okej om man nu står där och ser den där tröjan man vill ha - hur gör man då? frågar om priset eller ger ett bud direkt??
okej, har läst här på forumet att det som finns i indien ska man tänka 1/5 av priset här i sverige, men sen står man där och fösöker valutaomvandla i huvet och allt blir tokigt och snurrigt!
finns det ingen enkel regel, som att om säljaren säger x Rs så ska man egentligen betala tex halva x?? eller nåt sånt??
och tex taxifärder; man frågar "hur mycket härifrån till...." och chauffören säger xRs, hur mycket mindre ska man då pruta ner de till?? så man inte kommer me nåt skamligt förslag?
tack för svar
...när jag ska köpa något prutbart så brukar jag erbjuda säljaren 1/4 av priset jag får. Detta brukar inte säljaren vara med på och det hela brukar sluta med att jag kan pruta ner en vara med 1/2 istället. Detta är ju bara en tummregel, saker som kostar under Rs 50 brukar jag sällan bry mig om att pruta ned. En gång köpte jag en strut jordnötter på tåget för Rs 10 och blev totalt "omyndigförklarad" av mina indiska medpassagerare för att jag enligt dom betalat Rs 5 för mycket när jag inte brydde mig om att pruta :lol: . :lol: Dessutom tycker jag att det är viktigt att man kollar upp vad som är ett rimligt pris innan man börjar pruta på som en galning, tro det eller ej, men ibland får man faktiskt saker till dess "rätta" pris utan att pruta speciellt mycket...
det är ju olika i olika områden och städer eller har jag fell :?:
jag ska ju till norra goa då, så jag undrar väl mest hur det är där?
Det varierar väldigt mycket beroende på vad det är du ska köpa och var du köper det. Där det är mycket turister brukar ju priserna stiga vilket gör att du kanske kan pruta ner varan mer än på andra ställen. Jag brukar nog försöka pruta ner saker och ting till ungefär 50 procent av utgångspriset (om jag köper typ kläder eller "turist-varor"), om du lägger ett orimligt lågt bud kommer du märka det på försäljarens reaktion. Fast jag tycker att man lär sig ganska fort vad som är rimligt att betala (och alla försäljare eller rickshaw-wallahs försöker faktiskt inte blåsa en).
Sen är det ju också viktigt att inte ta det hela på blodigt allvar utan att se det som den sociala lek som prutning utgör, du kommer få det mycket roligare då.
Lycka till / Gustav
En enkel formel jag brukar använda mig av när jag räknar om till svenska kronor från rs är att ta bort en decimal och dubbla beloppet. Så om nått kostar 140 rs blir det 28 (2 gånger 14) spänn. Det enklaste sätet jag kommit på hittils...
Det är svårt det där med att pruta, för utgångspriset kan varriera oerhört, från orimligt mycket till ganska nära vad varan igentligen är värd. Jag prutar inte alltid, men ofta så inser jag ju att det pris som är angetts är inte rimligt.
Felet som är lätt att göra i sådana fall är ju att som förstabud ge ett alldeles för högt bud. För att det ska bli en trevlig stund måste bägge kunna ge och ta. Att det första man säjer är , ok jag ger 500 rs och inte ett öre mer och sen hålla på det fungerar dåligt. Då är det bättre om utgångspriset var 1000 rs att säja 200 rs för att sen kunna mötas på halva vägen.
Sen gör man ju korkade saker ibland, jag minns en gång vi åkte med en cykelricha, prutade duktigt på utgångspriset, led med den stackarn när vi insåg vad långt det igentligen var och vad han fick slita för att lyckas få upp oss för branta backar. Gott om dricks fick han den killen, antagligen fick han i slutändan betydligt mer än han hade begärt från början.
Antagligen betvivlade han att vi var kloka. :D
Taxipriser disskuterar jag ibland, men vet man inte avståndet kan det ju vara svårt att avgöra om dom är rimliga eller inte. Dock kan man nog vara säker på att dom har saltat notan en aning så att pruta bort en del är väl inte fel.
