Kriget mellan Indien och Pakistan 1965 och 1972 var två krig som utbröt mellan de två sydasiatiska grannländerna över det omtvistade territoriet Kashmir. Båda krigen slutade med att FN medlade fram en vapenvila, men ingen permanent lösning på gränsfrågan. Kashmir har sedan dess varit en källa till spänning och konflikt mellan Indien och Pakistan, som båda har kärnvapen och gör anspråk på hela regionen.
Bakgrunden till krigen mellan Indien och Pakistan
Bakgrunden till kriget var att Indien och Pakistan blev självständiga från det brittiska imperiet 1947, och att den dåvarande maharadjan av Kashmir valde att ansluta sig till Indien, trots att majoriteten av befolkningen var muslimer. Pakistan ansåg att Kashmir borde tillhöra detta land, och stödde ett muslimskt uppror i regionen. Detta ledde till det första indo-pakistanska kriget 1947-48, som slutade med att Kashmir delades i två delar, en indisk och en pakistansk, längs en eldupphörslinje som kallades för Line of Control (LOC).
Det andra indo-pakistanska kriget
Det andra indo-pakistanska kriget 1965 utlöstes av att Pakistan försökte infiltrera och störta den indiska administrationen i Kashmir, i en operation som kallades för Gibraltar. Indien svarade med att attackera Pakistan längs den internationella gränsen, och kriget spred sig till andra områden, som Punjab och Rajasthan. Kriget varade i fem veckor, och skördade omkring 3 000 liv på båda sidor. Kriget slutade med att FN medlade fram en vapenvila, och att båda länderna återgick till sina tidigare positioner. Kriget ledde också till att Indien och Pakistan undertecknade ett fredsavtal i Tasjkent 1966, där de förband sig att lösa sina tvister på ett fredligt sätt.
Det tredje indo-pakistanska kriget
Det tredje indo-pakistanska kriget 1971 hade sin bakgrund i att Östpakistan, som var en del av Pakistan, gjorde uppror mot den västpakistaniska regeringen, och utropade sig som en självständig stat som kallades för Bangladesh. Indien stödde Bangladesh i dess frihetskamp, och invaderade Östpakistan i december 1971. Pakistan svarade med att attackera Indien längs den västra gränsen, men kunde inte stoppa den indiska framryckningen. Kriget varade i två veckor, och slutade med att Pakistan kapitulerade i Östpakistan, och att Bangladesh erkändes som en självständig nation. Kriget var det blodigaste i Sydasiens historia, och krävde omkring 300 000 liv, främst civila i Östpakistan. Kriget ledde också till att Indien och Pakistan undertecknade ett fredsavtal i Shimla 1972, där de enades om att respektera LOC som den faktiska gränsen mellan dem i Kashmir.
Fortsatt allvarligt läge
Kriget mellan Indien och Pakistan 1965 och 1972 var två krig som präglade och påverkade de båda ländernas relationer och roller i regionen och i världen. Det var två krig som visade på de utmaningar och möjligheter som uppstår när två stora och växande nationer möts och interagerar med varandra. Det var två krig som fortfarande är levande och aktuella i Indien och Pakistan, och som fortfarande är en källa till konflikt och samarbete, till rivalitet och partnerskap, till minne och framtid.
En av de farligaste konflikterna i världen
Den fortsatta konflikten mellan Indien och Pakistan över Kashmir har varit en av de mest långvariga och farliga i världen. Trots flera försök att lösa gränsfrågan på ett fredligt och diplomatiskt sätt, har båda länderna fortsatt att hävda sina anspråk på hela regionen, och har haft flera gränstvister och incidenter, som 1984, 1999, 2001, 2008, 2016 och 2019. Den senaste sammandrabbningen, som ägde rum i februari 2019, var den allvarligaste sedan 1971, och resulterade i att båda länderna utförde flygangrepp mot varandra, och att Pakistan sköt ner ett indiskt stridsflygplan och tillfångatog piloten. Konflikten har också hotat den regionala och globala freden och säkerheten, eftersom båda länderna har kärnvapen och har hotat att använda dem i händelse av ett fullskaligt krig.
Delvis förbättrade relationer
Trots konflikten över Kashmir har Indien och Pakistan också försökt att förbättra sina relationer på andra områden, som handel, kultur, utbildning och miljö. Båda länderna har insett att de har mycket att vinna på att samarbeta och mycket att förlora på att konfrontera varandra. Båda länderna har också deltagit i flera dialoger och mekanismer för att lösa konflikten över Kashmir på ett fredligt och diplomatiskt sätt, som Lahoredeklarationen 1999, Agra-toppmötet 2001, och Busstjänsten 2003. Båda länderna har också uttryckt sin vilja att upprätthålla fred och stabilitet i regionen, och att undvika en upprepning av 1965 och 1972.
