Hej,
Jag har några tankar kring ålder och resande, kanske låter lite knäppt, men i alla fall... Jag är 30 år och älskar att resa, helst med ryggsäck och jag bor gärna på hostel för att träffa andra som reser, eftersom jag oftast åker på egen hand. Detta beror väl kanske på var man är, men på sistone har det börjat kännas som om jag är den äldsta backpackern i världen, de flesta man träffar är typ 21. Mina vänner här hemma har blivit lite bekväma och betalar hellre mer penagr för att bo på bättre hotell och så vidare, men jag tycker kanske att man missar mycket av det sociala umgänget som man får på hostel.
Men som sagt, hade varit kul att träffa fler människor i sin egen ålder. Det här låter ju som ett löjligt problem, jag reser ju inte bara för att träffa andra resenärer och naturligtvis vet jag att det finns folk i alla åldrar som är på resande fot i världen! Men känns ändå som om man börjar bli för gammal för att backpacka. hade varit kul att höra vad andra tycker??
Nu planerar jag för att åka för första gången till Indien i februari, så vi får se hur det går. Vilket bra forum detta är! Har fått jättemycket tips redan.
/Åsa
Hej Åsa,
Det är väl lite så här (för de flesta...?) att när (om) man fått barn, men för den skull inte vill ge avkall på resandet, så lägger man några extra kronor på ett rum med toa, eller varför inte ett hotell med pool... Sedan tycker jag, som backpackat rätt mycket i min ungdom och då inte hade något emot att bo på stränder, tågstationer eller sovsalar, att man även träffar en massa intressanta människor på hotell som kanske kostar fem gånger mer än vad man betalade när man var yngre...
När det gäller just Indien misstänker jag dessutom att människor som backpackar är i alla möjliga åldrar. När jag och min sambo var 30 år backpackade vi i Indien i 2 månader och träffade en massa människor, kan inte erinra mig om att jag kände mig äldre eller yngre än någon av dom eller över huvud taget reflekterade över ålder. Däremot började vi som sagt var lägga några extra kronor för att få tillgång till en toa på rummet när vi började resa med våra barn. Jag tror inte att du kommer att "stand out" pga din ålder när du backpackar i Indien, men det skulle vara spännande att få höra dina intryck efter det att du varit där...
Jag har en bekant som började back-packa i Indien efter han blev pensionär. Det fungerar och nu har han varit här säkert 5 ggr på lika många år som backpacker. Så att man skulle kunna bli för gammal hoppas jag inte. Jag är "bara" 34 och "backpackar" så fort jag har ledigt här i Indien.
Den 23/12 åker jag (52), min man (47) och våra 3 söner (20, 17 och 16) på en 4 veckors lång "backpackingresa" till Indien.
Herre Gud! Varför bry sig? Du kommer att ha utbyte av alla olika åldrar under din resa om du inte hänger upp dig på ålder.
Hälsningar Annika
Intressant fråga!
Det beror väl på hur man blir "gammal" ;) Om det innebär att man helt plötsligt börjar uppleva det man tidigare tyckte var spännande äventyr som besvär, i hemlighet drömmer om att byta ut spontanitet mot fasta planer, inte kan låta bli att ständigt längta efter tryggheten och alla bekvämligheter man har hemma istället för att uppskatta de nya ställena för vad de är... ja, då kanske man ska fundera på andra alternativ? Men annars? Neeej :)
Jag är 33 och känner mig alldeles lagom gammal för att fortsätta backpacka! På mina resor har jag träffat massor av både jämngamla, yngre och äldre. Tror det har lite att göra med var man håller hus också, ofta är det ju så att det även på en liten ort tenderar att bli så att folk med likasinnad inställning samlas på vissa ställen. Kolla runt på olika lokala mötesplatser, för de "äldre" finns garanterat där någonstans! Jag brukar själv bo i enkelrum på billiga enkla guesthouses, ashrams och hotell, och har alltid upplevt det lika lätt att träffa nya människor där och omkring som på hostels.
Mitt favoritsätt att möta nya vänner är att gå en kurs eller kortare workshop, för där finns ju så många likasinnade med liknande intressen. Tai chi, yoga, thai massage, språk eller vad det nu kan vara - där hittar man alltid folk med väldigt varierande ålder, bakgrund, ursprung osv. Och att inte alltid sitta med näsan nertryckt i en bok på restaurangen/caféet, det har gjort att jag haft massor av intressanta samtal med både lokala personligheter och andra backpackers.
