Ovanstående är år till årtionden inaktuellt . Ladakh och Himachal Pradesh är det som jag ffa har erfarenhet från under de senaste årtiondena :
* hela området som ryms innanför linjen Manali-Leh-Srinagar vägen och söderut reser man helt fritt i. Har hoppat av bussar och jeepar lite varstans och blandat vandring och biltransport.
* Nubra , området norr om Indusdalen i Ladakh : har aldrig rest i grupp. För typ tio år sen så upprätthölls fiktionen om fyra personers grupper genom att dom som fixade tillstånden hade en extra låda med kopior på pass , nu bryr sig ingen. Västgränsen som nämns i Hunder hävdes för tre år sen , nu kommer man en bit förbi den militära flygbasen i Thoise , men inte fram till Siachenglaciären , som är en av dom mest känsliga gränserna i Asien. Rutten över Digar La passet , 5400-nånting , som också nämns gjorde jag i en grupp bestående av ... mej. Tokbrant på sydsidan , lite klättervana rekommenderas . Nattläger nere kring 4700 : http://korta.nu/cold
*' Spiti i Himachal Pradesh : nästan rätt i beskrivningen , men fortfarande inga grupper. Tillstånd i Shimla , förr gick det ännu lättare i Rekong Peo - innan dom bytte chefsbyråkraten där. Tillståndet krävs på en kort sträcka närmast gränsen till Tibet och Shipki La passet , från Manali kan man färdas hela vägen till Tabo utan tillstånd. ( Flera av namnen i dokumentet är förvanskade och förvirrade : " Gompa" som nämns från Spiti betyder kloster , vilket i Ladakh och Spiti är ungefär som att säga kyrka på Gotland - förutom att Gotland framstår som tunnsått med det i jämförelse. )
* Sikkim : nu en månads tillstånd vid gränsposten i Rangpo på vägen till Gangtok , och möjlighet att förnya en gång till i Gangtok - se officiella siten sikkimtourism.gov.in . Det var två veckor som gällde när jag gjorde det för ett antal år sen. Det går att få tillståndet på ett antal andra sätt ( t.ex. Sikkim House i Delhi och Calcutta ) , men det är inte värt tiden och ansträngningen - fem minuter max i Rangpo.
* Arunachal Pradesh : ingen första handserfarenhet , men dom verkar hålla på en tvåpersoners gräns åtminstone för att komma upp till Tawang - jag har sett trådar nyligen på Lonely Planet där folk försöker få en medresenär från Guwahati.
Praktiskt råd i sammanhanget : vad du än gör , nämn aldrig Kashmir , Ladakh , Spiti eller Inner Line Permit i samband med visumansökan , eftersom det cirkulerar just den här sortens missvisande info omkring även där ibland. Det behöver inte ens handla om att läsa fel : på tillstånden till Spiti så står det väl antagligen fortfarande i år att man förbinder sig att inte fotografera i området eller inneha ej av regeringen godkänt kartmaterial , samtidigt som jag och alla andra lägger upp kameran på bordet när vi skriver in oss vid poliskontrollen , och cyklisterna har satellitbilder ovanpå frontväskorna etc.