Indien är ett av världens mest folkrika och mångkulturella länder, men också ett av de mest farliga för kvinnor. Enligt en rapport från Thomson Reuters Foundation från 2022 rankades Indien som det farligaste landet i världen för kvinnor, före Afghanistan, Syrien och Saudiarabien. Kvinnor i Indien utsätts dagligen för våld, diskriminering, trakasserier och övergrepp, både i hemmet och på offentliga platser. En av de platser där kvinnor känner sig mest otrygga är i tåg och på stationer, som är en viktig del av det indiska transportsystemet.
Betydande minskning av brott mot kvinnor
Enligt den indiska regeringen har dock brotten mot kvinnor i tåg och på stationer minskat betydligt under de senaste åren. I ett pressmeddelande från den 20 december 2023 hävdade järnvägsministeriet att det fanns en "betydande minskning" av antalet fall av brott mot kvinnor som rapporterats över indiska järnvägar under året 2022 jämfört med året 2019. Ministeriet baserade sitt påstående på data från National Crime Records Bureau (NCRB), som är den officiella källan för brottsstatistik i Indien. Ministeriet uppgav också att det hade vidtagit flera åtgärder i samordning med polisen för att förbättra säkerheten och tryggheten för kvinnliga passagerare i tåg och på stationer.
Hur ser situationen verkligen ut?
Men hur trovärdiga är dessa siffror och åtgärder? Och vad säger de egentligen om situationen för kvinnor i Indien? Det finns flera olika variabler att ta i beaktande vid påståenden som detta. Vi går igenom några punkter nedan. Observera att vi enbart använder de tillgängliga data och information som anges i texten nedan.
För litet urval för att kunna dra slutsatser
För det första är det viktigt att notera att data från NCRB endast är tillgängliga fram till 2022, vilket innebär att vi inte har någon uppdaterad information om brottsligheten mot kvinnor i tåg och på stationer under 2023. Dessutom har NCRB inte publicerat någon data om brottsligheten i tåg och på stationer för åren 2020 och 2021, eftersom passagerartrafiken var kraftigt begränsad på grund av covid-19-pandemin. Detta gör det svårt att jämföra och utvärdera trender och mönster över tid. Det är också möjligt att det finns ett stort mörkertal av brott som inte anmäls eller registreras av polisen, vilket kan påverka tillförlitligheten och representativiteten av NCRB:s data.
Selektivt urval av brott
För det andra är det viktigt att fråga sig vad som menas med "brott mot kvinnor" i tåg och på stationer. Enligt NCRB:s definition måste ett brott mot en kvinna vara riktat mot henne på grund av hennes kön, och det måste finnas tillräckliga bevis och vittnen för att det ska kunna registreras som ett sådant brott. Men i verkligheten kan det vara svårt att bevisa att ett brott var motiverat av könshat, eller att hitta någon som kan vittna om det. Därför kan många brott som drabbar kvinnor i tåg och på stationer, men som inte har något med deras kön att göra, inte räknas som brott mot kvinnor, även om de är det i kvinnornas ögon. Det kan också finnas många fall där kvinnor inte anmäler brott mot sig själva, av rädsla, skam, brist på förtroende eller andra skäl. Detta kan leda till att NCRB:s data inte återspeglar den verkliga situationen för kvinnor i Indien.
Hur effektiva är motmedlen mot brotten?
För det tredje är det viktigt att fråga sig hur effektiva och tillräckliga de åtgärder som järnvägsministeriet har vidtagit för att förbättra säkerheten och tryggheten för kvinnliga passagerare i tåg och på stationer är. Enligt pressmeddelandet har ministeriet bland annat infört övervakning genom CCTV-kameror, eskort av tåg av järnvägsskyddsstyrkan, en hjälplinje för omedelbar hjälp, sociala medier för att kommunicera med passagerarna, informationskampanjer för att utbilda passagerarna, ett initiativ som kallas "Meri Saheli" för att fokusera på säkerheten för kvinnor som reser ensamma, och ett statligt säkerhetsutskott för järnvägar för att övervaka och granska säkerhetsarrangemangen. Men hur väl fungerar dessa åtgärder i praktiken? Och hur upplever kvinnorna som reser med tåg och på stationer dem?
Ljusglimtar trots allt
Trots de utmaningar och brister som finns i säkerheten och tryggheten för kvinnliga passagerare i tåg och på stationer i Indien, finns det också tecken på hopp och framsteg. Järnvägsmyndigheterna har visat ett engagemang och en vilja att förbättra situationen genom att införa flera åtgärder och initiativ. Många kvinnor har också visat ett mod och en styrka att stå upp för sina rättigheter och kräva ett bättre skydd och en större respekt. Det finns också många organisationer och aktivister som arbetar för att öka medvetenheten och stödja offren för brott mot kvinnor i tåg och på stationer. Tillsammans kan dessa aktörer bidra till att skapa en förändring och en skillnad för kvinnorna som reser med indiska järnvägar.
Vad är dina personliga erfarenheter? Kommentera gärna nedan!
Nyhetsämne
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera