Rapport 2

Rapport 2

  Här i Benares rullar livet på i sina gamla spår. Det mesta är sig likt och jag har snabbt kommit in i vardagslunken. Det är rätt skönt, det är verkligen som att vara hemma. Ricksha-chaufförerna börjar känna igen mig och ropen ekar inte längre efter mig så fort jag kliver ut på gatan ”Hello madam, ricksha?”. De har lärt sig vid det här laget att madam oftast inte vill ha någon ricksha. Dessutom vet de att de inte kan lura mig på en massa pengar och därmed är jag inte längre lika intressant. Det är det som är bäst med det här området, Assi. Folk känner igen mig och jag slipper allt tjat om att komma in i än den ena än den andra affären för att titta på siden, sten och allt vad det kan vara. Dessutom har turistsäsongen kommit igång på riktigt nu och det tar bort en del av pressen på oss studenter. Busslaster med amerikaner anländer varje dag på ghaten för att ta den obligatoriska promenaden och titta på det verkliga indiska livet innan de återigen slussas in i bussen och körs hem till sina fyra eller femstjärniga hotell. Inget ont om lyxturister, men inte får de uppleva så särdeles mycket utav Indien. I dag satt jag nere hos silversmeden på ghaten och drack Chai, utanför passerade en stor grupp amerikaner. En kvinna i gruppen fick syn på silvershopen och klev in, varpå hon genast blev utropad tillbaka av gruppens guide, det fanns inget utrymme för egna initiativ, nu skulle de tillbaka till bussen! Jag upplever det som lite konstigt, men vi är ju alla olika… Det är dock inte bara den sortens turister som finns här. Just i Assi finns det många backpackers och nu ser man dem överallt, på ghaten, på restauranterna, i affärerna. Vi besökare pumpar in pengar i området och i stort sett varenda butik expanderar, vilket ju är bra, det här är ett ganska fattigt område annars.. Även för båtmännen har den stora turistsäsongen kommit igång, något försenad p.g.a. att Ganga ji varit så stor att båtarna har varit förbjudna ute på floden, men nu ser man varje dag båtar fyllda med västerlänningar och pilgrimer. Det är rätt kul att turisterna strömmar in, det ger mer liv, får liksom staden att vakna upp ur sommardvalan.

  Ganga ji är fortfarande väldigt stor. I slutet av förra veckan steg hon faktiskt ytterligare p.g.a. att vatten släpptes ut från dammar längre upp i floden. Nu har hon dock börjat dra sig tillbaka och det går att se skillnad från dag till dag. Många är lättade över detta. Den stora festivalsäsongen är ju i antågande och mycket av firandet äger rum just på Ghatterna. I vanliga fall är trapporna rengjorda vid detta laget, all lera brukar vara i stort sett bortspolad, men nu ligger stora delar fortfarande under vatten, det ställer till problem. Men, som sagt, nu verkar det finnas ljus i tunneln.

   Idag har vi regn, inget monsunregn utan vanligt tråkigt dagsregn, det känns som en regnig svensk sommardag. Annars har det varit solsken i 2-3 dagar, solen har lyst från en klarblå himmel, vilket är ovanligt i Benares. Detta har gjort att det har blivit lite varmare igen, men inte jobbigt varmt. Tror att dagstemperaturerna ligger på en 25-30 grader.

  För några dagar sedan var jag och några kompisar och tittade på en procession som är en del av Ram Lila som pågår över hela staden just nu. Ram lila är en dramatisering av Tulsidas Ramayana; ”Ramacaritamanasa”. D.v.s. berättelsen om Ram, Sita, Laxman, Hanuman, demonen Ravan och alla de andra. Processionen illustrerar när Laxman högg näsan av Ravans syster efter att hon hade försökt att lura honom till att gifta sig med henne. Men just den delen är en väldigt liten del av processionen. Det är som ett långt karnevalståg med svärdfäktare, transvestiter, elefanter, dromedarer och fr.a. mängder av barn utklädda till Gudar. Barnen transporteras på stora kärror som är dekorerade med glitter och blinkande kulörta lampor, ackompanjerade av orkestrar och det ständiga dunket från dieselmotorerna som genererar elektricitet till lamporna. Barnen är upphängda, ja verkligen upphängda på de mest fantasirika sätt. En del hänger och dinglar två, tre meter över marken, andra är uppställda i poser som är minst sagt onaturliga och skulle ge mig kramp efter 2 minuter, där får de stå timma efter timma. Jag har faktiskt sett barn sova hängande högt upp i luften. Processionen pågår i flera timmar och slutar inte förrän långt in på natten. Vi gick när klockan var 2 och då hade bara halva paraden passerat. Det är tredje gången som jag ser denna parad, men jag blir lika fascinerade varje gång, det är så väldigt mycket Indien.

  Det verkar inte hända mycket av nyhetsvärde i Indien just nu. Nyhetsrapporteringen toppas av rättegången som just nu pågår mot Bollywood-hjälten Salman Khan. För cirka ett år sedan körde han sin bil rakt in i ett bageri i Mumbai, på vägen lyckades han köra över 4 personer som låg och sov på gatan, tre blev skadade och den fjärde avled. Khan var berusad vid tillfället och smet dessutom från platsen. Han hävdar fortfarande att han är oskyldig, men det ser väl rätt mörkt ut. Varje dag på nyheterna visar de bilder på hur han leds in och ut ur rättegångsbyggnaden, omgiven av poliser och livvakter. Det hela bevakas av ett stort medieuppbåd och naturligtvis också av massor av nyfikna åskådare som är där bara för att få en skymt av filmstjärnan.

  Idag var dessutom vår egen drottning Silvia på bild på första sidan av ”The Times of India”. I en kort notis berättades det att det Jordanska kungaparet är på statsbesök i Sverige och så var där en färgbild på Silvia och drottning Rania.

  Det var allt för den här gången från ljusets stad, Kashi!

  - Brita