Dessutom beror det lite på säsong! När jag var i Kovalam så var det lite ont om turister, så försäljarna "fiskade" ibland efter idioter, genom att börja med ett sjukt högt pris! (300 rp för ett par riktigt sunkiga solglasögon). Han fick inte napp, för när jag erbjöd 20-30 rp så gav han upp direkt och jag fick det för nåt i den stilen. Lättprutat pga chansningar och desperation! Om man däremot går på en gata i en stad där affärerna verkar gå ganska bra och folk har stabilt rullande inkomst, så kan ta en halvtimme att hyvla av 5% från utgångspriset!
her nede i syd ostra indien so er det dera tok prutan det inte so nodvendigt som runt goa, her kan man goin o kopa en skjorta utan att pruta tok mycket utgongspriserna er rett humana iblan som en god affer i goa tex
det finns inga skamliga förslag i Indien... prova dig fram genom att säga något som du tycker är skamligt. om du t.ex. blir erbjuden en tröja för 250rs i goa så får du den lätt för 75rs så du kan säga 30-40 utan att skämmas.
när det gäller taxi så försök att få åka på taxameter (vilket brukar kunna vara rätt omöjligt ibland) men var inte rädd för att säga nejtack om det inte går att pruta.. taxibilar (och rikshor) är det INGEN brist på i Indien! däremot så skiljer sig priset på taxi väldigt mkt beroende på var man är. och är taxin väldigt billig så beror det på att chauffören tänker stanna vid en (ibland flera) affär där du förväntas gå in och titta på saker och han får nån form av ersättning från affärsinnehavaren.
Oki tack...
men asså menar du att om jag skulle bli erbjuden en mycket billig taxifärd, så betyder de att jag förväntas gå av och kolla i affärer? om jag åker med men inte gör det då (kollar i affärer asså), tex om jag inte vet detta - liksom arrtigt men bestämt tackar nej, vad händer då?
tror han jag är oförskämd? dum? elak?
Jag råkade ut för en sådan situation i Delhi för två år sedan. Jag hade varit i Indien i 6 månader och min kusin kom på besök. Jag mötte henne i Delhi och första dagen där skulle vi ta en runda och besöka olika muséer och tempel. Eftersom det var min kusins allra första dag i Indien tänkte jag lyxa till det och hyra en bil för dagen. Hotellet fixade bil och chaufför. Precis när vi ska åka iväg hoppar en "kompis" till chauffören in i bilen och förklarar att han ska följa med som guide. Hans guidninga bestod i att han sprang genom de olika muséer vi besökte och tjatade på oss att skynda på. Vid Birla house, Gandhi Muséet visade han oss dessutom fel entré vilket innebar att vi såg utställningen i omvänd ordning än vad som var avsett: vi började med Gandhis död och slutade med hans barndom. :lol: Vi lyckades dock att ignorera honom. Han fick springa framför oss och babbla. Vi gjorde ändå allt i vårt eget tempo.
När vi så ade besökt alla de platser vi ville besöka började "guiden" genast prata om att han skulle ta med oss till en butik. Jag ville inte bråka utan sade att det var ok. Vi blev körda till en SVINDYR butik, där jag mest gick runt och fnissade åt priserna. Vi gick därifrån utan att handla. Blev då körda till en annan butik och nu började jag protestera lite. Men, vi gick ändå med på att besöka även denna shop. Även här var priserna hutlösa och jag vägrade handla. Efter 5 minuter av artighetsvisit satt vi återigen i bilen. Vi var trötta och hungriga och ville till hotellet. MEN "guiden" ville ha med oss till en butik till. Jag sade bestämt nej och han sade "ok". Trots detta befann vi oss snart på en parkeringsplats utanför ännu en exklusiv affär. Jag blir sällan arg, men då rann det över. Jag skällde på chauffören och hans vän, omväxlande på hindi och engelska. Tillslut insåg de att det var kört. Motorn startades och vi kördes tillbaka mot hotellet. Efter några minuter av ansträngd tystnad vände sig "guiden" om, log mot mig och sade: You are very strong woman, like mata ji, mother. Can I call you mata ji?" Vad säger man? Jag kunde inte vara arg längre och självklart fick han kalla mig mata ji (även om jag var max 5 år äldre än honom). Efter detta har jag varit i Delhi 5 gånger och vid fyra av de tillfällena har jag mött den här killen. Varje gång har han fått syn på mig först och ropat "Mata ji" efter mig och aldrig mer har han försökt få med mig till några butiker. En kväll, när jag skulle åka till flygplatsen för att åka hem, sade han t.o.m. till min chaufför att han absolut inte fick försöka att ta med mig till någon butik. :D
Vill man dock undvika den här sortens situationer, kan man i förväg komma överens om att man inte går med på att bli skjutsad till platser dit man inte själv vill, Bokar du bil och chaufför genom ditt hotell kan du informera personalen på hotellet att du inte vill bli tvingad till några butiker. Det gjorde jag nästa gång jag fick besök i Indien och det gick jättebra.
