Indiens religioner

Ett land - flera religioner

Indiens religioner

I Indien samsas flera olika religioner; hinduism, islam, buddhism, sikhism, jainism, zoroastrinaism, judendom och kristendom. Läs om religionerna, se bilder på de största hinduistiska gudarna, läs om kastsystemet och mycket mer genom att klicka i listan nedan eller menyn till vänster.

Buddism

Av Indiens befolkning är det bara 0.7% ungefär som är Buddhister.

Buddistiskt tempel
Buddistiskt tempel i Sarnath

Religionen (eller filosofin som somliga påstår att det är) uppstod omkring år 500 f.Kr när prins Siddharta Guatama nådde insikt och upplysning. Han levde i en skyddad värld bakom palatsets portar när han en dag gav sig ut bland folket i staden och såg allt lidande.

Han lämnade sin familj för att söka upplysning men följde inte de andra profeternas tillvägagångssätt; självsvält. Nej, han följde "Den gyllene medelvägen" -måtta i allt.

Siddharta förstod att allt liv var lidande och utvecklade "De fyra ädla sanningarna":
*All existens är lidande
*Lidandet är orsakat av själviskt begär
*Utplånandet av begären gör det möjligt att uppnå buddaskap
*Den Åttafaldiga vägen leder till att lidandet upphör

Buddhismen är uppdelad i två stora grenar; theravada -den lilla vagnen och Mahayana -den stora vagnen.
Anhängare av Theravada menar att vägen till buddaskap är ett individuellt utövande och att man väljer sitt eget sätt att nå dit. Att nå buddaskap är få förunnat. Denna gren praktiseras främst på Sri Lanka, i Burma, Thailand, Laos och Kambodja.

De som följer Mahayana anser att buddhisternas gemensamma tro kan omge alla människor och leda till befrielse. Alla har möjlighet att uppnå buddaskap och bli en Buddha. Denna gren är betydligt mindre strikt än Lilla Vagnen och praktiseras främst i Japan, Kina, Vietnam och Korea. I Tibet praktiseras en variant av Mahayana som kallas Hindu-Tantrisk Buddhism. (Lamaism)

Hinduismen

Den största religionen är hinduism med drygt 80% anhängare och räknas härstamma från 1000-talet f. Kr då de första Vediska skrifterna skrevs. Religionen kan dock ses som mycket äldre än det och vissa menar att religionen började utvecklas många tusen år före det.

Hindutempel
Ett ca 1000 år gammalt tempel i Khajuraho

Vedorna består av fyra skriftsamlingar och är de allra viktigaste av de heliga skrifterna inom hinduismen, och utgör grunden i hinduisk filosofi. Den äldsta av Vedaskrifterna är den berömda 'Rigveda'.
Genom reinkarnationer ska människan uppnå 'Moksha' -befrielsen från själens kretslopp.
Vad som påverkar vandringen till 'Moksha är 'karma' -människans goda eller dåliga handlingar. En god människa som utför goda handlingar i varje reinkarnation kommer ett steg närmre 'Moksha' för varje gång hon återföds, medan motsatsen händer en ond människa som inte gör rätt för sig och då får sämre och sämre ställning i sin reinkarnation.
Man föds till hindu och man kan aldrig konvertera till att bli hindu, även om man kan anamma religionen och tron, men en icke infödd hindu kan aldrig bli det.

Det vimlar av gudar i den hinduistiska religionen, man har uppskattat upp till 330 miljoner olika gudar och demoner, men många anser att de olika gudarna bara är olika sidor av en och samma gudomlighet.
Indien har flera heliga orter dit pilgrimer färdas och där stora ceremonier hålls, ofta besökta av miljoner människor. (varav vi hamnade i en som återkommer i den staden vart tolfte år!) Några av de heliga städerna är Hardwar i Uttar Pradesh, Varanasi också i Uttar Pradesh och Puri i Orissa.

Mer om hiduismen
Läs även vår artikel om hinduistiskt gudstjänstliv som vi fått av Fredrik Noge, Instutionen för afro-asiatiska språk, Uppsala Universitet.
Brita Ahlenius ligger bakom uppsatsen Hinduisk religiös utövning i vardagen: En studie av brahminska kvinnors puja i Benares och ger en djup inblick i hinduismen.

Aum (om), Svastika och andra Hinduiska tecken och symboler

Hinduiska tecken och symboler:

Inom hinduismen, liksom inom de flesta andra religioner, finns ett flertal tecken och symboler som för den oinstatte kan te sig mycket förbryllande eller svårförstådda. För andra kanske vissa tecken, och då tänker vi främst på svastikan eller hakkorset, väcker stor uppmärksamhet vid det första mötet med Indien eller hinduismen. I denna artikel förklarar vi vad några av de viktigaste tecknen och symbolerna inom hinduismen betyder och står för.

Aum (Om)

Det kanske mest kända hinduiska tecknet i västvärlden är Aum eller om.

Aum är den heligaste av alla stavelser inom hinduismen och Vedaböckerna (Upanishaderna) och symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Aum är närvarande i allt och fungerar som ett verktyg för att hjälpa människor att komma i kontakt med världssjälen, brahman. Enligt hinduism uppkom hela kosmos av den vibration och resonans som följde på att Aum uttalades. I sin renaste form representerar Aum faktumet att allt är ett – Aum är summan och substansen av alla ord, det fundamentala ljudet som symboliserar ett absolut universum. Aum innehåller summan av alla ljud i alfabetet och är det gudomliga i form av ett ord. För hinduer är Aum en symbol för andlig fullkomlighet. Symbolen är också helig för buddhister.

Aum är sanskritalfabetets första bokstav och böner som bes påbörjas och avslutas med Aum. Aum uttalas ofta i mantra vid exempelvis meditation. Ett mantra är ett heligt ljud som man använder vid till exempel ritualer, yoga och meditation. Ljudet som uppstår när man upprepar mantrat är en väg att nå Gud och den mediterandes eget inre ljus. Aum uttalas dessutom vid till exempel böner, välsignelser eller när man läser heliga texter.

Aum består av tre ljud, A-U-M, och dessa tre spelar var för sig en viktig roll. A står för skapelse, U står för bevarande och M står för förstörelse eller upplösning. Dessa tre representerar tillsammans en form av treenighet i hinduismen – Brahma (skaparen), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren/upplösaren). Detta är dock inte en treenighet i västerländsk betydelse utan alla tre gudar, Brahma, Vishnu och Shiva, är enskilda krafter som man kan dyrka var för sig. En del troende ser alla tre som en del av Brahman, världssjälen, men den folkliga hinduismen har många trogna Vishnu eller Shiva följeslagare. När man upprepar Aum i ett mantra vid till exempel meditation, har Aum en fjärde ton – en ton som inte kan förstås utan bara upplevas. När man upprepar Aum i ett mantra vid meditation står ljudet A för det vakna medvetandets nivå, där vi upplever omvärlden med våra sinnen, U står för drömmedvetandet, inre upplevelser och M står för djupsömnsnivån, fritt från begär och drömmar här upplevs ren lycka. Det fjärde ljudet är stillhet/tystnad och här upplevs inga yttre eller inre objekt. Det här fjärde ljudet kan inte förstås, bara upplevas. Upplevelsen av det fjärde ljudet är det man strävar efter när man t.ex. mediterar över Aum. När man når fram till stillheten hittar man sig själv, sin själ (atman) och kan på det sättet få kontakt med brahman – världssjälen.

Betydelsen av ett ord och treenighet (så som Aum och hinduismens så kallade ”treenighet”) finns också i betydligt yngre religioner, så som kristendomen. Aposteln Johannes skriver i Bibeln: ”I Begynnelsen fanns Ordet och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.”

Svastika

svarstika

Svastika är på sanskrit ordet för den uråldriga religiösa symbol som på svenska kallas hakkors. På sanskrit betyder ordet lycka eller välfärd. I indisk kultur är svastikan en mycket gammal symbol för solen och är en av de 108 symbolerna för guden Vishnu. Svastikan representerar solens strålar utan vilka det inte hade funnits något liv. Guden Ganesh avbildas ofta sittandes i lotusställning med en svastika i sin högra hand alternativt sittandes på flera stycken svastikor. I detta sammanhang symboliserar svastikan fred och harmoni.

Den hindusiska svastikan målas med fyra prickar och med armarna målade i vinklarna 0°, 90°, 180° och 270° grader på en kompass, till skillnad från nazisternas variant då svastikan är vänd 45° och bildar ett X. Det är osäkert om nazisterna hämtat svastikan från just Indien, det är en symbol som använts i många kulturer genom historien och symbolen var också populär i Europa under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Också jainister och buddhister använder sig av svastikan som symbol och på många hem i Indien ser man svastikan målad på dörrar, hus och tempel. Svastikan förekommer dessutom ofta på lastbilar, presentkort, vid olika bemärkelsedagar, bröllop eller på kakor. Inom buddhismen använder man främst den vänstervända svastikan medan man i hinduismen ofta använder sig av både den vänstervända och högervända för att skapa symmetri. I nazityskland använde man sig av en högervänd svastika.

Jainister tillmäter svastikan än mer betydelse än hinduer – alla jainistiska tempel och heliga böcker måste vara dekorerade med en svastika och vanligtvis börjar och avslutar man inom jainismen en religiös ceremoni genom att man skapar flera svastikor av ris runt ett altar.

Svastikan som symbol för början och slut är ett återkommande tema, precis som solen börjar och avslutar dagen med uppgång och nedgång. Nya anteckningsböcker, räkenskapsböcker och dylikt inleds ofta med att man skriver in en svastika och lika så avslutas boken med en svastika för att markera början och slutet. I t.ex. övergångsriter fyller svastikan en roll då en övergångsrit innebär början på ett nytt stadium i livet och då behöver man de goda egenskaper som svastikan har.

Lotusblomman

lotus

Lotusblomman är helig inom både hinduismen och buddhismen och är Indiens nationalblomma. Lotusblomman har också fått låna sitt namn till en av grundpositionerna inom yoga och meditation, lotusställningen. Det är en sittande position som man bland annat ofta ser Buddha statuerad sittandes i. I New Delhi finns ett berömt tempel som efterliknar lotusblommans karakteristiska utseende, detta tempel är dock varken hinduiskt eller buddhistiskt utan tillhör Bahaireligionen.

