Personligen kan jag uppleva boken som negativt inställd till indiska religioner, och det är kanske framför allt kapitlen om religion som är de svagaste. Här förekommer det små faktafel lite här och där, bland annat skrivs gudarna Rama och Krishna som reinkarnationer, eller avatarer, av Shiva. Kvinnans position i religionen och samhället blir nästan bara belyst i de kapitel som handlar om hinduismen och buddhismen och då i väldigt negativa ordalag. Kvinnans roll under den islamska moguleran går han inte in på och i delen om den brittiska kolonialeran beskrivs den brittiska kvinnan som mor och den indiska som älskarinna. I övrigt får vi bra beskrivningar av hinduismen och några viktiga termer, även om författaren lyckats förvirra sig själv och läsaren med felaktig användning av begreppet nirvana (som beskrivs som hinduernas himmel).
När vi kommer in på de mer historiska beskrivningarna blir allt helt plötsligt bättre, mycket bättre. Indiens fornhistoria gås igenom snabbt, detta beror dock på att det inte finns så mycket dokumenterat. Det är först på senare år som information och fakta börjar komma fram, men efter att ha blivit introducerade till den 5500 år gamla Induscivilisationen blir varje efterkommande kapitel och historisk epok mer och mer detaljerad. Vi kommer bland annat lite närmre den vediska kulturen (1500 f.v.t.), där mycket av dagens hinduism grundades, och hur buddhismen och jainismen växte fram i slutet av epoken. De historiska beskrivningarna kopplas till nutida anekdoter och religiösa ritualer samtidigt som de antika religiösa skrifterna som Mahabharata används också används som källa och material.
I samband med Alexander den Stores intåg i Indien och de efterföljande kejsarna som Chandragupta och Ashoka börjar vi få mer fakta. Här får vi bland annat lära oss om hur Chandragupta och Ashoka för första gången lyckades ena stora delar av subkontinenten men också hur landet sedan splittrades upp i vasallstater för att sedan åter igen förenas under Gupta-imperiet. Vi får även lära oss hur kristendomen och judendomen kom till Indien, om Indiens utbyte med greker och romare samt hur en häst kan förändra en nations gränser.
Det är först en tredjedel in i boken, när vi börjar närma oss moguleran och i samband med de muslimska invasionerna, vi riktigt börjar komma på djupet. Detta är möjligt eftersom mogulkejsarna var bättre på att dokumentera och spara historiska dokument. Kapitlen består av intressant och spännande läsning och känns lättläst och engagerat. Det vi däremot inte får läsa om i den här delen är hur kvinnans roll i samhället var under de muslimska härskarna och islam. Det hade kunnat vara intressant att få en jämförelse mellan situationen för kvinnorna under den muslimska eran och den tidigare hinduiska och buddhistiska, där det skrivs ganska detaljerat om hur dålig deras ställning var. Däremot får vi veta att muslimernas slavar kunde nå väldigt höga positioner i samhället, till och med som vicekungar i Delhi. Intressant är också att de grymmaste muslimska kungarna liknas med att vara ”mer av en traditionell hinduisk kung” än den ’främste bland likar’ som var det ortodoxa islamska idealet”. Men förutom dessa saker får vi här en riktig guldgruva av information och fakta.
I nästa del går vi in i det som ska bli det sista innan Indiens självständighet, kolonialperioden. Men det är inte bara den brittiska eran utan också den portugisiska och franska som behandlas. Precis som med den muslimska eran får vi även en bra och grundlig redogörelse för den europeiska kolonialperioden. Vi får följa Vasco De Gamas skepp från Europa till Indien, från handel till plundring och sedan till kolonialisering. Vi får läsa om stora grymheter, religiös fanatism men också om blomstrande handel. Avsnittet fortsätter sedan vidare med Sepoyupproret och de bakomliggande orsakerna, för att sedan komma fram till den indiska självständighetskampen, självständigheten och Indiens blodiga delning i två nationer. Jag tycker Wibeck har gjort en intressant historisk beskrivning av den här epoken, där vi även får lära lite om bakomliggande politiska spel långt bort i Europa.
Precis lika välskrivet och intressant får vi sedan följa med Wibeck in i den sista delen av Indiens historia fram tills idag. Det är spännande läsning om intriger, maktkamp, korruption och även en del om hur svenska Bofors påverkat den yngre historien.
Precis som vid inledningen avslutas boken också ganska pessimistiskt om nutida Indien. Fattigdom, våld och misär lyfts fram i betydligt större grad än de otroliga framsteg, som faktiskt gjorts i landet, sedan dess blodiga födelse. Förvisso nämns det kort om den ökade medellivsslängden, läskunnigheten och ekonomin men inte direkt om att mängden befolkning i absolut fattigdom mer eller mindre är den samma som för trettio år sedan, trots en fördubbling av landets befolkning. Bilderna i boken förstärker också bilden av Indiens fattigdom i kontrast till vackra och överdådiga tempel, över huvud taget känns bilderna inte representativa för bokens innehåll.
Förutom några av de problemen jag tagit upp tidigare, finns det en del andra faktafel och myter inskrivna som fakta i Indiens historia. Om man har det i åtanke är boken på det stora hela läsvärd. Vi får till stora delar intressant och välskriven historisk beskrivning av ett land med ett fantastiskt, långt och ibland kaotiskt och våldsamt förflutet. Wibeck skriver på ett begripligt sätt med en bra och tydlig disposition. När man väl börjat läsa är det svårt att lägga undan boken, likt en roman byggs stämningen och spänningen upp mer och mer och parallellerna till idag gör att det inte känns torrt och tråkigt.
Om författaren: Sören Wibeck är en känd radioröst från P1:s Människor och tro. Han är även en van världsresenär, som tillbringat långa perioder i Indien. Sören Wibeck har tidigare skrivit ett flertal böcker inom religion och historia, däribland Religionernas historia (2003) och Ett land två folk. Israel-Palestina-konfliktens historia (2009). (Källa: Historiska Media)
Indiens historia finns bland annat att beställa från Adlibris, Bokus och Bokia.
