För 32 år sedan bar en okänd indisk bärare en skadad svensk turist på sin rygg i två dygn genom Himalaya – och vägrade ta betalt. Nu är det dags att sluta cirkeln. I september beger sig Björn Svensson och ultralöparen Kristina Paltén ut på ett av de mer ovanliga äventyr en svensk löpare kan ta sig an: 2 600 kilometer från Leh i Ladakh till byn Khunti i Jharkhand, till fots, genom ett av världens mest varierade landskap – och till förmån för utsatta kvinnor och barn i en av Indiens fattigaste regioner.
En gest som förändrade ett liv
Det var juli 1994. Björn vandrade i indiska Himalaya när han skadade foten så illa att han var övertygad om att den var bruten. En indisk bärare – Tenzing – erbjöd sig spontant att bära honom på sin rygg resten av sträckan. Två dagsmarscher. Inga krav, inget pris. När Björn ville betala svarade Tenzing bara: "That's not what it's about."
Tillbaka i Sverige växte en tanke fram. Inte om att betala tillbaka direkt – det gick inte – utan om att låta gesten leva vidare på annat sätt. Björn valde att bli fadder och bad särskilt om att få stödja en flicka, eftersom han visste att deras förutsättningar ofta är tuffare. Fadderbarnets namn visade sig vara Asha. Hon bodde i byn Khunti i den indiska delstaten Jharkhand.
År 2000 åkte Björn och hans familj dit för att träffa henne och hennes familj. Under besöket bidrog de med en cykelrickshaw till hennes pappa, och en inblick i de lokala behoven ledde vidare till import av begagnad sjukhusutrustning till byns liten vårdcentral. Under ett decennium fortsatte engagemanget: utrustning, ekonomiskt stöd, skolprojekt, och ett par andra flickor som fick hjälp.
Kontakten med Asha och hennes familj har hållit i sig. Khunti är inte bara ett namn på en karta – det är slutdestinationen för höstens löpäventyr, och det är dit cirkeln ska slutas.
Kristina Paltén – räddande ängeln som blev livslång vän
Björn och Kristina Paltén möttes för nästan 20 år sedan under hans första 100-mileslopp. Ungefär tolv mil in, mitt i den mörkaste delen av natten, stod han med mobilen i handen och var beredd att bryta. Kristina dök upp. Hon övertalade honom att fortsätta – bara några kilometer, för att se om det kunde vända. Det gjorde det. Han tog sig i mål.
Ur den stunden växte en vänskap som sedan dess burit långt.
När Björn började dejta sin då blivande fru var en av de första sakerna han berättade: "Det finns en kvinna till i mitt liv, och hon är en av mina bästa vänner."
Kristina är en äventyrare och idrottskvinna av ovanlig kaliber. Hon har slagit två världsrekord i ultralöpning – längsta sträcka på löpband på 12 och 48 timmar – samt ett svenskt rekord i att springa så långt som möjligt på 6 dagar. Hon har bestigit Aconcagua, sprungit från Istanbul till Finland och paddlat över Östersjön från Finland till Stockholm.
Men den merit Björn lyfter fram allra högst är en annan: hennes löpning tvärs igenom Iran som ensam kvinna. Inte för rekord, utan för att utmana sina egna föreställningar om vad som är möjligt.
Rädslan som inte hindrar
Björn skriver öppet om rädslan inför äventyret. Rädsla för att inte orka. Rädsla för att gå sönder. Rädsla för hur hans astma ska reagera på den extrema höjden i inledningsskedet – starten sker i Leh på 3 500 meters höjd, och de första bergspasserna når över 5 300 meter. Rädsla för hettan längre fram på slätterna. Rädsla för lös hundar och intensiv indisk trafik. Och rädsla för vad han skulle känna om han inte vågade.
Det var hans unge vän Vilgot som satte ord på motgiftet: "Men har du inte tänkt på hur mycket som kan gå rätt?"
Orden fastnade.
Rutten: från Himalaya till Jharkhand
Starten sker i Leh i början av september, efter en veckas acklimatisering på hög höjd. De första två veckorna löper de på den tibetanska högplatån med flera bergspass över 5 000 meter. Området präglas starkt av tibetansk kultur och etnicitet.
Sedan passerar de Baralacha La – passet på nästan 5 000 meter där Björn 1994 klev av Tenzings rygg och liftade vidare på ett militärfordon. En plats som i år får en helt annan innebörd.
Från Rhotangpasset, på cirka 4 000 meter, börjar nedstigningen mot Kullu Valley. Därifrån fortsätter rutten mot Rishikesh – staden vid Himalayafoten, känd bland annat för att The Beatles vistades här på 1960-talet. Det är också här man lämnar bergen bakom sig.
Sedan väntar Gangesslätten: Uttar Pradesh, Varanasi vid den heliga floden, och Bodh Gaya – en av buddhismens allra heligaste platser, där traditionen säger att Siddharta Gautama nådde upplysning. Till sist: Khunti i Jharkhand, slutmålet, där Asha och hennes familj bor – och där organisationen ASHA Jharkhand arbetar.
Totalt handlar det om ungefär 2 600 kilometer och 25 000 höjdmeter, med målet att klara det på runt tre månader.
ASHA Jharkhand – varför de springer
Det var inte från början givet vad äventyret skulle vara till förmån för. Det var Björns fru Kina som föreslog det: "Varför gör ni inte löpningen till förmån för ASHA Jharkhand?"
Björn hade kommit i kontakt med organisationen i november 2023, under ett besök i Khunti. Ashas syster Manisha, som arbetar som administratör där, hade tagit med honom och Kina på besök. De fick träffa grundaren Ajay Kumar Jaiswal, se ett boende för flickor och fira en liten flickas födelsedag.
ASHA Jharkhand arbetar för att ge unga kvinnor, flickor och barn i regionen en chans till en bättre framtid – utan våld, utan exploatering och utan fattigdom. Inte ens namnet är en slump: organisationen heter samma sak som Björns fadderbarn, och på hindi betyder asha just hopp.
Insamlingen sker via GoFundMe och målet är att samla in medel till bland annat en ny skola. Besök runforasha.com för mer information om projektet, äventyret och hur du kan bidra – ekonomiskt eller genom att sprida ordet.
Redaktörens not: Björn är en av de läsare och forumdeltagare som funnits med på Indien.nu sedan de tidiga forumdagarna, då han var aktiv under nicknamnet Baloo. Det är med stor glädje vi följer honom – och Kristina – på det här äventyret.
Nyhetsämne
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