Lotusblomman associeras med skapelseberättelsen inom hinduismen och med gudarna Vishnu, Brahma, Lakshmi och Sarasvati. Ofta avbildas gudarna ståendes eller sittandes i en lotusblomma. Speciellt Lakshmi, gudinnan över framgång, vishet, välstånd och skönhet, är starkt förknippad med lotusblomman. Flera av hennes andra namn kopplas alla ihop med lotusblomman och hon avbildas alltid ihop med en lotusblomma, ofta tillsammans med sin gemål Vishnu. Symboliken av sammankopplingen till lotusblomman för Lakshmis del representeras av begreppen renhet och spirituell renhet.

Lotusblomman är också sammankopplat med gudinnedyrkan (Saraswati och Lakshmi) genom dess kopplingar med kundaliniyoga och tantra. Tantra är förknippat med just gudinnedyrkan.

Kronbladens öppnande symboliserar själens utveckling. Lotusblommans förmåga att slå rot även i de mest gyttjiga områden symboliserar inom hinduismen möjligheterna till en positiv spirituell utveckling. En del hävdar att det är just på grund av att Lotusblomman växer i dyn och växer igenom grumligt vatten för att slå ut ovanför vattenytan är anledningen till att valts till symbol för renhet och befrielse.

Sexuddig stjärna

star

Den sexuddiga stjärnan har många olika symboliska betydelser inom hinduismen. De två separata trianglarna symboliserar människans position mellan himlen och jorden. Den nedåtpekande triangeln symboliserar Shakti, den feminina kraften, och den uppåtpekande Shiva, den maskulina kraften. Unionen mellan dessa två symboliserar skapelsen. Shakti symboliserar också elementet vatten medan Shiva symboliserar eld. Tillsammans representerar de unionen av manligt och kvinnligt, eller vad man kallar hjärtchakrat. Den sexuddiga stjärnan återfinns i många kulturer genom historien och har på flera ställen liknande betydelser, det manliga och kvinnliga och föreningen av dessa.

Inom den tantriska traditionen har den feminina, Shakti, och maskulina kraften stor betydelse. Denna feminina kraft är något som finns inneboende hos alla, inte bara kvinnor och gudinnor. Man anser att den uppåtpekande triangeln står för en utåtriktad energiform som uppstår när man försöker hjälpa sin nästa utan självändamål. Den nedåtpekande står för kunskap och vårt inre sökande efter spiritualitet.

Den heliga kon

Inom hinduismen anses kon vara helig och därför råder i stora delar av Indien religiösa förbud mot att slakta kor. Att skada eller döda en ko i de områden det är förbjudet kan ge fängelsestraff och dessutom anses det att om man dödar en ko har man begått en synd så svår att det inte finns någon bot för den. Istället anses det ge tur om man behandlar en ko väl genom att till exemepl ge kon något att äta innan frukost.

Ett vanligt missförstånd är att man tror att anhängare till hinduismen dyrkar kor - så är det inte - utan kon har en speciell plats i det indiska samhället. I alla tider har kon varit ett djur som osjälviskt hjälpt människan genom att ge mjölk och näring och som tack äter därför inte en troende hindu biffkött. Det finns inte ett enkelt svar på frågan om varför kon är helig utan snarare ett flertal mer eller mindre komplexa svar. Nedan presenteras några stycken anledningar:

1. Enligt de gamla Vedaböckerna finns det sju mödrar; jorden, kon, drottningen, sköterskan (eller vårdaren), lärarinnan, hustrun till Braminen (en indisk helig man) och den naturliga modern. Nästan alla barn som växer upp ges mjölk direkt från kon efter amningen av modern och därför ses kon som en modersfigur. Dock skall det noteras om Vedaböckerna att kunskapen om dessa är väldigt liten bland gemene man i Indien. Hinduismen är inte en skriftreligion på samma sätt som till exempel kristendomen (som har bibeln) och Vedaböckerna är inte alls viktiga för den vanlige troende hindun så som bibeln är för en kristen. De flesta hinduer har aldrig läst ett ord ur Vedaböckerna.

2. Kon som nyttodjur. Kon ger människan mycket som är livsviktigt för oss. Mjölk (som kan förädlas till bland annat grädde, yoghurt, ost och smör) är en sak, men från kon får man även bränsle (torkad kospillning), urin (som förr i tiden användes som medicinskt preparat), gödning och isolering till hus. En annan viktig sak är att utan kor får man inga tjurar till åkrarna. Allt detta får man utan att offra speciellt mycket då kon äter sådant som är värdelöst för människan, gräs, hö och annat vegetabiliskt avfall (kossor i Indien är ganska effektiva renhållningsmaskiner). Som tack för detta håller hinduerna kon helig.

3. Från kon kommer också sådant som används i religiösa ceremonier. Ghee (skirat smör), kons urin och avföring är exempel på detta. Ghee används också man förbereder helig mat.

4. Enligt de gamla religiösa böckerna kom guden Krishna ner till jorden för många tusen år sedan i skepnaden som en koherde vid namn Gopala, kornas skyddsherre. Krishna har också andra smeknamn som refererar till kor; Govinda står för ”den som bringar tillfredsställelse för kor”. Samma böcker ser kon som civilisationens moder som ger mjölk och föder befolkningen.

5. En annan viktig orsak är att alla gudar och gudinnor anses leva inuti kon. Skadar man en ko skadar man därmed också de inneboende gudomarna. Behandlar man en ko väl visar man samtidigt sin respekt för alla gudar och gudinnor.

