Alla vill vi hjälpa de som har de sämre ställt än oss själva. Vi vill gott, vi gör gott, men inte alltid!
Får man ge pengar till barn som tigger? Ökar det isf risken för att föräldrarna håller sitt barn från skolan så att de kan tigga istället? Ska man istället ge mat? Vad för mat ska man isf ge?
Ska man skänka saker (kläder, hygienartiklar, mat osv) till etablerade barnhem och liknande (som kanske kan dela ut det till de som har störst behov/de får ju redan så mycket eftersom folk vet var de finns) eller ska man hellre ge bort det man har över till familjerna som bor och arbetar längs med vägarna (många gånger svåra omständigheter för familjerna, tungt arbeta, dåligt betalt, mycket fattiga människor)?
Barnvagnar i Indien väcker alltid stor beundran. De vill gärna provköra lite, servitörerna undrar vad en vagn går på samtidigt som de provar att gunga handtaget lite tafatt osv. Eftersom flygbolagen oftast misshandlar vagnarna brukar vi köpa en bättre begagnad 90-talsvagn och ta med istället. När semestern är över har vi lämnat kvar den i Indien. Nu sist gav vi den till en fattig tiggerska med X antal små barn. Gör vi henne en tjänst eller en otjänst? Skapar vi avundsjuka, finns det risk för att hon kommer att bli rånad/misshandlad eller få problem med polisen, ruckar vi på någon ordning vi borde känt till?
Vill med denna tråd ha lite feedback på det jag har skrivit, höra er syn på saker ni har upplevt samt skapa lite debatt om huruvida vi hjälper eller stjälper (i all välmening)?
Jag tycker också att det är en jättesvår fråga som man brottas med varje gång man är i Indien.
Jag ger inte pengar till barn, utan i så fall till deras föräldrar, sen hur stor skillnad det egentligen gör vet jag ju inte, men jag vill inte hjälpa till med att bevisa att det gör mer nytta att skicka ut barnen.
Sen så klart att det kan vara bättre att ge till etablerade organisationer istället, vilket jag ju också gör, men det hjälper ju troligtvis inte den människa som står framför mej just då.
Vad de fattiga indierna behöver är ju en chans till försörjning, inte allmosor :? Jo visst så är det ju, men en summa pengar kan ju hjälpa dom att överleva några dagar till i alla fall. Jag tycker verkligen att det är jättesvårt.
Handlar gör jag ibland också, saker som jag inte vill ha och som jag absolut inte behöver.
Barnvagnen skulle jag gissa att tiggerskan sålde, och så fick hon förhoppningsvis lite att leva för ett tag.
Håller med. Man ska aldrig ge pengar till barn. Det känns bättre att ge frukt, kex eller kanske ballonger/färgkritor. Men å andra sidan så kan ju det också fostra ett negativt beteende.
Det är en väldigt komplicerad fråga det här.
Själv kan jag tycka det är lite jobbigt med de tiggare som kommer fram och hänger med handen framför ansiktet på en. Jag vet inte om det är ens egen konstiga känsla av att prassla med sedlarna/skramla med mynten för att sortera ut hur mycket man ska ge som gör det. Däremot brukar jag ha lämpliga valörer i fickan som jag ger till tiggare längs med "vägen man vandrar". Jag brukar ge lite till många istället för mycket till få.
Idag ska jag sortera gamla barnkläder som vi ska ta med. Vi är fem betalande som åker och kan därför ta med oss mycket extra, då vi alltid reser mycket lätt. Stor resväska är ju bra för då får man med sig mycket ner och kan fylla den för hemfärd med sjalar, överkast, hängstolar, sänghimlar mm. Läste på Children Walking Tall http://www.childrenwalkingtall.com/Charity-Luggage.htm
http://www.childrenwalkingtall.com/NeedsList.htm
om vad som saknas hos dem som organisation och av de som är utsatta. Saxar hittar man billigt på loppisar och i second-handbutiker så kanske man ska ta med en bunte sådana.
