Om Indien.nu
Indien.nu grundades år 2000 som en ickekommersiell webbplats för spridande av information och resetips om Indien. Sajten drivs och utvecklas av Henric Carlsson som sedan 2007 bor i staden Udaipur, Rajasthan, Indien. Läs mer om Indien.nu här!
Kontakta oss
För frågor och synpunkter skicka ett mail till:
Webmaster
Vill du tipsa om arrangemang och evenemang i Sverige, maila:
Henric
För fler kontaktdetaljer, se kontakta oss.
© 1999-2020 Indien.nu
Vill inte lägga mig i dina beslut, LotusV8, men om jag hade varit i din situation hade jag åkt till Indien i allafall. Gen om att vistas i landet och spendera pengar hjälper du ju till att föra in pengar i landet. Indien hjälps inte av att vi slutar att åka dit. Visst är det fasansfullt det som har hänt, och jag kan mycket väl förstå att det kan kännas hemskt att åka till ett land som drabbats av något så horribelt som det som har hänt i Indien. Men om jag vore du skulle jag, som sagt, åka ändå. Jag tror inte att du kommer att finna ett land i sorg, du kommer att finna ett land fyllt av glädje och massor av underbara människor.
Snacka om att slösa bort 17k. Att inte resa till Goa för katastrof i Tamil är ju som att inte resa till Sverige för katastrof i Italien. Är det någon gång Indien skulle behöva lite extra turistpengar är väl just nu.
håller med föregående två.
vi ska till madras den 10:e, och funderar på att omboka biljetten ett par veckor för att komma när de värsta kaoset har lagt sig. man får räkna med en helt annorlunda typ av resa än man först tänkte sig, men det är ju så här indien ser ut nu..
är det någon som har några kontakter inne på fastlandet? jag inser att man får skippa mahabalipuram (jag har svenska vänner som enl. sms "åkte med bil inåt landet strax innan vågen kom efter att ha sett folk fly" just i mahabalipuram) och pondy, samt korta ner tiden i madras. frågan är hur påverkade städerna inne i landet - trichy, madurai, mysore osv. är? Finns det någon som vet mer?
otroligt vad mycket folk från hela världen som är direkt drabbade av katastrofen :(
Pratade med min vän Sundararajan i Pondicherry igår. Han sa att just Pondy klarat sej "bra", men dom små fiskebyarna längs kusten var mer eller mindre bortspolade. Bodde i Auroville (utanför Pondy) några månader tidigare i år och skulle egentligen varit där i trakten nu igen, men fick för mej att åka till Egypten för ett par veckor sen istället.
"Lyckligtvis" kände jag ingen i fiskebyarna.
Sen undrar jag uppriktigt hur många här som uppriktigt hade brytt sej, om den här katastrofen inte drabbat en massa svenskar och andra västerlänningar i turistorter...
Vi brukar ju liksom åka till Indien även fast det normalt sett väl är ganska vanligt att indier dör till höger och vänster i sjukdomar och svält och av västerländska gifter och bekämpningsmedel och annan skit vi tar dit.
Så om det nu är någon här som inte bryr sej i "vanliga fall" så kanske inte denna någon ska gå i taket för att andra svenskar blir besvikna för att semesterresan blir inställd, eller ha en åsikt om att det faktiskt finns svenskar som åker till exv Indien nu. "Respekten" för dom drabbade, vad det nu än må gälla, ska väl även inkludera indierna och gälla 365 dagar om året och inte bara nu när en massa svenskar och andra som är lika oss drabbas.
Eller är det skillnad på människa och människa? :roll:
Jag ville bara säga att jag håller med dig, Erika. Med siffran som nu är uppe i 68000 (bekräftade) dödsfall känns det mindre viktigt om man kan gå på stranden i Goa utan att bli skitig om fötterna. Jag känner bara en person (som jag vet) i de drabbade områdena men jag känner för varenda en av dem som förlorat hem, närstående och trygghet. Och som vanligt drabbar det människor som redan hade det svårt. Det är jobbigt med tron i sådana här lägen. Hjälp till ni som kan, på http://www.redcross.se. Det är det minsta man kan göra. Kram på er.
Också något jag reagerat över. I våras var det en översvämning i nordvästra Indien, någon som minns den? Åtta miljoner människor blev hemlösa. Låter det bekant? Lika många människor som i hela vårt land, men det var bara indier... :?