Tack vare dessa saker är det kanske inte så konstigt att kon har fått rollen som en symbol för alla djur, som livsbringare till människan. Kon representerar även själen, det envisa intellektet och bångstyriga känslor. Tacksamheten hos hinduer till kon som bara ger och ger och knappt kräver något i gengäld avspeglas i den vegetariska och veganska livsstilen och är också en av anledningarna till att kon tillåts sträva fritt land och rike runt.

Hinduiska gudar & gudinnor

Indiska gudar

Det finns tusentals olika gudar inom hinduismen, vissa menar till och med att det är hundratals miljoner gudar och demoner. De flesta hem har också en egen husgud. Här nedan har vi valt ut några av de viktigaste gudarna.

Ardhanarishvara

Ardhanarishvara:

Ardhanarishvara, det gudomliga som manligt och kvinnligt. Avbildas ofta som; Shiva som Ardhanarishvara, som till hälften man och till hälften kvinna, är ett vanligt motiv i den hinduiska ikonografin. Ardhanarishvaras vänstra sida utgörs av Shiva med sin trishul (treudd) och sitt höftskynke av tigerskinn.

Gudomens högra sida visar gudinnan Parvati med spegel, sari och ankelringar. Bilden gestaltar tanken att det gudomliga har en manlig och en kvinnlig sida och att bägge är lika nödvändiga. Shiva behöver sin gemål för att vara komplett. Utan Parvati skulle Shiva vara passiv och hans kvaliteter skulle inte vara tillgängliga i världen. Parvati är också hon bara halv utan sin make.
 
Kraft/ Egenskap - Man/kvinna   

Attribut - Treudd, höftskinn, spegel, sari

Utseende - en manlig sida, en kvinnlig sida

Färddjur -

Brahma

Brahma:

Skaparen och herre över alla varelser. Han står över och bortom tillbedjan, kanske är det därför det inte finns så många tempel tillägnade honom? Brahma avbildas ofta med fyra ansikten; han omfattar de fyra väderstrecken och har fyra armar med vilka han håller de fyra vedaböckerna.

Alla gudar har något speciellt attribut och Brahma har en lotusblomma vilken symboliserar att han kommer från sig själv och inte är avlad. I likhet med Ganesha har han ett djur att ta sig fram med; en svan.  Ibland avbildas han ridande på svanen, ibland sitter han på en lotus, en symbol för det faktum att han kommer från sig själv och inte är avlad. I sin skaparfunktion är han underordnad den högsta gudomen, vanligen Vishnu eller Shiva, på vars uppdrag han handlar. Tillsammans med dem ingår han i en treenighet, där han själv är den som skapar världen, Vishnu den som upprätthåller och Shiva den som låter världen gå under. I många myter framstår Brahma som hjälplös inför demonernas tilltagande inflytande och får söka sin tillflykt hos någon mäktigare gud.

Kraft/ Egenskap - Skaparen

Attribut - Lotusblomma

Utseende - Fyra ansikten

Färddjur - Svan

Durga

Durga:

En av hinduismens viktigaste gudinnor är Durga.
Hennes främsta uppgift i mytologin är att bekämpa demoner som hotar den kosmiska harmonin.
I sanskrittexterna framställs hon som en mäktig stridsgudinna som är omöjlig att besegra i strid.
Hon rider ett lejon eller en tiger; hon har många armar och är beväpnad med olika typer av vapen, som de manliga gudarna har skänkt henne.

Durga är framför allt känd för att ha dödat Mahishasura, buffeldemonen, och kallas därför ofta Mahishamardini, "Hon som dödat Mahisha".

Durga anses ha ett inhemskt, förariskt ursprung och tros ha inlemmats i den brahminska sanskrittraditionen vid vår tidräknings början. Under 300-talet evt blir statyer av Durga som Mahishamardini vanliga och från den tiden växer hennes betydelse i myt och kult.

Kraft/ Egenskap - Bekämpar demoner

Attribut - Vapen

Utseende - Många armar

Färddjur - Lejon eller tiger

Ganesha

Ganesha:

Kallas även Ganpathy, Ganpati, Ganesh och Gajanana och är son till Shiva och Parvati.
Enligt legenden fick han sitt elefanthuvud efter en incident då Shiva kom hem efter en lång resa. Shiva kände inte igen sin son som under resan vuxit från barn till ung man. I vrede trodde Shiva att han var en älskare till Parvati och högg av hans huvud. När Shiva sedan upptäckte sitt misstag skickade han ut sina tjänare för att hämta det första huvud de kunde finna. Detta råkade sitta på en elefant.

Det är också anledningen till att Ganesha är den gud som tillbes allra först, Parvati tvingade Shiva att lova att sonen skulle tillbes först av alla gudar. Kanske som en liten kompensation för att få leva med ett elefanthuvud?
Läs mer om Ganesh här!


Kraft/ Egenskap - Lycka och välgång

Attribut - Blomhalsband, huvudprydnad

Utseende - Elefantansikte

Färddjur - Råtta

Hanuman

Hanuman:

Apguden och hängiven följeslagare till Rama.
En av hinduernas populäraste gudar och på många ställen i Indien ser man orangefärgade stora stenar med målade ögon. Dessa stenar föreställer Hanuman och står i tempel, prydda av blommor och doftande av rökelse.

Enligt den Indiska mytologin är han son till vinguden och är utrustad med väldig styrka och snabbhet.