När det kommer till djur brukar jag ge rester, plocka fästingar och en och annan vänlig klapp.
Jag tycker inte att man ska ge barnen massor pengar eller så, då deras föräldrar som ni skrivit tidigare tycker det är mer lönsamt att ha barnen på stranden/gatan istället för i skolan. Däremot när jag legat på stranden och barnen kommer fram och vill sälja saker så brukar jag ge dom lite vatten eller läsk. De uppskattar det väldigt mycket, och kommer gärna tillbaka för en pratstund, men har man sagt nej åt att köpa så vet dom att det är ett nej.
Sen finns de ju barnen som går och säljer frukt, och vissa av dessa har en deal att de ska sälja all frukt sen får de gå. Så ibland får man prata med dom små barnen och då berättar dom ofta hur det är.
Va inte rädd för dom!
//Kathrine
http://www.visitgoa.se Don't dream your life, Live your dream
Vilken skola tar emot de kastlösas barn?
Alla skolor är rädda om sitt anseende.
Om det går rykten om att fiiiina elever riskerar att få kastlösa tiggare till klasskamrater (och sedan goda vänner) kommer den skolan mycket snart stå helt utan elever.
Att låta bli att ge pengar för att tvinga barn till en skola som inte tar emot dem funkar inte i verkligheten.
_
I Afrika har många länders textilindustri helt slagits ut på grund av välgörenhets-industrin (bl.a. UFF) dumpar begagnade insamlade kläder i dessa länder. Välgörenhetsindustrin skapar ofta arbetslöshet, slum och fattigdom. Indien skyddar sig mot den typen av ekonomisk krigföring med import-regler och olika typer införselförbud av begagnade kläder och annat skräp.
_
Indien har helt avbrutit allt samarbete med den svenska statliga biståndsorganisationen SIDA då SIDAs bistånd inte löser några som helst problem utan följer helt andra agendor.
_
Fattigdom i Indien bekämpas just nu bäst av Department of Atomic Energy, TATA, Birla, Reliance, National Highway Authority of India, Indian Railway och andra organisationer som inte sysslar med naiv välvilja utan levererar efter verkliga behov och anställer utbildade människor till vettiga villkor. Tyvärr går det som vanligt när det gäller Indien för långsamt, är för lite och i för liten kvantitet men Indien rör verkligen på sig framåt.
_
Jag ger alltid en rupier till alla tiggande gatubarn i Indien.
Berätta gärna mer om hur systemet för skolgång fungerar i Indien.
Hur är det med droger? Visst ser man utslagna indier, men det är inte som i andra länder (tycker jag). Gemene man vill nog inte att det man har skänkt ska gå till droger.
Vilka är SIDAs agendor?
En annan baksida av bistånd och rättvisetänkandet är ju det som framkom när bla mattillverkande barn kom på tapeten. Det slutade med att folk inte köpte produkter som var tillverkade av barn, vilket ledde till att många barn fick sparken, hamnade på gatan och fick leva sin liv med kriminalitet och prostitution. Man ville väl, men så fel det blev!
Jag vet inte om en zigenarflicka från Karnataka kan tillhöra Brahminkastet i Goa, men i skolan gick hon (halvdag) i alla fall och skriva kunde hon. Annars jobbade hon med att samla tomma plastflaskor på stranden och fick en rupie/styck för dem. Jag tror inte det är pant på de flaskorna, utan det är "städarlön" man ger.
Överhuvud taget lite underligt att hon fick gå i skola i Goa, utan att vara "riktig Goa-medborgare".
jag tror att en del går i skolor som är sponsrad av EL-SHADDAI i goa brukar vara och leka hjälpa till lite på deras Little Accorns som finns i Calangut.Dit kommer en del barn på morron får leka lära sig lite engelska matte få ett mål mat.Andra barn som kommer dit går i någons slags skola de kommer och hämtar sina skoluniformer sen får de lunch när skolan är slut.
Här verkar det vara utbildning för alla...men man vet ju aldrig http://www.educatorstrustindia.org
Är inte heller så förtjust i bistånd, hur man än vänder och vrider det så blir det ofta att den som ger bistådet "klappar lite på huvudet"
Själv tycker jag att Fairtrade organisation arbetar på ett bra sätt genom att ge rättvisare priser och bättre arbetsförhållanden för mestadels bönder i bl.a Indien. Dessutom går det att stödja deras arbete både på plats och i Sverige. Att få möjlighet att leva på sin lön är ju viktigt för alla mäniskor.
Väl på plats i Indien kan jag bara hålla med de flesta andra att det är svårt. Någon skrev att de bästa är att prata med människor och om det går så tror jag att de är bra, då har man möjlighet att få veta vad de behöver och kan känna in om det är buisness eller "på riktigt". Är väl som med andra svåra frågor att man får lita till magkänslan från gång till gång, så gör iaf jag när jag är där.
Man får "pant" för flaskor i Indien.Sophämtaren"Dastvala" brukar betala en slant för plastflaskor han får vid husen och sedan får han lite mer när han säljer dem till uppköparna.
OK, jag tyckte bara att personalen i shacken verkade så måna om att ingen kom och samlade ihop deras glasflaskor men plastflaskorna kunde sopsamlarna plocka fritt. Bra i alla fall att de har pant, de skulle bara ha pant på precis alla förpackningar som finns... :D
Man får väl ge när man känner för det.
Indier är ganska 'streetwise' och vet hur man klarar sig.
Det finns ingen risk för svält om man säger så.
Om man vill syssla med välgörenhet får man räkna med att vissa människor vill dra nytta av situationen och struntar i dina avsikter/skuld.
Svält nä, men undernäring är fortfarande ett stort problem.
Ja, men det råder ingen brist på mat.
Jag tycker att det känns ganska löjligt när människor från ett av världens minst bördiga områden, Sverige, skall hjälpa, jordbrukslandet, med många många skördar/år, Indien med mat.
De flesta som håller på med forskning på svält, fattigdom och mat är överens om att det oftast inte är brist på mat som är problemet utan brist på makt över matdistributionen bland de som svälter.
Ger Sverige Indien bistånd i form av mat?
Eller är det löjligt när svenska turister ger indier mat?
Apropå svält och jordbruk:
Nationalhjälten Gandhi menade att mekanisering var av ondo för Indien, eftersom det skulle göra människor sysslolösa. Det var bättre, menade han, att man gick tillbaka till traditionella indiska metoder. Den attityden, som präglat mycket av Indisk politik fram till 90-talet, är väldigt sorglig. När man reser på landsbygden och faktiskt kan hitta hackbruk (som vi lade bakom oss typ på stenåldern, men som antagligen föll Gandhi på läppen) förstår man att folk svälter. Det råder inte brist på bördig mark, men det råder brist på kunskap om hur den bäst skall brukas. Globalt har vi inte råd med hackbruk. Någonstans.
Sverige ger, vad jag vet, inte Indien något bistånd i form av mat. Det är en gammal, märklig syn på bistånd som till och med SIDA börjat inse att den inte håller. Indien brukar också vara ganska duktiga på att säga nej till bistånd som de tycker patroniserande. På gott och ont. Efter tsunamin var det rätt märkligt att säga nej till förnödenheter, men i regel en ganska klok attityd.
Nä, det är snarare på grund av hamstring, export för bättre priser och mat som ruttnar på kvarnar med flit för att få bättre betalt från Staten i Indien. Korruption är lika väl en del av den indiska kulturen som i sverige, fast inte lika extremt.
Det är som i Sverige, mjölk som kasseras när man kunde få lägre mjölkpriser till konsumenterna.
I Indien ökade lökprisrerna mer än 80 rs från 30rs för en månade sedan. Lök i Sverige är billgare än i Indien, fastän Indien producerar lök.
Säg är det då inte löjligare att de själva trots goda förutsättningar inte klarar av att tillgodose en större del av befolkningen vad gäller tillräckligt med och bra föda?
Precis!
Indiens jordbruk behöver regleras och ges subventioner ungefär som de europeiska och nordamerikanska jordbruken. Bönder måste garanteras fasta priser och inte vara utlämnade åt en brutal fri marknad där spekulation sätter priserna och driver folk från gårdar och till självmord.
Misstänker att regleringen måste komma inifrån, men kan vi svenskar göra något? På plats? Här hemma (genom tex att tänka på att köpa indiska varor/inte köpa indiska varor)?
PS. Sen har du glömt att svara på mina tidigare frågor efter att ha citerat dig!
Det är just detta som Fairtrade organisation arbetar med att förändra. De arbetar inte med biståd utan med att garantera bönder, både i Indien och i andra länder med liknande problematik, ett pris på varan som gör att de kan överleva på sitt jordbruk. Jag håller med dig Matism om att världsmarknadspriset är ett stort problem och att vi i västländerna gör nästan allt för att dumpa priset för att kunna få ut så mycket förtjänst som möjligt samt erbjuda lägsta pris till konsument.
På plats hemma kan vi hjälpa till genom att köpa Fairtrademärkta varor, som är rättvist handlade, dvs att bönderna har fått ett ok pris samt har möjlighet att vara med i facket, de måste ha tillgång till skyddskläder vid arbete med kemikalier mm mm.
Man kan också engagera sig i Fairtrade på sin hemort och hjälpa till med att sprida information om produktmärkningen och om situationen för bönderna.
http://www.fairtrade.se
Oj. Här kommer två svar.
Nej, Indien tackar konsekvent nej till bistånd från alla länder.
Exempel: Jag träffa ganska nyligen ett naivt par på planet som såg sig som så goda och ädla bara för att de hade med sig en stor säck ris på planet till Indien. Självklart kunde jag inte låta bli att fråga hur de hade tänk. Indien har en strikt reglerad handel med ris. Export av ris stoppas om och när det råder brist på ris. Ris är en billig stapelvara som finns på alla marknader. Varför släpa en dyr säck med flygplan från Sverige där det inte ens växer ris? Ja, det är löjligt.
Det verkar finnas någon kolonialt inpräntat bild som lever kvar om något stackars Indien som står där och tacksamt tar emot vad som helst bjuds.
_
Skall du ta med dig mat från Sverige till Indien skall det vara en burk sill, blodpudding, kaviar, choklad, grevé-ost, vodka eller något annat exotiskt som uppskattas med glädje, humor och gästfrihet. (Tänk på att nästan alla indier är vegetarianer och inte uppskattar någon svensk mat alls.)
OT Jag köper alltid salta lakrits pingvinpastiller på burk på flygplatsen. Bra att ha när man blir åksjuk eller känner sig uttorkad i värmen. Ganska roligt att bjuda på också!
Tillbaka till verkligheten ... exemplet du drog om de naiva svenskarna som hade med sig en säck ris tror jag att vi alla kan hålla med om vara korkat. Däremot är frågan om att ge mat till de behövande av större intresse? Hur ser man på gåvor i form av mat (tex en säck ris från den lokala marknaden) eller ett mål mat från en restaurang? Restaurangmåltiden på någon av turistorterna kostar ju i indiska mått mätt en hel del. Den summan hade kunnat mätta så många fler! Men att ge pengar ... då riskerar man att pengarna går till "fel" saker, eller? Rätt eller fel, det är upp till var och en! Diskussionen är dock intressant!
Det är dessutom ganska svårt att kommunicera med de som har det sämst ställt då de oftast inte talar engelska. Vem kan berätta deras "story"?
Vad är "fel saker"?