dom brukar oftast fråga innan eller direkt efter att ni börjat åka, säg nej och fråga efter priset för att köra dig direkt.. vill han inte så ta en annan taxi. har ni redan bestämt ett pris för att köra direkt till platsen och taxichauffören ändå vill stanna vid nån affär så säg bara nej och att han ska köra dig dit ni gjort upp. uppgjort pris gäller!
som västerlänning så blir man förmodligen alltid lurad, även när vi själva tycker att vi prutat ordentligt och fått ett bra pris, så om han tycker du är dum så gör han det förmodligen för att du betalat (vad indierna tycker) är ett högt pris :)
jag kanske kan lägga till att allt sånt här hör ju samtidigt till vid ett indienbesök och kan vara lite kul om det händer NÅN gång... det är ju trots allt inget köptvång när man går in i butiken. dessutom kan man få väääldigt billig taxi om det är uppgjort innan färden börjar. :wink: samma fenomen är för övrigt vanligt i thailand oxå
När jag har varit i Delhi tillsammans med en indisk kompis får jag alltid gömma mig när han ska handla eller förhandla om priser för t.ex. taxi/rikshaturer. Förstår försäljarna att vi är i sällskap höjs priserna väsentligt. :D
känner igen det där... fast det är väl inte bara i delhi kanske :)
åkte ett tag med en tjej som ser indisk ut (adopterad från nepal) och då slapp man mycket av det där "come have a look, don't buy anything, just look...", "taxi? where you going?" :D
Nej, det är ju naturligtvis inte bara i Delhi det problemet uppstår. Men annars vistas jag mest i Varanasi och där har jag lite bättre koll på vad saker och ting ska kosta.
När jag och samma vän var i Mumbai blev vi båda lurade. Båda två var helt nya i staden och det märktes nog rätt tydligt :oops:
Hihi, alltid kul å läsa om sånt, ja det är väl kul - efteråt!
klart det hör till en sån resa, och jag kan knappt vänta!!"! :D
:lol: :lol: kommer ihåg en gång när vi skulle ta cykel ritcha från main bazar till arkaschan road(jag vet inte allt för långt men vi var väldigt trötta o det var sent:) ) så glömde vi förhandla om priset . när vi kom fram skulle han ha 60 rs för resan 8O !!! jag tänkte han måste vara galen, brukar betala 30 rs för resa från arkashan road till conact place :D så jag började pruta men han vägrade ge sig, så jag tog 20 rsfrån min plånbok la det på hans sadel o gick därifrån. jösses vad arg han blev men han vågade inte springa efter.
gjorde samma sak några dagar senare. men då hade vi kommit överens om priset men ändå skulle han ha mer för att han hade kört oss till massa turist äfarer som vi ändå inte bett om o åka till. samma sak här han blev riktigt arg, men är man arg tillbaka o vägrar ge sig så brukar det gå bra...
60 rupies (=11 kr):!: :!: :!:
Huh... 8O
Kan skjuta ens surt förvärvade reskassa i sank :wink:
:D men det är ju inte det handlar om.. prutar man inte så går väl priserna upp rätt snabbt.. eller har jag fel :?: :?:
Så du tar ditt världsmedborgaransvar för att den galopperande indiska inflationen skall bromsas upp. (OBS *skämt* :wink: )
Själv har jag nog i så fall för varje resa mer och mer kommit att bidraga till prisstegringen (shame on me!) Men jag tycker mig allt oftare kunna se en jäkligt hårt arbetande människa i dessa cykelrickshawschaffissar som jag gärna unnar några rupies mer än vad den gängse lägstataxan säger.
