1991 - Rajiv Gandhi mördas

1991 - Rajiv Gandhi mördas

I bilden från vänster: Rajiv Gandhi, Sonia Gandhi och Sanjay Gandhi

Gandhi, Rajiv, 1944-91, indisk politiker, premiärminister 1984-89, son till Indira Gandhi, gift från 1968 med Sonia Gandhi.

Rajiv Gandhi föddes i en av Indiens mest inflytelserika politiska familjer. Hans farfar var Jawaharlal Nehru, Indiens första premiärminister, och hans mor var Indira Gandhi, som ledde landet i tre perioder. Rajiv Gandhi hade dock inga politiska ambitioner i början av sitt liv. Han studerade ingenjörsvetenskap i Storbritannien och blev sedan pilot för Indian Airlines. Han gifte sig med Sonia Maino, en italiensk student som han träffade i Cambridge, och de fick två barn, Rahul och Priyanka.

Politiker efter hans brors död

Rajiv Gandhi drogs in i politiken först efter sin yngre bror Sanjays död i en flygolycka 1980. Sanjay hade varit sin mors närmaste rådgivare och efterträdare, och Indira Gandhi övertalade Rajiv att ta hans plats i Kongresspartiet. Rajiv valdes in i parlamentet 1981 och blev en av partiets generalsekreterare. Han stödde sin mor under hennes kontroversiella undantagstillstånd 1975-77, då hon inskränkte de demokratiska rättigheterna och fängslade oppositionsledare. Han var också inblandad i hennes beslut att skicka indiska trupper till Sri Lanka 1987 för att medla i det etniska konflikten mellan tamiler och singaleser.

Efterträdde Sonia Gandhi efter hennes död

Rajiv Gandhi efterträdde sin mor som Indiens premiärminister efter att hon mördades av sina egna livvakter 1984. Livvakterna var sikher som hämnades hennes order att storma det heliga sikhtemplet i Amritsar, kallad Operation Bluestar, för att krossa en separatiströrelse ledd av Jarnail Singh Bhindranwale. Rajiv Gandhis första utmaning som premiärminister var att hantera de våldsamma upploppen som följde på hans mors död, där tusentals sikher dödades av hinduiska mobbar. Han lyckades återställa ordningen och vann ett jordskredsval 1984 med ett rekordstort mandat.

Populär ledare med stora framgångar

Rajiv Gandhi framstod som en framstegsvänlig, demokratisk och modern ledare, som ville förändra Indiens image och status i världen. Han initierade flera reformer för att liberalisera ekonomin, främja vetenskap och teknologi, bekämpa fattigdom och analfabetism, stärka kvinnors rättigheter och skydda miljön. Han var en förespråkare för sekularism, nationell enhet och alliansfrihet, och han förbättrade Indiens relationer med grannländerna och stormakterna. Han var också en av de första att varna för terrorismens hot och föreslå globala åtgärder för att bekämpa den.

Rajiv Gandhis skandaler och kontroverser

Rajiv Gandhis regering drabbades dock av flera skandaler och kontroverser, som underminerade hans popularitet och trovärdighet. Han anklagades för att ha tagit emot mutor från det svenska vapenföretaget Bofors i samband med ett stort kontrakt för att köpa artilleripjäser till den indiska armén. Han kritiserades också för att ha ingripit i inrikespolitiska frågor i andra länder, som Sri Lanka, Maldiverna och Bangladesh, och för att ha misslyckats med att lösa de etniska och religiösa spänningarna i Indien, särskilt i Kashmir, Punjab och Assam. Han förlorade valet 1989 till en koalition av oppositionspartier ledd av V. P. Singh, som hade varit hans finansminister och försvarsminister innan han hoppade av i protest mot Boforsaffären.

Mördad under valkampanj

Rajiv Gandhi förblev Kongresspartiets ledare och huvudsakliga oppositionsledare. Han försökte att återvinna folkets förtroende och förberedde sig för att återvända till makten i det nästa valet 1991. Han mördades dock av en självmordsbombare från den tamilska separatistgruppen LTTE den 21 maj 1991, när han var på valkampanj i Tamil Nadu. Hans död chockade nationen och världen, och utlöste en våg av sympati för hans parti, som vann valet och bildade en ny regering under ledning av P. V. Narasimha Rao. Rajiv Gandhis änka Sonia och hans son Rahul har sedan dess tagit över ledarskapet för Kongresspartiet och fortsatt hans politiska arv. Rajiv Gandhi är ihågkommen som en av Indiens mest karismatiska och visionära premiärministrar, som försökte att föra landet in i det 21:a århundradet. Han tilldelades postumt Indiens högsta civila utmärkelse, Bharat Ratna, 1991.