
Bild av Magnific
Många av de spel som står i svenska bokhyllor har en längre resa bakom sig än man kanske tror. Fia med knuff, Ormar och stegar och inte minst schack har alla sina rötter i Indien, där brädspel spelats i palats, på gårdar och vid gatuhörn i hundratals år. För den som reser till Indien, eller bara är nyfiken på landets kultur, är spelen en okonventionell men träffande väg in i historien.
Chaturanga och schackets ursprung
Schackets tidigaste kända föregångare är chaturanga, ett krigsspel som utvecklades i norra Indien omkring 500-talet. Namnet betyder ungefär "fyra delar" och syftar på arméns fyra grenar: infanteri, kavalleri, elefanter och stridsvagnar. Pjäserna rörde sig på ett rutbräde med 64 fält, precis som i dagens schack.
Från Indien spreds spelet till Persien, där det blev shatranj, och vidare till arabvärlden och Europa. Under resans gång bytte pjäserna både namn och funktion. Elefanten blev med tiden löpare och rådgivaren förvandlades till dam, den starkaste pjäsen på brädet. Men grundtanken, att besegra motståndarens kung genom planering och list, har överlevt i mer än tusen år.
Pachisi blev fia med knuff
Pachisi är ett av Indiens mest älskade spel. Det spelas på ett korsformat bräde, traditionellt broderat på tyg, och i stället för tärningar kastade man kaurisnäckor. Antalet snäckor som landade med öppningen uppåt avgjorde hur långt pjäserna fick flytta. Mogulkejsaren Akbar sägs ha spelat pachisi på en gigantisk bana i palatsgården i Fatehpur Sikri, med människor som levande pjäser.
När britterna förde hem spelet förenklades det. I England patenterades varianten Ludo 1896, och i Sverige blev samma idé fia med knuff, med tärning och färgglada pjäser. Den som vill jämföra varianterna eller friska upp minnet hittar tydliga regelgenomgångar hos Playiro, en gratis webbplats med steg-för-steg-förklaringar av allt från klassiska brädspel till moderna kortspel. Det är ett smidigt sätt att se hur långt dagens fia har rört sig från sitt indiska ursprung.
Moksha Patam och moralen bakom Ormar och stegar
Ormar och stegar uppfattas i dag som ett enkelt barnspel, men originalet hade ett betydligt allvarligare syfte. I Indien kallades det Moksha Patam och användes för att lära ut idéer om karma och moral. Stegarna stod för dygder som generositet och ödmjukhet, medan ormarna symboliserade laster som girighet och vrede. Målet längst upp på brädet representerade moksha, befrielse.
Spelet kom till Storbritannien under 1800-talet och fick snabbt en mer lekfull prägel. Den moraliska undertexten försvann, men själva mekaniken, där tur kan lyfta dig långt fram eller kasta dig tillbaka, finns kvar.
Carrom: Indiens vardagsspel
Det spel man oftast ser på indiska gator, i föreningslokaler och på caféer är carrom. Spelarna knäpper med fingret på en större skiva, kallad striker, för att skjuta in mindre pjäser i brädets fyra hörnfickor. Brädet pudras ofta för att pjäserna ska glida lätt.
Carrom liknar en blandning av biljard och shuffleboard och kräver både precision och taktik. I Indien spelas det i alla åldrar och sociala sammanhang, och det finns nationella mästerskap. För den som reser i landet är det ett av de enklaste sätten att komma i kontakt med lokalbefolkningen. Att fråga om man får vara med i ett parti carrom öppnar ofta dörrar som vanliga turistfrågor inte gör.
Kortspel och tärningar
Indien har även en rik tradition av kortspel. Ganjifa, med runda, handmålade kort, spelades vid hovet redan under mogultiden och har i dag blivit ett uppskattat konsthantverk. Moderna kortspel som rummy är också mycket populära, inte minst under högtider som diwali, då familjer och vänner samlas.
Tärningsspel har också gamla anor. I det klassiska eposet Mahabharata spelar ett avgörande tärningsparti en central roll i handlingen, ett tecken på hur djupt spelandet var förankrat i kulturen redan i forntiden.
Spel som reseminne
Den som besöker Indien kan med fördel ta med sig ett spel hem. Handgjorda pachisibräden i tyg, ganjifakort och carrombräden finns på marknader i bland annat Jaipur, Varanasi och Delhi. De är både vackra souvenirer och ett levande sätt att föra kulturen vidare.
Vill man förbereda sig inför resan ger Indiens officiella turistbyrå Incredible India en överblick över regioner, festivaler och kulturarv, där spel och lek ofta är en del av firandet.
Att spela som turist
Den som vill pröva på indiska spel på plats kan börja med carrom, som ofta finns i hotellens lounger och på pensionat. Personalen lär gärna ut grunderna. Kortspel som rummy spelas också flitigt på tåg, där långa resor ger gott om tid. Att visa intresse och fråga om reglerna är ofta välkommet och kan bli en trevlig stund med medresenärer.
Ett arv som spelas vidare
När vi sätter oss vid ett schackbräde eller kastar tärningen i fia med knuff fortsätter vi en tradition som började i Indien för länge sedan. Spelen har förändrats på vägen, men deras förmåga att samla människor kring ett bräde är densamma. Kanske är det just därför de har överlevt i så många århundraden och på så många platser.
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera