Delhis vackraste händer är en läsvärd bok. Absolut. Den innehåller vardag, tristess och frustration. Och längtan. Den innehåller dråpligheter och fantastiska kulturkrockar. Det är helt klart att författaren känner till Indien och dess kultur, för hur kan man annars beskriva skillnaderna och absurditeterna så tydligt & så rätt. Man får ändå le en aning. För dig som varit i Indien - du kommer onekligen att känna igen dig. För dig som ännu inte varit där - boken innehåller en hel del sanningar om hur det är att vara där.
- Hur är det möjligt att låta bli att tro på en gud när det finns så många att välja på? Någon enda måste väl ändå passa dig?
- Detta låter som ett mycket klokt uttalande, tänker jag. Och glädjande, på något vis. Kanske är det ett uttryck att använda när människor hävdar att de inte tror. Yogi har helt klart rätt. Så många gudar, som bidrar, tänker och gör på så många olika sätt. Någon måste ju ändå kunna passa. Oavsett vem du är.
Delhis vackraste händer innehåller också kärlek. Kärlek till gudarna. Kärlek till kvinnorna. Kärlek till huvudpersonen sig själv. Och kärlek till ett fantastiskt land.
Mitt i alla dråpligheter går det ändå ganska bra för Göran Borg, huvudpersonen i boken.
Läs boken. Ja, gör det. Bara gör just det.
:)