Sikhismen grundades av Guru Nanak på 1500-talet e.Kr. och är en av de yngsta av världens stora religioner. Ungefär 2% av Indiens befolkning, cirka 18 miljoner människor, är anhängare av denna religion. Sikhismen har sitt ursprung i Punjab-regionen i Indien och har spridit sig över hela världen med en betydande diaspora.
De fem K-na: symboler för sikhisk tro
Bild av Harisingh at the English-language Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35862549
Sikhismen är känd för sina fem symboler, kända som de fem K-na, som introducerades av Guru Nanak. Dessa symboler är:
- Kesh: Att inte klippa hår eller skägg, vilket symboliserar helighet.
- Kangha: Att bära en kam av trä, vilket symboliserar renlighet.
- Kucha: Att bära kortbyxor, vilket symboliserar vaksamhet.
- Kara: Att bära ett armband av järn, vilket symboliserar beslutsamhet.
- Kirpan: Att bära en sabel, vilket symboliserar beskydd av de svaga.
På grund av Kesh bär sikhiska män en turban där de lindar sitt långa hår. Kangha sitter ofta som ett spänne i turbanen och Kirpan förvaras tillsammans med kammen.
Sikhismens grundläggande läror
Sikhismen är en monoteistisk religion som betonar tron på en enda Gud, som inte får avbildas. Religionen betonar också jämlikhet och avvisar kastsystemet och pilgrimsfärder till floder, även om vallfärder till städer är tillåtna. Sikhismen lär ut vikten av att leva ett ärligt liv, tjäna andra och meditera över Guds namn.
Guru Granth Sahib: sikhismens heliga skrift
Sikhismens heliga skrift, Guru Granth Sahib, är en samling av hymner och skrifter från sikhismens grundare och andra heliga personer. Denna skrift betraktas som den eviga gurun och är central i sikhisk tillbedjan och praktik.
Sikhismens historia och utveckling
Sikhismen utvecklades från de andliga lärorna av Guru Nanak och de nio efterföljande guruerna. Den tionde gurun, Guru Gobind Singh, utsåg Guru Granth Sahib som sin efterträdare, vilket avslutade linjen av mänskliga guruer. Sikhismen har en rik historia av kamp och motstånd, särskilt mot förtryck och orättvisor.
Sikhismens globala närvaro
Idag finns det mellan 25 och 30 miljoner sikher världen över, med en stor majoritet bosatta i Punjab, Indien. Sikhismen har också en betydande närvaro i länder som Kanada, Storbritannien och USA, där sikhiska samhällen har etablerat sig och bidrar till den kulturella mångfalden.
Sikhismens praktiker och ritualer
Sikhismen betonar vikten av daglig bön och meditation, samt att leva enligt de tre grundläggande principerna:
- Nam Japna: Att meditera över Guds namn.
- Kirat Karni: Att tjäna sitt levebröd genom ärliga medel.
- Vand Chakna: Att dela med sig av sina inkomster och tjäna andra.
Sikher deltar också i olika ceremonier och festivaler, inklusive Vaisakhi, som firar bildandet av Khalsa, och Gurpurab, som firar födelsen av Guru Nanak.
Sikhismens tempel: Gurdwara
Sikhismens tempel kallas Gurdwara, där sikher samlas för att be, sjunga hymner och delta i gemensamma måltider, kända som Langar. Den mest kända Gurdwaran är Harmandir Sahib, även känd som Gyllene Templet, beläget i Amritsar, Punjab.
Sikhismens bidrag till samhället
Sikher är kända för sitt engagemang i samhällstjänst och välgörenhet. Langar, den gemensamma måltiden som serveras i Gurdwaras, är ett exempel på sikhisk generositet och engagemang för att hjälpa de behövande.
Vid den gemensamma måltiden, som serveras gratis i tusentals tempel över världen, sitter alla personer i rader på golvet, oavsett status, kast, hudfärg, religion eller kön. Ingen människa är bättre än den andra och därför görs det inte heller någon skillnad på hur man serverar maten.
I många indiska storstäder har sikher också gratis sjukhus med förvånansvärt hög standard. Även dessa sjukhus är öppna för alla, oavsett kast, hudfärg och religion.