Kraft/ Egenskap - Kungakrona, spira

Attribut - Böcker, veena, radband, konst

Utseende - Ser ut som en apa

Färddjur -

Kali

Kali:

Framställningar av Kali tar fasta på hennes förskräckande drag. Kali är Kalisvart eller mörkt blå, utmärglad, naken och har långt tovigt hår; hon har vidöppen mun, rullande tunga, blod på läpparna och långa skarpa huggtänder; hon bär en gördel av avslitna armar och ett halsband av avhuggna huvuden; hon har döda barnkroppar som örhängen och ormar som armringar och hon avbildas på slagfältet, kremeringsplatsen eller stående på sin liggande make Shiva.

På bilden ses Kali som Smashankali ("Kali på kremeringsplatsen"), som är en vanlig ikonografisk framställning av henne inom tantrismen. I sin övre vänstra hand håller hon ett blodigt avhugget huvud och i den övre högra ett blodigt svärd. Den nedre vänstra handen hålls i en skyddande gest och med den nedre högra handen erbjuder hon dyrkaren gåvor. Myten bakom denna situation, där Kali står på Shivas orörliga kropp, berättar att Kali vansinnig av blodtörst dansade en våldsam dans som hotade att förstöra världen. För att få stopp på hennes vilda framfart lade sig Shiva ned framför henne. När hon kände hon igen sin make upphörde hennes rasande dans. Gudinnan var tämjd av maken och den kosmiska harmonin återställd.

Kalis olika namn och reinkarnationer;
Bhadrakali
Bhavani
Gunamayi
Kala
Kalaratri
Kalanjari
Kalila
Kapalini
Muktakesi
Mahakali
Parvati
Sati
Uma

Kraft/ Egenskap - Skaparen

Attribut - Svärd, avhugget huvud

Utseende - Svart /mörkblå, fyra armar, rödögd   

Färddjur -

Krishna

Krishna:

Krishna är inte bara en inkarnation av Vishnu utan Krishnaockså en egen gud, den populäraste av all gudar. Han är också hjälte i många myter och framställs som älskare, krigare och kung.

Kraft/ Egenskap - Kärlekens gud

Attribut - Flöjt

Utseende -

Färddjur -

Lakshmi

Lakshmi:

Gudinnan Lakshmi, som ibland också kallas Shri ("Den Lakshmilyckobringande"), är en av de populäraste gudomligheterna i det hinduiska panteon. Hon förknippas med kvaliteter som fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, välstånd, överflöd och regentskap. Gudinnan är också en modell för den ideala hinduiska hustrun, som ser sin make som en auktoritet, som är uppmärksam på hans önskningar och behov och som dyrkar och tjänar honom.

Bilden är ett exempel på en vanlig Lakshmiframställning i nutida hinduism. Lägg märke till ikonografiska detaljer som guldet som rinner från gudinnans hand, elefanterna, lotusblomman som gudinnan står på, hennes fyra armar och lotusblommorna hon håller i sina händer. Lotusen är Lakshmis speciella blomma. Ibland kallas Lakshmi till och med "Lotusen" (Kamala eller Padma). Inom hinduismen är lotusen en symbol för fruktbarhet, renhet och andlig auktoritet. Den ses också som en symbol för karmayoga, dvs handlingar som utförs i gudsmedvetande. Associationerna hör ihop med att lotusblomman vilar på vattenytan utan att smutsas av den dy den växer ur.

En annan vanlig bild är Lakshmi tillsammans med sin make Narayana (Vishnu). Han ligger utsträckt på den kosmiska ormen Seshanaga och Lakshmi masserar hans fötter. När Lakshmi avbildas ensam har hon oftast fyra armar, men när hon visas tillsammans med Vishnu har hon bara två och avbildas som väsentligt mindre än maken.

Kraft/ Egenskap - Fruktbarhet, framgång, lycka

Attribut - Lotusblomma, elefanter, guld

Utseende - Fyra armar (om avbildad ensam)

Färddjur -

Parvati

Parvati:

Parvati ("Hon som bor i bergen")
Hon är en populär hinduisk gudinna. I den hinduiska traditionen har hon ingen självständig identitet, utan är alltid knuten till sin make Shiva.

Parvatimytologin, som växer fram i puranatexterna (ca 300-1200 evt), betraktar gudinnan som en reinkarnation av Shivas första hustru Sati.

I vissa texter ses gudinnan Kali som en form av Parvati.

Olika namn och reinkarnationer;
Ambika
Annapurna
Bhairavi
Candi
Gauri
Durga
Jagadmatai=Världens moder
Kali
Kanyakumari
Kumari
Mahadevi
Syama
Uma

Radha

Radha:

Denna dam, är en gopi, herdinna, som är passionerat förälskad i den unge Krishna.
Radhas och Krishnas kärlekshistoria utspelas i byn Vraja och i Vrindavans lundar och skogsområden. Det äger rum under Krishnas ungdomsår, dvs innan han gift sig med Rukmini och innan han deltar i Mahabharatakriget som Arjunas körsven och rådgivare.

I konsten visas hur Radha nattetid väntar på sin älskade, hur hon smyger hem efter en kärleksnatt, eller hur hon är tillsammans med sin flöjtspelande älskare.

I den hinduiska traditionen har Radha ingen självständig existens som gudinna utan får betydelse enbart som den unge Krishnas älskarinna. Trots hon är gift med en annan man har hon ett förhållande med Krishna. Genom att ge efter för sin passion och ge sig in i det förbjudna förhållandet ställer sig Radha utanför det socialt accepterade och riskerar hela sin tillvaro.

Saraswati

Saraswati:

Saraswati, kunskapens och vishetens gudinna, hennes attribut Saraswatimarkerar att gudinnan hör ihop med lärdom (böcker), konst, stränginstrumentet veena samt religiösa och filosofiska frågor (radbandet).

Hennes renhet antyds av den vita sarin, av de lotusblommor som hon står på och av svanen som är hennes följeslagare och riddjur. Inte sällan avbildas hon sittande vid en flod. I den vediska mytologin identifieras hon med Sarasvatifloden.

Saraswati kallas även för;
Brahmi
Bharati
Putkari
Sarada
Vagisvari

Kraft/ Egenskap - Kunskap och visdom    

Attribut - Böcker, veena, radband, konst

Utseende - Klädd i vit sari 

Färddjur - Svan

Shiva

Shiva:

Shiva är som gud mycket allvarlig och sträng, han är fruktbarhetens, dödens asketens och förintelsens gud. Shiva är lärdomens gud och på grund av det faktum att han är asketens gud framställs han halvnaken, insmord med aska, med skallar runt midjan och ett halsband av sammanflätade ormar. Hans panna pryds av hans tredje öga.

Shiva är den som förgör liv men också dess återställare; den fruktansvärda och ändå mildheten själv. Han är källan till både gott och ont.

Även denne gud har ett riddjur; tjuren Nandin, som alltid finns avbildad på Shivas kultplatser.
Det sägs att Shiva bor i Himalaya. Där tillbringar han dagarna med att röka hasch och ur hans hår rinner Ganges

Kraft/ Egenskap - Förgörare/ återställare

Attribut - Ormhalsband, bälte av skallar

Utseende - Halvnaken, grå/blå

Färddjur - Tjur

Vishnu

Vishnu:

Ser man en bild av en blå fyrarmad gud så vet man Vishnuatt det är Vishnu. Han avbildas alltid med blå kroppsfärg och allt som oftast med fyra armar! Han är den store upprätthållaren som kontrollerar människornas öde. Vishnu kör en lite lyxigare stil; han bär kungakrona och smycken. I händerna håller han sina attribut, snäckan (använd som trumpet), diskusen, stridsklubban och lotusblomman, ibland även båge och /eller svärd.

Hans huvudgemål är Lakshmi. Vishnus riddjur avbildas som rovfågel eller fågelmänniska och kallas Garuda och tjänstgör även som tjänare.) Vilande skildras han liggande på den tusenhövdade ormen Ananta. Vishnu är en gud som kan ta tio olika inkarnationer för att närma sig människorna;

1 fisken (Matsya)
2 sköldpaddan (Kurma)
3 vildgalten (Varaha)
4 människolejonet (Narasimha)
5 dvärgen (Vamana)
6 Parashurama (Rama med yxan)
7 Rama
8 Krishna
9 Buddha
10 Kalkin

Kraft/ Egenskap - Upprätthållaren

Attribut - Snäcka, diskus, stridsklubba

Utseende - Fyra armar, blå

Färddjur - Rovfågel /fågelmänniska

Kastsystemet:

Kastsystemet:

Kastväsendet är ett uråldrigt påfund som kan spåras till den gamla vedaböckerna daterade långt före vår tidräkning. Kastväsendet är en form av klassuppdelning, och det enda sättet att stiga i graderna är att vara sitt kast troget och på så sätt återfödas i ett högre.

Diskriminering p.g.a. kast är förbjudet enligt den indiska grundlagen, i tillämpningen innebär det att man inte får behandla folk som "oberörbara" - även om det fortfarande sker. Det är fortfarande så att sämre jobb sköts av de i de lägre kasten, medan de rika med bra jobb och makt oftast tillhör något av de högre.

Förbättringar på detta område sker hela tiden, men det kommer ta lång tid innan kasterna förlorar betydelse, särskilt bland de fattiga och outbildade. Tex. så dödas många personer i stridigheter mellan kasten varje år.

Det är även mycket ovanligt att man gifter sig (eller blir bortgift) mellan de olika kasterna.
Begreppet kaster är egentligen en gammal portugisisk benämning (Castas vilket betyder klan) på den uppdelning av folket som de fann i Indien.

Stort antal kaster

 Det finns många olika uppgifter om antalet kaster i Indien. Uppgifterna växlar mellan 3000 och 6400 kaster (Jatis) samt upp till 25.000 underkaster! Daliterna kallas felaktigt kastlösa, de har sin kast (jati) men står utanför det ’ariska samhället’ och dess fyra varna. 

Varna

Varna betyder färg och kommer troligen ifrån de invandrande klaner av Indoeuropéer som delades upp efter hudfärg. De olika kasterna var ett sätt att hålla de olika raserna rena genom att undvika giftermål med ickearierna som redan bodde i Indien.

Det sägs att guden Brahma skapade människorna utifrån sin egen kropp, från huvudet kom prästerna fram, krigarna kom från armarna och låren gav liv till bönderna. Fötter anses vara en mindre aktningsvärd kroppsdel och därifrån härstammar bönderna enligt folktron. De olika varna har olika grad av rituell renhet och är uppdelade enligt tabellen nedan.