Jag blev tillsagt en gång när jag gav tio-rupier-sedlar, till en grupp tiggarbarn, att de ville ha pengar bara för att gå på bio. Jag svarade att de var bra att de stackars barnen fick god kultur och att det är kul att gå på bio. En annan gång blev jag tillsagd att barnen skulle använda pengarna till kortspel. Då svarade jag nåt liknande att det var bra att barnen lärde sig att beräkna sannolikhet, statistik och att det är kul att spela kort.
De av deras barn som får går i skolan kommer kanske att berätta deras historia när den passar någon stark krafts politiska agenda i framtiden, kanske som de svenska arbetarlitteraturen som marknadsfördes hårt när den passade det uppåtgående stora politiska partiet.
Jag skrev ett inlägg i Nyhetsbrevet för några år sedan som jag tar mig friheten att återge, med anledning av att biståndet kom upp:
"I vilket land är det svenska biståndet viktigast? Svaret är givet, det är naturligtvis Sverige. Biståndet har haft en funktion som ett slags politisk avlat, uteslutande av inrikespolitisk betydelse och ägnat att köpa svensken något sinnesfrid för verkliga eller inbillade globala orättvisor. Att Sverige har givit bistånd till Indien beror på att såväl politiker som väljare har föredragit att se Indien som ett hopplöst u-land, bebott av svältande (men pittoreska) människor samt heliga kor. Att nu tvingas inse att Indien är ett avancerat industriland innebär tydligen en chock jämförbar med vad den i äktenskapet bedragne upplever när partnern avslöjas som otrogen. Men världen är inte statisk, det gäller att försöka hänga med i svängarna och det gäller i högsta grad för våra politiker när omvärlden förändras och u-länder omvandlas till i-länder. I dagens situation bör man betänka att två demokratier har i modern tid aldrig påbörjat krig med varandra. Att Indien är en demokrati är de flesta seriösa bedömare överens om, och om demokratin i Pakistan kunde fördjupas skulle det vara en fredsskapande åtgärd av stor betydelse för freden i Sydasien. Emellertid har ingen stormakt så mycket som lagt två strån i kors för att stärka Pakistans demokrati varför man måste dra slutsatsen att avspänning i regionen inte är stormakternas högsta önskan."
Att släpa med sig rissäckar är som att likt medeltidens flagellanter piska sig själv blodig för att man känner sig syndig. Indien klarar sig bäst utan bistånd. När jag jobbade i Tanzania sade någon att det var inte AIDS som var problemet, det var AID! Biståndet förmedlat av SIDA och liknande statliga verk har inte givit någon bestående nytta någonstans, däremot har kyrkliga organisationer lyckats bättre
I kväll gick det ett ganska bra program på Sveriges Television som visar hur SIDA göder familjen Grameen med miljarder och hur nobelpristagaren Grameen Bank plundrar fattiga med ockerräntor och otillbörliga metoder. Den giriga bankiren Grameen skyr inga medel för att göra fattiga fattigare och samtidigt ta emot miljarder i bistånd.
Se Uppdrag Granskning avsnitt 6, 2011 på SVTPLAY.se
I försvar för SIDA så stöder de också t.ex. organisationen jag jobbar på - CSE som var drivande för att alla komersiella fordon i Delhi skulle gå över till naturgas istället för Delhi, detta har förbättrat luften för miljontals människor - något som inte skulle hänt utan ingripande av staten då Dieseln fortfarande oftast är billigast.
Har det? Jag kom hem från Delhi i onsdags. Jag såg inte ett enda fordon i Delhi som drevs med naturgas. Disel eller bensin är det som gäller. Pengarna måste ha fastnat på vägen om de nu verkligen har delats ut överhuvudtaget vilket jag starkt betvivlar.
__________________
… Är i Singapura.
Skype: matsism
Mail: mats@matsism.in
Internet: www.matsism.in
Facebook: matsism
Instagram: matsism