Reserapport 1

Reserapport 1

Så var jag då tillbaka i varma, smutsiga, överbefolkade, kaotiska och underbara Indien!!! Har varit här i cirka 1 ½ vecka och har nu kommit till rätta och känner mig som hemma. Efter att ha varit borta från landet i drygt 1 ½ år var det inte utan att jag fick en liten kulturchock när jag klev ut från Indira Gandhi International mitt i natten den 17:e september. Värmen, lukten, luftföroreningarna och alla dessa hundratals människor som gör allt för att väcka just min uppmärksamhet; "Need taxi, madam?", "Very cheap hotel-rooms, special price only for you?" "Please come, madam!", "Where are you going, madam?" "What's your country?". Ja, ni som varit i Indien känner säkert igen alla dessa frågor. Jag kan villigt erkänna att jag var evigt tacksam att jag hade vänner från Benares på plats för att hämta mig på flygplatsen. Det blev ett glatt återseende där mitt i flygplatsens allra värsta kaos. Ett stort kramkalas och sedan bar det iväg med en taxi till Paharganj, där mina vänner hade bokat rum åt oss. Det handlade väl inte om något lyxhotell precis, inte ens i närheten. Men där fanns en säng och faktiskt privat badrum med en fungerande toalett och en fungerande vattenkran där jag kunde tvätta av mig. Mina vänner hade försökt att få rum på ett lite finare hotell tvärs över gatan, men blev nekade med motiveringen att det var fullbelagt, men det handlade nog snarare om att de hade fel hudfärg, då det senare under dagen visade sig finnas gott om rum för vita turister.

   Men, men vårt hotell var billigt och uppfyllde de grundläggande behoven, för en hyra på 125 rupees/dag vore det fult att klaga. Hotellet hette för övrigt Ashoka Ocean och ligger 5 minuters promenad från centralstationen.

   Vi spenderade 4 dagar i Delhi innan vi for vidare mot Benares. Gjorde väl inte så mycket. Jag vande mig så sakta vid Indien och värmen. Vi tog långa promenader på stan och åt mat på diverse olika restauranter. Samma dag som vi åkte vidare till Benares gick vi också på bio och såg den alldeles nya filmen "BOOM", men Bollywoods stora filmstjärna Amithab Bachchan. Filmen var väldigt upphaussad i förväg eftersom den innehåller många anspelningar på sex och de kvinnliga skådespelarna har på sig väldigt avslöjande kläder. Tyvärr var väl detta också det enda bestående intrycket jag fick av filmen. Den var i mitt tycke riktigt, riktigt kass! Den skulle behandla den undre världens kontakter med modellvärlden, men blev mest till en orgie i våld och lättklädda kvinnor. Mina indiska vänner var också mycket besvikna på filmen och recensionerna i tidningarna har inte varit nådiga!

   På kvällen, efter filmen, klev vi sedan på tåget mot Benares och anlände här på morgonen dagen efter.

   Det var skönt att komma "hem" till Benares. Här är allt sig likt. Alla gamla vänner finns kvar och deras liv har fortsatt i samma spår sedan jag var här förra gången, det märks knappt att det passerat så lång tid sedan jag var här. Det enda som skiljer sig från tidigare vistelser är att Ganga ji är större än jag någonsin sett henne förut, ändå har hon sjunkit ett antal meter sedan hon var som störst. Större delen av ghatterna ligger fortfarande under vatten, vilket innebär att det inte går att promenera långa sträckor efter vattnet som man brukar kunna göra. Men hon kommer väl att bli mindre, det verkar dock dröja något. Regnsäsongen är inte över ännu och vi har haft 3 stora skyfall sedan jag kom hit i söndags, just nu vräker regnet ner utanför mitt fönster. Jag klagar inte, regnet håller temperaturerna nere, när det inte regnar är det väldigt varmt och framför allt fuktigt.

   Dagarna spenderar jag mest med att studera och på kvällarna går jag ut och umgås med mina vänner. Sitter på ghatten, i mitt fall Assi Ghat, och tittar på folk. Sedan blir det naturligtvis också en hel del tid framför datorn på något av områdets cybercaféer. Efter mitt besök på just ett sådant ställe igår kom jag i närkontakt med det allra heligaste här i Indien. Man skulle kunna säga att mitt allra heligaste kom i kontakt med det allra heligaste.

   Det hela började tidigare på dagen då jag styrde kosan mot Karlstads universitets studiecenter för att besöka mina studiekamrater där. På väg dit passerade jag en kossa som tittade upp på mig och körde sedan in sin mule i min mage och skubbade den kärvänligt. Lite smått överraskad, men fortfarande lugn fortsatte jag till studiecentret. Efter någon timmas besök där gav jag mig sedan av mot närmaste cybercafé. Återigen passerade jag en ko och lyckades fånga hennes uppmärksamhet, denna gång inte på ett riktigt lika angenämt sätt. Den här kon trycker också sin mule mot mig, men fnyser sedan till och i det närmaste snyter sig i min tunika. Jag tar ett förskräckt steg åt sidan och går med snabba steg mot caféet. Stannade i cyber-världen i cirka en timma och klev sedan ut i verkligheten. När jag steg ut från caféet tog jag upp min mobiltelefon för att ringa en vän och se om han hade lust att hitta på något. När jag står där i godan ro och pratar känner jag plötsligt något som trycker mot min vänstra skinka. I tron att jag stött emot något tar jag ett steg framåt, med följden att trycket mot min bak blir ännu hårdare och jag känner hur någon skaver något hårt upp och ner mot min skinka, det gör riktigt ont och jag vänder mig om. Där står en ko och kliar sitt horn mot mina bakre regioner. Jag hoppar till och går snabbt därifrån med en värkande bakdel. Haltande tar jag mig fram i gränderna och tar min tillflykt till en bekants affär. Väl framme vid affären finner jag affärsinnehavaren i samspråk med en annan bekant. Jag berättar om mina traumatiska upplevelser, killarna tittar på mig, skrattar högt och säger: "De tror förmodligen att du är en tjur!!!". Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka detta, men det känns ju föga smickrande. Jag vill hellre se det som om Mata Gai (moder ko) har accepterat mig och på detta sätt gett mig någon slags välsignelse, eller kanske är det en förbannelse? Ja, ja vad vet jag? Vad än orsaken till denna upprepade närkontakt med kossor är, så har den i alla fall fått några direkta följder; numer lider jag av en akut ko-skräck, vilket är rätt jobbigt i Indien, samt en blå, svullen, ömmande bakdel som hindrar mig från att sitta ordentligt och som tvingar mig att sova på mage.

   Nu börjar regnet att avta här utanför och jag skall gå ut och njuta av den svala friska luften.
Väl mött i nästa rapport! Se upp för kossorna!
- Brita