Sjövägen till Indien

Sjövägen till Indien

Under hela 1400-talet vågade portugisiska sjömän segla allt längre söderut på den afrikanska västkusten samtidigt som skeppsbyggnadskonsten utvecklades och skeppen blev större. Det var Henrik Sjöfararen som främst drev på utvecklingen och ifrågasatte Ptolemaois geografi som sa att Afrika var fastvuxet med Sydpolen och var medeltidens enda aktoritet. Måhända hade Henrik bättre underrättelser om Afrikas form och kände till att en fenicisk flotta hade kringseglat Afrika och efter två år var tillbaka där dom startade.

Henrik utrustade och bekostade själv expeditioner och det var farliga resor längs okända kuster. För att få ihop ett gäng oförskräckta män till besättningarna gav kyrkan dem full oblat för sina synders skull. I århundraden hade sjömännen viskat att bortom Kap Non - ingen återvändo - var all sjöfart omöjlig. Havet kokade av värmen från solen och däck och segel slog i lågor. Ve det skepp som vågade sig in i dödszonen. Landskapet var dött som ett kraterlandskap och varje kristen som försökte ta sig iland i detta Satans land skulle strax bli förvandlad till en neger. Vidskepelsen var mycket utbredd och de goegrafiska kunskaperna primitiva.

Vilket jubel blev det därför inte när Gil Eannes 1434 seglade förbi denna förmenta udde och kunde intyga att det gick lika bra att segla på Guineakusten som någon annanstans. Unga äventyrare strömmade till Portugal och man behövde inte längre leta i gränderna efter besättningar.

När den energiske kungen Johan II besteg tronen i Portugal skedde ett uppsving och frågan om Afrikas kust blev politisk eftersom man hoppades hitta en sjöväg till Indien för bryta islams nesliga monopol på kryddor. Det hade tagit tolv år av långsamt framskridande för att uppnå Kap Bojador och ytterligare tolv år till Kap Verde, men nu blev framstötar på hundra eller femhundra mil vanligare.

1471 uppnåddes ekvatorn och 1484 landsteg Diego Cam vid Kongoflodens mynning. 1486 gick Henrik Sjöfararens profetiska dröm i uppfyllelse när Bartholomeu Diaz rundar Godahoppsudden. Orkanen slet hans segel i trasor och splittrade hans mast, men han styrde beslutsamt vidare och var redan på Afrikas ostkust. Han hade kunnat uppnå Indien med arabiska lotsar men besättningen gjorde myteri och tvingade honom att vända.

Bragden var redan uppnådd och Afrikas västkust var fastlagd för alla tider. Portugiserna hade förstått svårigheterna med sådana långa resor och man behövde bl a större skepp. Det var ett jätteprojekt som krävde hela tolv års förberedelser innan man kunde släppa iväg Vasco da Gama som slutligen skulle finna sjövägen till Indien. Förmodligen hade den portugisiske konungen även sänt spioner landvägen för att ta reda på förhållandena på Afrikas ostkust och måste invänta dessa rapporter.

Hela världen riktade sina blickar mot det lilla Portugal, som i ett slag hade blivit världens förnämligaste sjömakt. Portugals försprång hade blivit för stort och ingen ansträngning kunde hinna ifatt Portugals framgångar.

Därför lyssnade man välvilligt på Messer Colombo på slottet i Lissabon och gav honom ingalunda ett brutalt nej, men man var inte villiga att riskera säkra portugisiska dukater på en högst osäker väg till Indien när man efter åratal av mödor i princip redan har hittat sjövägen till Indien. Men det var ett stort misstag som fick gigantiska effekter.

Underrättelsen om att den stortalige Messer Colombo under spansk flagg hittat land i väster efter tre veckors resa slog ner som en bomb i slottet i Lissabon och kapplöpningen till Indien hade börjat. Om Portugal fortfarande ville hävda sin företrädesrätt till Indien var det tvunget att gripa till vapen.

Men påven undanröjer lyckligtvis den annalkande faran. Portugal och Spanien är hans älsklingsbarn som aldrig satt sig upp emot hans aktoritet och dom hade fördrivet morerna och påven önskade inte att dom skulle söndras

Lika generöst som det är absurt, bortskänker påven med ett penndrag nästan hela världen till två nationer utan hänsyn till de övriga. Men man måste ändå beundra denna fredliga lösning som till sin natur måste vara provisorisk. Ty, vad hjälper portugiserna detta påvebrev om spanjorerna en dag landstiger vid Ganges mynning?

1498 landstiger Vasco da Gama på Malabarkusten till Guds ära och den portugisiske konungens fördel. Men landstigningen skedde inte med pompa och ståt och trumpetstötar, om någon trodde det. da Gama har instruktioner från kungen om hur han skall uppträda inför indierna, och landstigningen föregås av utbyte mellan gisslan enligt den tidens seder och bruk.

Vasco da Gama blev tilltalad av en arab på sitt eget språk då han steg iland och det rådde ingen språkförbristning. Enligt sina instruktioner drog da Gama en fabel om att han ingick i en stor flotta med tvåhundra lika stora skepp, men att han hade skilts från dem efter en storm och seglat vilse.

Han framställde sig som en fredlig handelsman som ville köpa kryddor och han betalade vad indierna begärde utan att köpslå. Det fanns en speciell krydda som måste doppas i en lera för att hålla sig färsk länge, och leran ökade kryddans vikt så att portugiserna fick betala lika mycket för leran som för kryddorna. Det gav ett litet naivt intryck och indierna skrattade bakom deras ryggar. Men det var det intrycket som kungen ville att indierna skulle få av dem och portugiserna knusslade inte utan begärde ännu mer lera.

Vasco da Gama kunde lyckligtvis lasta sitt skepp med kryddor upp till relingen och hans resa blev en stor framgång. När portugiserna återkommer den andra gången är det i syfte att skapa goda affärsförbindelser som fredliga handelsmän.

Men den tredje gången är det en rent militär operation och flottans uppgift är att rasera alla muhammedanska handelsstationer i Afrika och i Indien och att ta herraväldet på havet. Den portugisiska konungens koncept var att den som var herre på haven, var även herre på land.

Här föregrips för första gången englands kolonialpolitik, även om portugiserna nöjde sig med att härska på haven.

Det som drev fram de geografiska upptäckterna var inte en längtan efter trygga geografiska kunskaper eller en vilja att uträtta något som kom hela mänskligheten till godo. Den yttersta drivkraften var möjligheten att tjäna mycket pengar genom handeln, alltså ett rent profitintresse.

Anto Celan

 

Facebook Comments Box