/Björn
vist jag håller med de jobbar hårt, o det klart man kan betala lite extra vad indierna gör, men när det börjar bli 3-5 gånger dyrare så blir man lite sur. iaf jag. reser man budget dvs ca 100-150 kr om dagen så har man ju inte heller hur mycket pengar som helst. då måste man snåla lite :( . snål finne som man är :lol: :lol:
Jag är också rätt hård när det gäller priser med cykel- och autoriksha. Detta av två anledningar:
1. Jag reser ofta med tight budget, så faktum är att under en resa (som i mitt fall varat i 2-8 månader) så gör det stor skillnad om jag betalar 20 eller 60 rupees för en ricksha-tur.
2. Mina indiska vänner har bett mig hålla tillbaka dricks och liknande, eftersom priserna stegras även för dem om vi "vitskinn" betalar ockerpriser. Visst, jag betalar alltid någon form av white skin-tax, men det handlar inte om stora summr, t.ex. en resa som för lokalbefolkning kostar 8 rupees, betalar jag 10 rupees för (detta är i Varanasi, utanför stan har jag ingen koll och betalar nog betydligt mycket mer extra).
Självklart får även jag dåligt samvete när jag ser hur en stackars rickshaförare sliter för att transportera mig till olika platser (under mitt första besök i Indien var varje rickshatur en plåga av just den anledningen). Ibland bedövar jag den dåliga känslan genom att bjuda på chai, coca cola, eller något liknande. Kan väl då tyckas att jag lika gärna skulle kunna ge extra pengar istället, men där har jag någon slags spärr.
Intressant diskussion det här! Har tänkt mycket på det! Två saker står mot varandra:
1. Risken att underbetala någon, att utnyttja någon, att på ett sätt som känns halvt kolonialistiskt lyx-surfa på någons fattigdom och elände. Att hålla igen sin (trots resebudgeten) rätt feta plånbok för att kunna ha extra kul själv, medan andra hungrar.
mot:
2) Att överbetala densamme, så att, som tidigare sagts, priserna stegras för samtliga. Så att den yrkesverksamme nästan överger sitt normala jobb för att försöka klara sig på den vite rikemannens bonusar till betalningar (vilket iofs kunde få kallas "turistindustri" vilket väl är ok?). Det kan till slut bli svårt att resa på budget i ett område där priserna trissats upp, men ännu värre - det kan bli svårt för lokalbefolkningen att få sitt "gamla" pris.(Exempel: Prags centrum, där många tjecker känner att de knappt har råd att gå och äta/ta en öl, eftersom det är turistområde.)
Men mycket handlar det väl om ens självkänsla. Man vill inte bli lurad eller verka godtrogen, känna sig "utnyttjad" (vilket är lustigt, eftersom förhållandet egentligen är det motsatta! Visst "utnyttjar" vi väl att Indien är billigt (pga fattigdomen?))... Man vill heller inte heller känna sig som en rik glassig västerlänning - hellre klä sig lite sunkigt och låtsas att man har det rätt knapert själv (visst serrö, att resa runt o ansvarslöst semestra o käka på restaurang i ett halvår, det är en bitter strid vill jag lova, men NÅN måste ju göra skiten)
Jag kommer inte med nåt svar, som ni märker... Men jag kommer att vara generösare nästa gång jag reser, och inte bråka om några kronor. Jag HAR det bättre ställt än den gemene indiern, jag KAN betala lite mer, vem tror jag annars att jag lurar??
som sagt, det är aldrig kul att bli lurad. då tycker jag att det känns rimligare att pruta ner till det vanliga priset, och sen ge lite extra utpå den summa man kom överrens om.
ett bra sätt om man är i en affär, hotell, hos kompisar eller så är att fråga dem vad ett rimligt pris med auto är dit man ska. då har man mycket större chans att lyckas!
sen tror jag inte det finns nån chans att underbetala någon som västerlänning faktiskt, eftersom föraren antagligen inte skulle vilja köra alls för så lite betalt.
men visst är det kul att pruta! speciellt på turiststråk tycker jag, där affärerna försöker köra upp kunder något så in i vassen. en av mina mest minnesvärda prutningar var i varkala uppe bland tibet/nepal-affärerna för en skjorta. Även om jag inte prutade ner den speciellt mycket (1/5) så fanns det prislappar på kläderna, och ägarinnan sa sorgset när jag ville pruta att man kan pruta hos de indier som fanns nere på klippan, men inte här. sen diskuterade vi jättelänge och hon drog upp sin familjesituation o hur svårt det var som invandrare. jag tackade och gick tomhänt därifrån eftersom hon verkade orubblig, man kan ju alltid komma tillbaka senare. men jag kom bara 10m innan hon ropade mig tillbaka :o
min senaste prutning var i julklappshandeln på Indiska, där jag prutade för lite rost på en dockskåps-korgstol. personalen hade tyvärr en gräns på 10%, så jag kom inte längre :?
