade de grekiska satrapierna i nordvästra Indien med hjälp av sin rådgivare Kautilya, författaren till Arthashastra, ett verk om politisk ekonomi och statskonst.
Mauryariket var strikt och välorganiserat och hade en enorm armé, avlönad av kejsaren själv. En effektiv byråkrati utvecklades, skatteindrivningen var hård och likaså straffen för de som dömdes för skattesmitning. I samband med detta var korruptionen utbredd och det fanns ett stort nät av spioner, ingen bonde kunde gå säker. Chandragupta införde också en centraliserad administration och ett enhetligt rättssystem i sitt rike, som han delade upp i fyra provinser med varsin guvernör.
Chandraguptas efterträdare ledde till Buddhismens uppgång
Chandragupta efterträddes av sin son Bindusara (ej att förväxla med Bimbisara, Magadhariket) som utvidgade riket ännu mer genom att lägga under sig nästan hela den indiska halvön, förutom den sydligaste delen. Kejsar Bindusara dog 272 f.Kr. och lämnade därmed över makten till sin son, Ashoka, som anses vara den störste och mest berömde av Mauryakejsarna.
Ashoka är känd för sin omvändelse till buddhismen efter det blodiga kriget mot Kalinga (nuvarande Odisha) 261 f.Kr., där hundratusentals människor dödades eller sårades. Han ångrade sig djupt för det lidande han hade orsakat och bestämde sig för att sprida dharma, det vill säga rättfärdigt liv och moraliska principer, i sitt rike och utanför dess gränser. Han lät resa pelare och klippor med inskriptioner där han förklarade sin politik och sina åtgärder för att främja fred, välfärd, tolerans och icke-våld bland alla levande varelser. Han skickade också buddhistiska missionärer till olika delar av Asien, som Sri Lanka, Burma, Grekland och Egypten, och bidrog till att göra buddhismen till en världsreligion.