Den fristående uppföljaren till Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer kan med lite vilja läsas utan att ha läst den tidigare boken. Där viktiga referenser mellan de båda verken förekommer förklaras de ofta kortfattat och hjälpligt. Personligen anser jag dock att man har mycket mer glädje att vinna genom att först läsa Delhis vackraste händer (recenserad här) innan man ger sig i kast med Dimma över Darjeeling.
När Göran Borgs liv åter igen börjar sugas ner i livets djupa och leriga vagnsspår tvingas han av sin KBT-terapeut, Karin, utmana sig själv i olika sociala situationer. Det är då Göran träffar den whiskey- och fotbollsälskande nya kompisen, Sven Grip. Tillsammans inleder de något som skulle kunna utveckla sig till en livslång vänskap, till den dag Göran börjar misstänka att Sven kanske är bö… Göran, "jag är inte homofob men", kan inte ens ta ordet i sin mun och ännu mindre prata med Sven om det. Istället rymmer Göran vant från sina problem och återfinner sig snart i Delhis myllrande hetta och hos Yogis ordsmidande sida.
Göran eller Mr Gora, blekansiktet, som Yogi kallar honom, dras åter in i förväxlingar och ett storslaget äventyr.
En av mina tidigare synpunkter på karaktärerna i Delhis vackraste händer var att de kändes ganska tvådimensionella. Detta är inget som i någon större utsträckning har förändrats i uppföljaren, men om vi lägger ihop de båda bilderna av Göran respektive Yogi med det vi nu får uppmålat, växer också en djupare bild fram. Att vi också får stifta bekantskap med Göran som barn bidrar också till att vi lättare kan börja förstå en del vår protagonist.
I Dimma över Darjeeling får vi träffa ett antal lite oväntade karaktärer och jag tycker se mig en antydan till en liten, liten, känga mot en av Sveriges största författare med Indien som specialitet. Dessa nya karaktärer ger en välkommen frisk vind genom hela boken, glädjande är också porträtten av de starka kvinnliga karaktärerna.
Efter en misslyckad teplantageaffär, där Yogi och Göran blivit lurade till att köpa ett nedgånget och fallfärdigt teplantage av skojaren Mr. Green, sugs våra vänner in i en nedåtgående spiral – In i Darjeelings tjocka dimma. Yogis planerade bröllop ställs in och han förskjuts av sin hätska och temperamentsfulla mor.
Göran gör vad Göran kan, men med sina egna problem, som ett ständigt svart moln, ser tillvaron allt annat än ljus ut. Tills den dag då den starka och oberoende kvinnan Lakshmi stiger in.
Även om jag ibland kände mig lite kluven till Delhis vackraste händer kan jag varmt rekommendera Dimma över Darjeeling. Några av de bitar som saknades i föregångaren byggs nu på och kompletteras till en större och bättre helhet. Yogis ibland lite för självklara floskler får här sällskap av lite större livsinsikt, utan att för den delen bli för konstlat eller tråkigt. Humorn och värmen från tidigare finns också kvar. Där Indiens befolkning tidigare målades i mörkare färger, känns det nu som Mikael Bergstrand valt en betydligt ljusare palett.