kommer ihåg en gång när våran chaför började prata pengar i jodhpur. han berättade vad han tjänar per månad(4500 rs per månad plus privision på vad vi handlar). oi tänkte man, hur klarar man sig med det. sen frågar han vad tjänar du??? o jag kan inte ljuga, så jag var tvungen o berätta vad jag tjänar. vid denna tidpunkt jobbade jag bara söndagar på ica lagret i västerås o då har vi hundra procent ob. så 140*2=280 kr det gånger 5=1400 rs i timmen!! tänkte det här kan jag ju ei berätta, han kommer ju tro att jag är miljonär :D :D
men som sakt jag kan ju ej ljuga som sakt. så jag sa - 1400 rs per hour :oops: - but i only work for 30 hours per month. kommer aldrig glömma hans min. sen försökte jag berätta att allt kostar 5-10 gånger mer i sverige förrutom pringels chips som är billigare här hemma 8O 8O
efter detta tyckte han att vi var kanska snåla, märkte man kanska snabbt... så det jag fick lära mig av denna dag.. berätta aldrig för en indie vad du tjänar.. för hur knapert man än har det hemma så låter det i deras ögon som att man är miljonär...
Det där har jag oxå varit med om men i Delhi. Däremot så är jag inte helt säker på att summan som vår chaufför sa (3000rs/månad) stämde utan funderar på om han inte sa så för att vi skulle ge bra med dricks.
Britrina, Clownfish och raita!
Först en sak: Visst f*n skall man pruta! Men…
Era svar är både tänkvärda och relevanta. Visst känner man sig lite som i en Tintinbok där man ser en djävul och en ängel som kretsar runt Milous huvud när han står och dreglar över ett ben som han vet att han egentligen inte borde ta. Ängelen får representera ens vetskap om att du nog egentligen kan betala lite mer och att den kämpande rickshawchauffören som i de flesta fall har det ganska tufft med att få ihop ekonomin nog inte skulle må särskilt dåligt av några extra rupies till familjekassan. Flera av dem äger ju inte ens rickshawn själva utan sitter i en ekonomisk rävsax hos han som hyr ut den. Djävulen :twisted: får representera ens ev. behov av att hålla igen för att man skall kunna vara ute på vift så länge som möjligt på en begränsad budget samt att man ev. bidrar till att priserna trissas upp för indierna själva.
Britrina: Jag har full förståelse för att du vill hålla i dina rupier när man som du är ute i ca ett halvår i stöten på snäva marginaler. 60-20=40 rupies blir med två resor om dagen i 6 månader 7200 rupies=ca1300 kr, vilket inte är att förakta. Själv har jag (och min familj) de tre senaste resorna varit ute i mellan 4-6 veckor vilket gör att du och jag kanske har lite olika perspektiv på vad hushålla med pengarna innebär. Vill också poängtera att jag inte heller har möjlighet att betala överpris var gång men gör det när det känns ”rätt”.
Att dina indiska vänner inte vill betala mer för att ev. du och andra ”vitskinn” pressar upp priserna på marknaden är inte så konstigt det heller. Men jag kan inte tycka att det känns bättre att de som nyttjar rickshawchaufförernas tjänster (antar att de i de flesta fall har de klart bättre ställt än de som får trampa på) får behålla den delen av kakan själva än att Rickshawchaffisarna får det.
Clownfish: Jag håller i stort sett med dig i det du skriver. Det där med att man kan bli lurad ibland kan såklart kännas lite förödmjukande och självkänslan kan få en liten törn. Men rör det sig inte om några jättesummor så brukar det nuförtiden gå rätt bra för mig att svälja denna lilla stolthet. Håller med om att ”bonusbetalningarna” nog kan kallas turistindustri och kanske inte alla gånger borde påverka priset för indierna. Är det inte ofta två oberoende marknader, en för turisterna och en för den inhemska befolkningen? (Vet ej egentligen. Bara ett antagande)
Däremot klär jag mig inte medvetet sunkigt för att på det viset ”låtsas” (genomskådas inte detta?) att jag är fattigare än jag egentligen är. Reser i kläder som är bekväma för just det ändamålet men det är iofs möjligt att de i vissas ögon kan se lite sunkiga ut. Har alltid med lite ”representationskläder” (nej inte kostym och slips) som inte ser så ”backpackiga” ut. Bra att ha om man skall träffa lite folk som man vill visa respekt.