En sak som jag dock snabbt upptäckte i södra Indien var att 25+ ses som en mycket sorglig ålder för en kvinna om man fortfarande är ogift. Numera, de gånger jag inte berättar om min (av säkerhetsskäl) påhittade man/pojkvän, säger jag inte längre glatt att jag är singel, utan lägger på lite bekymrad min och säger aningen sorgset att "No, I'm not married yet." Jag ledsnade helt enkelt på att svara på frågor om vad det var för fel på mig som såg glad ut trots att jag var ogift :)
Naturligvis förändras ens resande med åren, men jag tror absolut att backpacking kan förändras med en och ens förändrade preferenser, och därför fortsätta att vara ett utmärkt alternativ under en lång tid framöver!
Hej alla,
tack för svar! Visst är jag inte helt fixerad vid ålder men det är ändå kul att träffa andra som är i ungefär samma ålder som man själv. Har faktiskt ett par gånger träffat på andra resenärer (amerikaner i 20-årsåldern) som tycket det varit konstigt att jag var ute och reste själv, de tyckte jag var lite flummig, men visst kan man strunta i såna människor och det försöker jag också göra.
Jaha, då får man kanske vara beredd på frågor varför man inte är gift fastän man uppnått en sådan här aktningsvärd ålder! Det låter lite jobbigt tycker jag, kanske man ska testa knepet att ha "vigselringar" på ringfingret, har hört att det möjligtvis också skulle vara ett sätt att slippa påflugna män? Vet inte om det fungerar.
/Åsa
Ja svaret "Jag är gift" underlättar en hel del, så det kan du använda dig av. :D
Ja, vigselring underlättar livet betydligt för en ensamresande kvinna! Men man får förstås understryka det genom att vid upprepade tillfällen prata om sin (påhittade) man/pojkvän. Och så har jag med mig bilder på (mina vänners) småbarn som jag kan visa vid behov... Mycket lättare än att börja förklara varför ens föräldrar inte lyckats hitta en god make åt en än ;)
Jag brukar dessutom alltid ha både tåringar och halsband, Det är enkla knep som faktiskt funkar. Tåringarna har jag ändå alltid och mitt favorithalsband, en buddhistisk mala från Thailand, råkar vara rätt lik en mangalsutra :) Jag kanske ska tillägga att jag allt som oftast brukar vara klädd i salwaar kameez - jag älskar indiska kläder! Men det är också ett av de absolut bästa sätten att ögonblickligen få mer respekt, speciellt från de indiska männen.
Fast jag vill också säga att jag vet precis vad du menar. Jag har otaliga gånger blivit utfrågad och ifrågasatt pga mitt resande/min ålder/min "ensamhet" osv... inte bara utomlands utan hemma i Sverige också. Ibland är det jättejobbigt, men som sagt... det är bara att stå på sig och göra det man själv känner är rätt. Och vem vet, flummig kanske är en komplimang mer än ett skällsord? He, he... i min värld i alla fall! :)
Jag tyckte också det underlättade att säga att man hade barn hemma. När jag reste med min sambo blev vi ifrågasatta varför vi inte hade barn. Vi brukade säga att vi var på honeymoon och det brukades ta emot positivt om vi inte ljög o sa att vi hade barn. Jag tyckte ibland det var tröttsamt att förklara för 100:e gången o då kan en liten lögn underlätta.
Angående ålder... för gammal tycker jag inte man kan bli! Däremot så när jag backpackade de första gångerna när jag var runt 20 så reste jag på ett annat sätt. Kvantitet (antal platser) och budget (så blilligt som möljligt) var viktare än vad jag tycker om nu - lite dyrare för bättre hotell och service samt framförallt att inte flänga runt så mkt utan snarare stanna på en plats jag tycker om.
Ha ha jag vet hur det är!
Grannens barn undrar varför vi inte har barn och nu efter 2 år så är det som om hela grannskapet tycker synd om oss att det inte "funkar".
Men det går heller inte att förklara att det inte är dags än?? Vad är det i Indien??
Nä, Indien09, ha ha, du bara skojar. Jag är 52 och älskar just backpacking, du skall aldrig tvivla på det utan res och var fri!
Mvh Peter
Jag har aldrig träffat på en amerikan någonsin i Indien någon gång. Danskar, norrmän, finnar, engelskmän, fransmän, holländare, belgare, canadensare, australiensare, nya zeelendare, japaner, malaysier, koreaner, thailändare, irakier, iranier, libaneser, israeler, syrier, spanjorer, italienare, ryssar, ukrainare, argentinare, chillenare, dubaier, saudiaraber, qatarier, sydafrikaner, kenyaner, zimbabier, och självklart massor av indier men aldrig någon från USA.