KastStällning / YrkeFramsprunget från
1.BrahmanPrästerHuvudet
2.Kshatriya
Jordägare, soldater & ämbetsmänArmarna
3.Vaisyas
Handelsmän och hantverkareLåren
4.Sudra
Bönder med fleraFötterna
5.Daliter
De oberörbara

Personerna i den femte gruppen kommer till stor del från stamfolk och urinvånare.
De olika grupperna kan i sin tur delas upp i flera underkaster eller Jatis. Varna har idag till stor del förlorat sin betydelse i Indien och när man talar om kasttillhörighet är det oftast Jati man menar.

Jati

 Begreppet jati kommer från janam=födelse och har betydelsen "vad man är född till" (Så när man frågar vilken kast någon tillhör så undrar man vad personen i fråga är född till). Man kan jämföra detta med vårt forna skråväsende, alltså en uppdelning i yrkesgrupper (Skomakare, skräddare, krukmakare, jordbrukare osv.).

Självklart arbetar inte alla inom sin kasts yrke nuförtiden (även om det fortfarande är extremt vanligt, speciellt på landsbygden), men det är så det fungerar, man har fortfarande benämningen kvar; vad man är född till att vara.  En europé skulle alltså tillhöra ”kasten” Europé eftersom denne är född som europé och de flesta länder har ju inte samma traditionella "yrkessystem" som man har i Indien (om vår plats i kasthierarkin, se stycke ’Västerlänning i Indien’). 

 

Betydelsen av kaster

Det finns inga kastlösa, alla människor har en grupptillhörighet, en kast, något som de är födda till.

Nashi berättade under hennes föreläsning (17/9-02 ABF-huset, Stockholm) om ett exempel då en som är vegetarian (brahmanerna är mest strikta) aldrig skulle äta hemma hos någon som äter kött då tanken på kött känns oren. För brahmanen blir den köttätande personen oren. Eftersom det finns kaster som arbetar med sådant som är ’orent’, som tillexempel läder, så anses dessa vara orena och 'oberörbara'. Det är alltså dessa tankar om renhet och orenhet som skapar en så tydlig uppdelning i samhället. Förr i tiden var uppdelningen än mer tydlig, om en skugga från en oberörbar föll över någon, så var man tvungen att genomgå en lång renlighetsceremoni.

Staten försöker förändra tanken kring "lågkastiga" men det är inte helt enkelt då de som anses vara av lägre kast kanske har en helt annan uppfattning; de kan tycka att de är av högre kast än någon som av andra anses vara av högre kast. Där kommer yrkesstoltheten fram igen.

Islam

Ungefär 12% av Indiens befolkning är muslimer och utgör därmed den största minoriteten. Islam är den yngsta och mest spridda av de asiatiska religionerna.

Moské
Inne i Jama Masjid i Ahmedabad

Religionen grundades av profeten Muhammed på 600-talet e.Kr. och är liksom kristendomen en monoteistisk religion, det vill säga att det bara finns en Gud och denne får inte avbildas. Islam kom till Indien med araberna på 700-talet och kulminerade i stormogulernas rike under 16- och 1700-talet. Profeten Muhammed är Allahs sändebud och han har nedtecknas Allahs visioner i Koranen, Islams heliga skrift.

En muslim har fem religiösa plikter; trosbekännelsen, bönen, fastan, allmosor till fattiga och pilgrimsfärden till Mecka. I och med att Islam inte tillåter gudavbildan och att hinduismen mer än tillåter det så har det bidragit till många konflikter mellan de troende, om vad som egentligen är rätt. Förbudet till trots har de gamla muslimerna lämnat ett stort konstnärligt arv efter sig; vackra arabesker och rik utsmyckning, många borgar, palats och gravmonument, tex. Taj Mahal (uttalas Tass Mahall) Den som vill konvertera till Islam behöver bara deklarera att "det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är hans profet".

Det finns två huvudgrupper inom Islam; 'sunniter' och 'shiiter'. Ett av muslimers mål är att minst en gång under livets gång besöka Mecka och vandra runt den heliga Kaban. Nu förtiden får man ta hjälp av fortskaffningsmedel med motor, både på land och i luft, men självklart ska man vandra också!

Fredagar är helgdag för muslimer och varje stad har en 'Jama Masjid' -fredagsmoské.

Jainism

Jainismen är samtida med Buddhismen och bär idrag från både den och Hinduismen. Den grundades år 500 f.Kr av Mahavira, den 24:e och sista av de jainska profeterna som kallas 'Tirthankar' -Vägledare.

Jaintempel
Jaintemplet i Ranakpur

Religionen uppstod ursprungligen som en proteströrelse mot de dominerande prästerna och de komplicerade ritualerna inom Brahmanism och man motsatte sig kastväsendet.

Jainister tror att universum är evigt och att det inte(!) skapades av en gudomlighet. De tror på reinkarnationer och slutlig själslig frigörelse -'Moksha'. De praktiserar 'Ahimsa' -respekten för allt levande och icke-dödande av allt levande.

I sökandet efter 'Moksha' praktiseras yttre och inre askes med fasta, späkning, sträng tukt, meditation och studier. De flesta är strikta vegetariander men lever annars ett "normalt" liv. Prästerna täcker ibland över sina munnar för att inte svälja någon insekt och munkarna sopar vägen framför sig för att inte trampa på något småkryp.

Det finns två sekter inom munkväsendet;
'Swetambara' -De vitklädda och 'Digambara' -de luftklädda. De senare är mycket nitiska i sin tro och avsäger sig allt ägande, till och med ägandet av kläder.

