Innan jag åkte till Indien första gången fick jag bilden av (bland annat från detta forum) att Indien var det tryggaste landet i världen att resa till. Detta mantra upprepades så till den grad att jag kände mig halvt orädd. Detta tillsammans med "jag är en självständig kvinna med frihet" ledde till val som jag såhär i efterhand undrar hur jag och mina vänner tänkte kring. Att ta en riksha hem mitt i natten till ett öde Pahar Ganj är inte smart att göra. Går du ensam i Sverige mitt i natten som kvinna? Nej, precis. Men vi hade mantrat i huvudet som "Indien det tryggaste landet i världen". Under den årliga kamelmarknaden i Pushkar fick vi för oss att det var en bra idé att ge oss ut i folkmassan klockan 23 på kvällen, en folkmassa som uteslutande bestod av unga män från landsbygden. Det slutade med att många av oss blev antastade och tafsade på, tack och lov hände inget mer men det räckte för oss.
Poängen är att det finns dumma val, och det finns smarta val. Det går inte att någonstans i världen känna sig absolut trygg, och som kvinna måste du alltid vara extra försiktig, så är det bara. Indien är hur underbart som helst, och krasst uttryckt måste du själv se till så att inget händer dig som resenär. Detta inkluderar till och med att vara försiktig med att lita på människor du inte känner (som den buss som skulle köra den våldtagna medicinstudenten och hennes vän hem efter bion).
En 5-åring kan tyvärr inte göra några egna val för att skydda sig själv, vilken får en att dra slutsatsen att världen har blivit, eller alltid varit, en mörk plats att leva på :(
Ps. Kom att tänka på det cykelsemestrande paret som råkade ut för en våldtäkt på landsbygden nyss. Ska det anses vara oförsiktigt att cykla nu också? Mitt resonemang om att man själv måste se till så att inget händer en håller inte riktigt, det finns sjuka människor överallt tyvärr. Antar att till och med en cykelsemester på landsbygden får ses som en slags risk man tar. (Vart man än är)