Och nu är det ett väldans fokus på Thailand, Phuket och "semesterparadisen". Här i Blekinge där jag jobbar, redogör de lokala blaskorna enbart för blekingarnas "öden", vilket i siffror är att ett tiotal fått skärsår och blåmärken. Att 25000 icke-svenskar dött på Sri Lanka är en bisak. Jag förstår närhetsprincipen men ibland blir jag bara förbannad! :evil:
Jag är 100% övertygad om att i varje fall de signaturer/namn som frekvent förekommer här på forumet bryr sig av hela sitt hjärta 365 dagar om året om vad som sker Indien och dess befolkning. Har du hängt med någorlunda i tidigare trådar så tror jag att du förstår…… Många här, jag liksom du, har även vänner i Indien att oroa sig för.
Att folk är oroliga för sin semesterresa har jag full förståelse för, men det finns olika sätt att uttrycka det på. Jag blev illa berörd av en signaturs hjärtlösa/klumpiga sätt och ville därför markera det.
/Björn
Vill bara säga att jag håller med Björn.
Det enda jag ville med mitt första inlägg var att uttrycka att jag kände mig illa berörd över ett inlägg som jag personligen upplevde som respektlöst och okänsligt. Efter det har jag lagt det mesta av min energi på att leta information. Sen verkar det som att alla upplever saker på lite olika sätt: vissa reagerar över vad som upplevs som respektlösa inlägg, andra reagerar över att det är respektlöst att kritisera detta, vissa ifrågasätter om man verkligen bryr sig om människorna på plats (vilket jag inte ens orkar bli irriterad över), etc.
Utöver detta debatterande hit och dit tycker jag dock att många bidragit med bra information, vilket iallafall jag uppskattar mycket.
Tänkte även passa på att leverera ett par tips:
1. igår skickade jag ett rekommenderat brev till en indisk vän på andamanerna. Jag kommer få besked om att brevet hämtats ut, vilket ju i sig skulle bekräfta att personen klarat sig. Kostade bara 100 kr.
2. med programmet World Wind från NASA kan man zooma in vart som helst på jorden (jag vet, det låter osannolikt bra!) och då iallafall få bekräftat att illa drabbade områden finns kvar. Programmet laddas ner från:
http://learn.arc.nasa.gov/worldwind/
/Erika
Efter att ha läst denna tråd måste jag tyvärr säga att det gör mig förbannad men framför allt ledsen över att se ett antal inlägg av personer som inte verkar ha speciellt mycket substans inombords...Jag fattar inte hur man, i en situation som denna, inte kan tänka längre än näsan räcker...
Hör på nyheterna att det är över 70 000 som har dött...
70 000 personer har mist livet!
Och denna siffra befarar jag kommer att stiga i takt med att informationen blir mer utförlig, framför allt från de länder/områden där gerillamilitär regerar vilket i många fall betyder att informationsförbindelsen med omvärlden är bristfällig.
Och många fler berörda
Jag tänker på alla de människor som har haft lyckan att överleva denna katastrof men vars liv totalt raserats när nära och kära förolyckats och hus och hem förstörts. Vi snackar hela byar som sköljts bort av dessa flodvågor, många människor har inget att komma tillbaks till...
Kan inte riktigt greppa hur fruktansvärt det måste kännas för alla drabbade turister (däribland många svenskar) och deras anhöriga som fått sina resor förstörda och kommer hem med fruktansvärda traumatiska minnen som tar lång tid att läka, men jag tycker att vi ska skänka en tanke, och de med möjlighet kanske en slant, till alla de människor som inte kan bli räddade och satta i säkerhet av Boeing 762:or utan måste leva i misären och fortsätta kämpa för sina liv...
DET ÄR ÖVER 70 000 SOM HAR DÖTT!
Fattar ni hur många som är direkt eller indirekt påverkade av detta...
Detta är en gigantisk katastrof!
Att den dessutom skett under ett så stort geografisk område och att många av dessa länder är fattiga gör att följderna blir mångt mycket större...
Och det är vid en sådan situation som jag har lite svårt att greppa hur människor tänker...Klart att det är tråkigt om ens efterlängtade resa skulle vara tvungen att ställas in men försök, för att citera Erika, ha lite perspektiv för i %&!
Sätt er ner och tänk igenom vilken offantlig katastrof det handlar om...Tänk er att förlora sitt hem, sin försörjning, ja kanske hela sin familj...
Tänk er ett barn som på ett ögonblick förlorat allt, sina föräldrar, syskon och all sorts trygghet...det är så fruktansvärt att det inte går att ta in...
