Har precis kommit tillbaka till hotellet fran Colaba och bla Leopolds.
Var bara tvungen att skriva om att det kandes skont att se att stalltet rullar pa som vanligt efter allt som hant,
det enda som var annorlunda var att det pa borden vid menyerna stor sma lappar att man kunde donera pengar
till de anstalldas familjer som forlorade sina anhoriga i attacken ..
Men lika mycket folk som vanligt.
MVH
skönt att höra, glömmer nog aldrig blderna jag såg på CNN...
Jo, livet måste gå vidare och sannolikheten för att det skall hända samma sak igen så tätt inpå är ju minimal. Men jag kommer att tänka på när jag läser inlägget hur starka Indier är och inte bara Indier, utan människor i slika länder där tro, filosofi och religion är så närvarande i vardagen.
Vet efter Tsunamin, när jag satt och ojade mig och såg allt elände i Chennai. Min kompis menade i en så självklarhet att "Vi i Indien tänker inte så, vi kommer alltid tillbaka".
Ja, visst gör vi det. Som jag uppfattade det menar han att livet är inte förutbestämt att vara 80, 90 eller hundra år utan missöden och händelser sker. Det är en del av livet, en del av karma, en del av arvet av det vi skapat och gjort, en del av det naturliga och vi ingår i det.
Vi i västvärlden vet detta också, men vi vill gärna och vi kanske nästan kräver att vi skall tillbringa våra 80, 90 eller 100 år eller vad det nu kan vara, utan att vi är denna del av alltet där vi ingår, det klassiska i väst "det händer inte mig", så resonerar inte en Indier, utan "när det händer mig, är jag beredd"!
Vi har ju många önskningar i livet och min allra högsta önskan har alltid varit att få låna en Indiers hjärna bara för en dag, för att få uppleva hur en Indier ser sin värld!
Mvh Peter
Troligtvis på lite drygt en miljard olika vis, beroende på vilken indisk hjärna du väljer. Har aldrig varit i ett så mångfasetterat land som detta tidigare. Ska man dra folk över kam här behövs förbaskat många :)
Ja, en av de 1.2 miljader hjärnorna skulle vara bra!
Mvh Peter