Egentligen orkar jag inte utveckla mina åsikter om hur äktenskap och skilsmässor nu kan te sig olika mellan länder som Indien och Sverige, men att tro att det fungerar bättre för att det är färre skilsmässor i Indien är ju lite simplistiskt.
Men lite kan man väl tycka att om saknar i praktiken alternativet att ens kunna skilja sig, utan att stigmatieras i hela samhället, utan att riskera att mördas av sitt exs familj, förskjutas av sin egen familj eller svälta ihjäl för man inte kan försörja sig och sina barn, så är det nog ganska självklart att man inte skiljer sig också. Om man av det kan dra slutsatsen att arrangerade äktenskap är bättre än kärleksäktenskap kan man ju fråga sig.
Dock finns det ju fördelar och nackdelar med båda sätten och att som ofta i väst enbart starta relationer baserar på försälskelse och tro att allt ska fungera perfekt enabart med det som grund är ju också ganska naivt. Men trots det så föredar jag nog personligen att min föräldrar inte tar beslut åt mig i den frågan eller arrangerar det åt mig, dock tar jag gärna deras råd och lyssnar på deras åsikter.