Mogulriket var ett av de mäktigaste och mest inflytelserika rikena i världshistorien. Det sträckte sig över stora delar av den indiska subkontinenten och delar av Centralasien från 1500-talet till 1800-talet. Det var ett muslimskt rike som grundades av den turkmongoliske erövraren Babur, som invaderade Indien från norr och besegrade det hinduiska sultanatet Delhi 1526.
Mogulrikets storhetstid berodde till stor del på de sex stormoguler som regerade riket i över 180 år. Dessa var Babur, Humayun, Akbar, Jahangir, Shah Jahan och Aurangzeb. De var inte bara skickliga krigare och administratörer, utan också främjare av konst, kultur, arkitektur, handel och vetenskap. De skapade en unik mogulkultur som var en blandning av persisk, turkisk, indisk och islamisk påverkan.
Under dessa sex stormogulers styre expanderade Mogulriket till att omfatta nästan hela den indiska halvön och delar av dagens Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och Myanmar. De byggde magnifika monument som Taj Mahal, Röda fortet, Fatehpur Sikri och Jama Masjid. De etablerade ett effektivt styrelseskick som baserades på ett feodalsystem där lokala härskare, kallade mansabdars, fick rätt att beskatta sina områden i utbyte mot att ställa upp trupper i stormogulens tjänst. De tolererade också, i alla fall stundvis, religiös mångfald och lät hinduer, sikher, kristna och andra grupper leva i fred under deras beskydd.
De sex stormogulerna var inte bara härskare över ett imperium, utan också intressanta personligheter med olika egenskaper, ambitioner och utmaningar. Om du vill läsa mer om deras liv och gärningar, kan du klicka på deras namn nedan:
- Babur (1526-1530): Den förste stormogulen som grundade riket och skrev en berömd självbiografi.
- Humayun (1530-1540, 1555-1556): Baburs son som förlorade och återtog riket efter att ha flytt till Persien.
- Akbar (1556-1605): Den störste och mest populäre stormogulen som utvidgade riket till dess största utsträckning och införde en ny religion, Din-i Ilahi, som var en syntes av islam, hinduism, kristendom och zoroastrism.
- Jahangir (1605-1627): Akbars son som var en konstmecenat och en passionerad jägare, men också en alkoholist och en opiummissbrukare.
- Shah Jahan (1628-1658): Jahangirs son som byggde Taj Mahal till minne av sin älskade hustru Mumtaz Mahal och flyttade huvudstaden från Agra till Delhi.
- Aurangzeb (1658-1707): Shah Jahans son som var en sträng och from muslim som förbjöd musik, dans och alkohol i riket och förföljde icke-muslimer. Han var också den siste stormogulen som hade kontroll över hela riket, som började falla sönder efter hans död.
- Mogulrikets sönderfall: Efter Aurangzeb följde ett helt pärlhalsband med tronföljare, ingen lyckades återskapa rikets glansdagar och gick bara ett steg närmre slutet.