Den äldsta tågluffaren jag har träffat på var över 70 år. Han hade börjat i Marocko tre år tidigare och hade hunnit med en hel del länder.
Vi åkte samma buss från Kathmandu till Lhasa men våra vägar skildes vid kinesiska gränsen där de makulerade hans visum och jag var välkommen till Kina.
Nej,man blir aldrig för gammal för det !
Kanske finns det en och annan som anser att livet som backpackers är 20-åringarnas privilegium,
men ,so what ? Något att bry sig om ? Knappast.
Jag tänker "backpacka" så länge jag SJÄLV tycker det är kul och än så länge har jag inte tröttnat.
Tvärtom - och det är ryggan som ger mig vingar !
Heja,heja!
Själv käkade jag middag ikväll med fem amerikaner, fyra Indier, en iranier och så jag som svensk :)
Men visst, dom flesta amerikaner här i Indien är inte "turister" utan många är ju här i affärer eller som i kvällens fall, jobbar på en NGO. Fast så fort chans ges far de runt om i landet och turistar.
P.s. Natural View här i stan har nog den bästa Butter chicken i Indien :)
Vad som står i passet har oftast inte så stor betydelse. Det är hur just du är och hanterar din omgivning som ger dig möjligheter och tillträde till de rum som du vill vara i. Jag är + 50 och det är min fru med och efter 4 resor i Indien och de flesta nätter på Hostel så kan jag bara rekomendera till att åka och bo var du själv känner dig mest som hemma.
Hälsningar Tigern
Det har faktiskt jag! Jag träffade en tjej från Alabama i Sikkim, o vi vandrade ihop några dagar. Och för två år sen kom hon till Göteborg och bodde hos mig i en vecka, skitkul!
PIa
Nähä! Inte då!!!
Ålder har inte mycket med inställningen att göra. Min fru är lite äldre än dig och jag själv är klart äldre. Förra året var jag först 4v själv i Indien och åkte runt med kanppt 5kg i en liten ryggsäck. Jag lovar, det är jätteskönt att bara åka med handbagage. Det är ju en avvägning; ju mer komfort man anser sig behöva, desto mer isolerad blir man. Skippar man komforten blir man mer flexibel men också lite mer beroende av andra och hur saker och ting råkar slumpa sig. Funkade jättebra med lättviktspackningen. Kameran och guideboken var mer än halva totalvikten... Nåväl, Ullis kom senare till Mumbai och så hade vi två veckor tillsammans då vi var förbi Ajanta & Ellora, och så till Goa via Pune.
Inte har vi mindre kul för att vi inte är 21... Nej, vi kanske har MER rentav... Man bryr sig lite mindre om vad andra tycker och så känner man sig ju inte tvungen att åka på journey ticket bara för att det råkar vara billigast. Om man träffar mer eller mindre av andra turister, beror nog mest på en själv och ifall man reser ensam. När jag åkte första 4v reste jag några dagar tysk kille, så med en dansk tjej för att vi bodde på så konstigt ställe och det var skönt prata skandinaviska. Sedan med en amerikansk tjej på kanske 25 som studerade buddhism. Hon hade varit på resa i ett halvår, berättade att de hemma tyckte hon var lite konstig och att hon hade skönmålat lite så att de inte skulle vara oroliga för hennes hälsa med tanke på indiens taskiga rykte att skapa oroliga magar mm. Så har vi den indiske prästen /astrologen som visade mig runt i omgivningarna runt hemby, tiggarna som jag satt och pratade några kvällar med och så alla dessa affärsinnehavare som ibland har väldigt intressanta synpunkter.
När jag sedan kom till Kolkata och såg 20-åringarna som slöade runt i sovsalen och rökte brass alt. slöade runt på gatan utanför i en klunga och drack lassi hela dagen kände jag inte direkt att jag gick miste om något.
Vill du få en uppfattning om hur kul vi hade det förra resan så läs vår reseberättelse på
http://www.indien.nu/berattelser/berattelse21/
Vill verkligen uppmuntra dig att resa iväg. Och alla andra också -oavsett kalenderålder.
// Christer
Jag tycker verkligen inte att du är for gammal for backpacking! Själv är jag bara 19 och reser runt i ett halvår i indien nu. Känner mig faktiskt ganska liten ska jag säga, skulle vilja påstå att meddelaldern på de jag träffar är runt 25, altså backpackertyperna. Men jag har själv hängt med folk som varit allt fran 20 till 65 år, tycker åldern spelar behagligt marginell roll. Kan vara for att man har resandet gemensamt kanske?
vad kul att höra allas synpunkter på detta!
God jul på er allesammans!