De flesta jainister bor i delstaten Gujarat i nordvästra Indien, Mumbai, sydvästra Indien och utomlands.

Judendom

Judendom:

Enligt gamla testamentet i 'Bibeln' var Abraham judendomens första företrädare och dess egentliga grundare på 1200-talet f.Kr var Moses som fick de tio budorden och lagen (som ingår i 'Tora', som består av de fem 'moseböckerna'.) av Gud.

Kärnan i den judiska läran utgörs av tron på en enda Gud (alltså en monoteistisk religion) och Guds budskap som givits till folket i form av 'Tora'. 'Tora' reglerar judarnas liv och skiljer dem från andra folk. En senare tolkning av 'Tora' heter 'Talmund'.

Det finns ett fåtal judiska samhällen i Indien, de i Kochi (cochin) utmärker sig med att hävda att judendomen kom dit år 587 f.Kr.

Kristendom

I Indien finns omkring 22 miljoner kristna människor, vilket motsvarar ungefär 2,5% av hela befolkningen. De flesta anhängare bor i Kerala, en delstat i sydöstra Indien.

Kyrka
Kyrka i Shimla

Kristendomen kom till Indien omkring år 54 e.Kr och genom portugiserna bildades ett stort kristet samhälle i Goa. Annars har kristendomens genomslagskraft inte varit stor. Kyrkor och kloster finns dock i många indiska städer.

Kristendomen är en monoteistisk religion -endast en Gud får finnas och 'Bibeln' är dess heliga skrift. Kristendomen baseras på treenighetsläran; läran om en Gud som innefattar tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus Kristus är Guds son och hans budbärare. Enligt bibeln dog Jesus på korset  för våra synders skull och hans död rensade världen från synd. Senare återuppstånden och förd till sin faders sida. Den som tror på att Jesus är guds son och att han dog för våra synders skall få komma till himmelen efter döden enligt en vanlig trosuppfattning.

Sikhism

Sikhismen grundades av Guru Nanak på 1500-talet e.Kr och ungefär 2% (ungefär 18 miljoner) av Indiens befolkning är anhängare till just denna religion.

Gurdwara
Vakt framför Bangla Sahib Gurdwara i Amritsar

Religionen känner igen på de fem symboler som introducerades av Guru Nanak. De fem symbolerna kallas för 'de fem K-na' och står för:

Kesh - att inte klippa hår eller skägg. Symboliserar helighet.
Kangha - att bära en kam av trä. Symboliserar renlighet.
Kucha - att bära kortbyxor. Symboliserar vaksamhet. (Men männen bär ändå alltid långbyxor.)
Kara - att bära ett armband av järn. Symboliserar beslutsamhet.
Kirpan - att bära sabel. Symboliserar beskydd av de svaga.

På grund av 'Kesh' bär sikhiska män en turban i vilken de lindar sitt långa hår. Att bära 'Kucha' och 'Kirpan' härleds till Sikhernas militära historia; de ville inte råka snubbla på en lång 'Dhoti' (liknande sarong) eller ertappas utan vapen. 'Kangha' sitter ofta som ett spänne i turbanen och 'Kirpan' brukar de förvara tillsammans med kammen, en liten liten kniv.

Religionen liknar Hinduismen men den största skillnaden är att de tar avstånd från kastsystemet och pilgrimsfärder till floder. Att vallfärda till en stad går däremot bra.

Sikhismen är också den en monoteistisk religion; det finns bara en Gud och denne får inte avbildas. De döper sina barn först när de är gamla nog att förstå religion och de kremerar sina döda.

De har olika tilläggsnamn; männen får 'Singh' -lejon och kvinnor 'Kaur' -prinsessa.
Sikhernas heliga skrift kallas 'Granth Sahib'.

Sikhernas tempel heter Gurdwara.

För att läsa mer om Sikhismen kan du besöka Sikh.se

Zoroastrinaism

Zoroastrinaism:

Detta är en av världens äldsta religioner och grundades i Persien av profeten Zarathustra på 500-600-talen f.Kr Zoroastrinaismen var en av de första religionerna att tro på en allsmäktig och osynlig Gud. Dess heliga skrift 'Zend Avesta' beskriver den pågåendekonflikten mellan det goda och det onda.

Människor kan bara segra över det onda genom att följa reglerna om 'Humata' -goda tankar, 'Hukta' -goda ord och 'Huvarshta' -goda gärningar.

De troende kallas Parser och de flesta av dem bor i Mumbai och är ättlingar till Parser som flydde förföljelser i Persien år 717 e.Kr. Zoroastrinaismen finns nu endast i Iran, Pakistan och i Mumbai (Bombay) i Indien.
Parserna tror på elementens renhet och varken begraver eller kremerar sina döda eftersom både jord och eld skulle förorenas. Istället lämnas de död i ett högt torn, 'Dakhma' -tystnadens torn- i Mumbai (som är avspärrat för icke-parser) för att ätas av gamar.

Man kan inte konvertera till Zoroastrinaism, det enda sättet att tillhöra religionen är att vara född av två anhängare. Det betyder att antalet zoroastrianister ständigt minskar.

I ett Parsiskt tempel brinner ständigt en eld som symbol för skaparguden Ahura Mazda. Guden står för sanning, rättrådighet och ordning.