Alla kan göra någonting, om det så är genom ekonomiskt bistånd eller bara genom en liten omsorgsfull tanke som skickas iväg genom allas vårt kosmos kan det faktiskt göra en skillnad...Tankens kraft ska inte underkastas...
Tänk på det mina kära medmänniskor!
70 000 människor, troligen fler, som sagt. Det går inte att ta in, att fatta. Det hjälper inte ens att försöka föreställa sig alla dessa lik utplacerade på ett fält framför sig. Ens förståelse och empati är inte kalibrerat för sådan massdöd... åtminstone inte när det bara når en genom tidningar och TV...
Att sedan tidningarna mest rapporterar om Phuket etc, är inte så konstigt. Dels är ju folk intresserade i hur det gått för nära och kära som åkt dit. Dels gör rapportering om svenskars öden det lite lättare för svenskar att relatera till katastrofen. Deras liv är likare andra svenskars liv helt enkelt. Man tänker "det kunde varit jag". Därför kanske man har en lite större chans att fatta nåt om det...
Och att tala om att man "får" säga vad man vill på forumet i dessa sammanhang är ungefär som att försvara tjatter om dokusåpor och fotboll över kistan vid en begravning...
Snälla, låt oss hålla oss till ämnet, att diskutera den fruktansvärda tragedin i Sydostasien och Indien. Lämna alla sidodiskussioner och bråk på forumet som varken hjälper de drabbade eller någon annan.
Tack.
Försöker följa med i rutan när de berättar och beskriver allt det fruktansvärda som har hänt, det gör så ont när man tänker på dessa människor som drabbats...
Att tända ett ljus och skänka en liten slant är allt jag kan göra, men det känns som att det inte räcker till...
Så maktlös man är som människa.
Jag börjar tycka att det snart är dags att stänga tråden och det är väl knappast vad som behövs egentligen...
Vad som är vettigt är att alla kan få lufta sina åsikter, men jag håller med dig; låt oss hålla oss till ämnet och skippa de sura diskussionerna.
Att det är fruktansvärt, det är nog alla ense om...
Min vänner sitter fast i BKK, modern i familjen är så svårt skadad att hon inte kan flyga normalflyg, hon måste mao flyga ambulansflyg.
Varför händer inget? Varför går det så långsamt? Varför är andra länders medborgare redan hemma, men inte Sveriges?!?!
Kanske är jag orättvis i kritiken, kanske gör regeringen så gott dom kan, men varför är andra regeringar så mkt snabbare!?!??!?!
ARGH!!!
Jag har inte drabbats direkt av det som har hänt, inte mer än att jag varit fruktansvärt rädd och orolig under två dagar innan jag fick besked om att en av mina bästa vänner lever och mår bra. Jag har aldrig kännt sådan rädsla och frustration tidigare. Det kanske får en att förstå litegrann av vad de människor som verkligen har drabbats upplever nu, och hur de mår.
Skrev ett inlägg där jag klagade på vad någon annan skrev och att det är dåligt att vi inte bryr oss om katastrofer när inte svenskar drabbas mm. Det tycker jag fortfarande är beklagligt. Dock så märker jag själv nu hur mycket jag är en del av detta..., och det känns verkligen som att det inte är rätt tillfälle att bråka med varandra nu. Kanske leder allt det här till att vi kommer tänka och hjälpa till lite extra nästa gång, även när inga svenskar är inblandade.
Just nu känns det mesta bara tomt och meningslöst. Känner ochså en frustration över att inte kunna göra något konkret på plats. Jag åker till Indien den 30e jan och kommer att åka till Tamil Nadu och Andhra Pradesh. Vill göra nånting mer än att bara skänka pengar. Kommer att ha massor av tid där under hela våren. Om det är någon som har några ideer eller tankar om detta så mottager jag tacksamt dessa.
Det finns ett stort behov av att skriva av sig och lufta sina åsikter, i varjefall så har jag ett sådant behov. Vet egentligen inte vad jag har skrivit nu men känner att det var skönt att göra det. Hoppas att vi istället för att klaga på varandra kan ta hand om varandra.
Macke
Jag har haft mejlkontakt med konsulatet i Chennai och fick följande svar på min fråga hur det är att vara i Madras nu (vi berättade också att vi har kommer att åka snabbare till Madurai än vi tidigare planerat) :
Hur många katastrofer skall vi få uppleva innan vi får krisberedskap ?
Men det är Sverige i ett nötskal med sitt dialogsamhälle.
Snack till höger och vänster och lite verkstad.
Det räcker nu.