Raita: Det där känner jag också igen mig i att man kan skjuta till lite extra i efterhand när allt har gått smidigt och utan större argumentationer till ett pris som känns bra för båda. Lite det jag menar med att det känns ”rätt”. Själva teatern eller spelet i prutandet kan också ha sin charm men detta har jag inte upplevt i så hög grad med cykelrickshawchaffissar men dock på ”turistmarknader” som du säger, där man kan ha trumf på hand genom att ha gott om tid på sig och kan spela sådär lagom intresserad och gå med glimten i ögat eftersom samma vara oftast finns hos affärsgrannen också.
En annan sak jag märkt är att för vissa kan prutandet bli ett självändamål att sedan kunna skryta om. En slags merit eller coolhetsfaktor helt enkelt i vissa ”resenärkretsar” Detta har jag noll förståelse för.
Som Clownfish skrev: ”inga svar” men massa tankegångar och några antaganden.
/Björn
Att skryta om en lyckad prutning (oops, vad skrev jag nu i mitt förra inlägg :oops: ) är väl lite som att säga att "jag är inte lika blåögd som de flesta andra västerlänningar". Men att göra det till ett självändamål är bara dumt, som du säger Baloo. Personligen så gillar jag det här "spelet" med prutandet, och i det kan jag inte se nåt fel! Jag har försökt pruta på konsum, med blandade resultat (nu var det ett tag sedan iofs).
Sen är det väl ett givande och tagande till viss del. När vi klev av bussen på stationen i Trichy så kom en cykelrikshaw-wallah fram och erbjöd sina tjänster. Vi prutade ner priset till Rs40 (har jag för mig), och han trampade iväg, över den hårt trafikerade gatan ca 50m längs en väg och in på gården till hotellet! jag hade tagit helt fel på skalan i kartan och trodde det var mycket längre. Den gamla seniga farbrorn såg lite ledset ursäktande ut när vi var framme. Men vi gav honom pengarna med ett leende "it's ok"!
Det är ju skillnad på att vara nöjd med en för dig bra affär (som du var) och på att använda det för att försöka bräcka och imponera på andra (självändamål). Nåväl detta var egentligen ingen stor sak i det hela och jag skrev det inte för att peka ut dig eller någon annan som skrivit tidigare i denna tråd. Jag får väl passa mig här så att någon snart inte börjar skriva något om Jante osv.....
/Björn
Baloo ji!
Väldigt tänktvärt inlägg. Jag håller med om allt du skriver.
Måste ju också erkänna att jag inte alltid är så konsekvent som jag kanske gav intryck av i mitt förra inlägg. Jag ger faktiskt ofta dricks, men aldrig till sådana som har försökt lura mig. Man kan ju av våra inlägg kanske få intryck av att alla ricksha-förare försöker ta ut hiskeliga överpriser. Men, så är ju naturligtvis inte fallet. För det mesta är jag och förare helt överens om priset och det har ibland också hänt att jag fått pengar tillbaka när jag försökt betala ett par rupees extra. Då blir jag glad och lämnar gärna lite dricks. :D
Det handlar väl mest om att jag inte vill bli lurad. Jag vill bestämma själv när jag ska skjuta till extra pengar.
När det gäller att pruta i övrigt är jag urusel. Har ingen koll på vad saker kostar (inte i Indien och inte någon annanstans heller :roll: ) och får lite magknip när jag inser att jag måste pruta. Har därför valt ut ett antal olika butiker i, fr.a., Varanasi där det är fast pris och där jag känner att jag kan lita på innehavarna. Ett simpelt sätt att komma undan, och väldigt fegt... :oops:
Nu har jag skrivit två rätt långa inlägg om det här med priser och ger kanske intryck av att jag ägnar nycket tid åt att tänka på det. Så är det dock inte. Det finns väl egentligen inget tråkigare än att tänka på pengar och jag brukar försöka låta bli så långt som möjligt.