Veckan som gatt

Jag befinner mig i Rajastan pa en camp lite utanfor Sikar, som har ca 200 000 invanare, jag delar rum med tva andra tjejer. Vi ar nu 10 volontarer har. Jobbet i slumomradet Banjara Basti har kommit igang och sjalv deltar jag i handikappsprojektet och har hand om en liten flicka som troligen ar cp skadad plus dagis verksamheten som man har startat for att manga skolbarn har sina smasyskon med till skolan som dom maste passa och darfor inte kan koncentrera sig sa bra pa skolarbetet. Forutom det finns skol, halso och byggprojekt.

Totalt bor det mellan 2500 och 3000 manniskor har och manga ar kastlosa, dvs de ar av den lagsta kategorin pa detta markliga system som har 4 olika kast som i sin tur har sa manga underkast sa det totalt blir 1600 kast. Man kan kalla det for ett slags "varderings system" for manniskor.

Det ar en otrolig fattigdom i detta gigantiska slum omrade men trots det ser jag sa mycket gladje! Min egen reflektion ar att jag klart och tydligt ser en stor skillnad pa de fattiga barnen som inte har mat for dagen eller ens klader alltid och de svenska barnen. Har ar dom uppfinningsrika nar det galler att hitta foremal till lekar, de ar glada och otroligt tacksamma medan barnen dar hemma ofta ar pipiga och gnalliga nar dom inte far som dom vill, dessutom sa bortskamda med fardig gjorda leksaker sa de inte behover vara kreativa sjalva. OBS detta ar grovt generaliserat och jag vet att motsatsen finns!

Vi borjar morgonen med att ga runt och hamta upp de barn som inte sjalvmant kommer till skolan, darefter delar vi ut frukost och sedan tvattar barnen ansikte och hander samt borstar tanderna, darefter satter lektionerna igang.

Nar det galler halsoprojektet sa bygger det i stort satt pa uppsokande verksamhet, man gar runt i omradet och kollar upp folks halso status och haller koll pa spadbarns halsa, vikt, langd osv. Dar det behovs satter man in atgarder, hjalper med lattare sjukvard och medicinering och vid svarare fall transporteras de till lakare. Man har ocksa lite koll pa hur det ser ut i hemmen och vid behov hjalper man dem igang med stadning, husen tittar man till sa de inte har nagra storre skador som t ex lackage, finns det sa atgardar man problemet. Ofta har barnen inga klader eller kanske bara en troja, da delar vi ut klader till dem. Det ar bara en bit av omradet som AVI i nulaget har resurser att hjalpa till med, men man planerar for att utvidga for att kunna ta hit fler volontarer sa mer hjalp kan ges.

En dag for oss volontarer ser ut sa har:

7.00 klockan ringer

8.00 frukost

8.30 tuktuk hamtar oss for avfard till Banjara Basti, det tar ca 15 min

11.30 hemfard

12.30 lunch

15.00 te och info om organisationen AVI, indiens kultur och religion, 2 ggr veckan ar det volontarmote

16.00 hindi lektion

18.00 yoga

Pa ledig tid tvattar vi vara klader pa garden, kollar mail, laser, umgas vi, mm

Min egen reflektion hittills ar att AVI ar en otroligt serios och strukturerad organisation som jag helhjartat kan rekomendera! Allt detta som vi lar oss om Indien, om manniskor, religion och kultur ar ovarderlig information om man ska arbeta som volontar, det ar inte bara till att komma hit och jobba, man maste forsta grunden till varfor det ser ut som det gor, utan denna information blir allt mycket svarare!

De som arbetar inom organisationen ar underbara manniskor som har vigt sina liv at detta gigantiska arbete och dom ar otroligt positiva och optimistiska!

Jag angrar inte en sekund att jag akte hit och jag ar helt overtygad om att jag en dag i framtiden kommer tillbaka.