Om Indien.nu
Indien.nu grundades år 2000 som en ickekommersiell webbplats för spridande av information och resetips om Indien. Sajten drivs och utvecklas av Henric Carlsson som sedan 2007 bor i staden Udaipur, Rajasthan, Indien. Läs mer om Indien.nu här!
Kontakta oss
För frågor och synpunkter skicka ett mail till:
Webmaster
Vill du tipsa om arrangemang och evenemang i Sverige, maila:
Henric
För fler kontaktdetaljer, se kontakta oss.
© 1999-2020 Indien.nu
Min indiska flickvän klagar alltid på mig (på skoj) när jag är med, för att alla genast försöker klå oss på mycket mer pengar än vanligt. Tack och lov har hon järnkoll och ett magnifikt lager skinn på näsan, så det brukar ordna sig. Men om vi skall handla något där hon händelsevis inte vet vad det bör kosta, säger hon alltid åt mig att försvinna bakom ett hörn! :) Men ofta har hon fått höra kommentarer i stil med "vad spelar det för roll för dig som är tillsammans med en västerlänning?" Jag tror, generellt, att vi här hemma är alldeles för 'konflikträdda' för att bråka om pris eller service eller mat, eller vad det vara må. 'Man skall inte klaga..' Ibland tror jag att det faktiskt skänker mig större tillfredsställelse att stoiskt finna mig i mitt öde, än att försöka 'vinna upprättelse'. (Jo..min flickvän tycker nog, med rätta, att jag är en mes...) :D
Pruta är kul ibland och jättejobbigt en annan gång. Ibland gör jag det, ibland inte, så är det bara. Har en man som när han är med älskar och stå brevid och säja, pruta nu duktigt :evil: då prutar jag inte överhuvud taget.
Sen, tjaffsa om småpengar har jag väldigt svårt för, men det så klart det måste ju verka någotsånär rimligt, är det ett riktigt överpris så inser jag ju att jag måste pruta. Eller gå, ibland gör jag det och det gör ju tyvärr försäljaren lite desprat, men är jag lite halvintresserad och får som första bud ett pris som ligger kanske 5 gånger högre än vad varan är värd blir jag trött och vill inte vara med längre, och går.
När det gäller richaförarna så tror jag att dom är fullt medvetna om att det är möjligt att få ur turister ett helt annat pris än indierna.
Men jag kommer ihåg en svensk vatteningenjör vi träffade på en gång, han var utlokaliserad till Indien ett antal år och beklagade sej över detta, men samtidigt, jag såg hans hem, jag tror han hade råd att betala nån krona extra.
Baloo! Nej, jag klär mig inte heller medvetet sunkigt för att se fattig ut! :lol:
När jag läser mitt eget inlägg nu igen så inser jag att det kanske inte är så tydligt som jag trodde att jag är ironisk och liksom driver med våra västerlänningars attityd, samtidigt som jag resonerar omkring den. När jag skrev "man" så menar jag inte nödvändigtivis mig själv, utan narrar allmänna backpackern lite, och kanske minnet av mig själv under min första längre resa då jag bråkade om 50-öringar.
Raita, jag tror faktiskt det kan finnas risk att verkligen underbetala någon. Dels rent faktiskt, matematiskt, när försäljaren sitter fast i någon typ av ekonomisk rävsax, som Baloo talade om. Försäljaren har kanske skulder i fordons-hyra eller ligger back för de prylar han köpt in och behöver nu mat för dagen. Jag har ibland ångrat hårda prutningar, då jag sett en ledsamhet med allt annat än glimten i ögat hos försäljaren efter avslutat köp. Dessutom underbetalar vi ju om vi med vår egen måttstock mäter hur mycket t.ex. fysiskt arbete är värt - hur mycket vi själva skulle vilja ha för samma jobb (man får jämföra t.ex. hur mycket mat i landet man skulle kunna köpa för en viss peng)... Därför är det ju rätt att vi lägger till en slant när vi märker hur långt och slitigt vår cykelrikshaförare trampat oss!
Jo, det är sant. Jag menade att skulle inte jag som västerlänning komma förbi så skulle han få andra körningar där han tar den vanliga taxan. För inte skulle han väl gå under den vanliga taxan för att köra västerlänningar?
(Jag får tillägga att jag tänker på auto-rikshor, eftersom det är det enda jag har åkt, med några få undantag.)