När den 50-åriga elefanten Swarnamoyee nyligen segnade ner och dog mitt under turistsäsongen i Kaziranga National Park, blottades återigen de svåra intressekonflikterna mellan djurvälfärd, lokal ekonomi och turismens krav.
I gryningsljuset i Assam, precis efter att ha avslutat två pass med förväntansfulla turister på ryggen, kollapsade Swarnamoyee på motorväg 715. Trots akuta veterinärinsatser gick hennes liv inte att rädda. Den preliminära dödsorsaken: akut andningssvikt till följd av utmattning och stress.
Händelsen har skapat svallvågor i Indien och sätter ljuset på de ofta osynliga villkoren för de 39 privatägda elefanter som arbetar i Kazirangas västra del, Bagori.
Brist på sömn och ensidig kost
Medan skogsdepartementets egna elefanter får vandra fritt i djungeln efter sina arbetspass, lever de privata elefanterna under betydligt tuffare förhållanden. Enligt lokala veterinärer hålls dessa elefanter ofta tjudrade nära den vältrafikerade motorvägen.
"De störs hela nätterna av tunga lastbilar. Utan ordentlig sömn måste de sedan väcka klockan tre på morgonen i kyla och dimma för att påbörja safarin klockan fem. Det skapar en enorm stress," säger Dr. S. Borgohain, veterinär vid nationalparken.
En annan kritisk faktor är kosten. En elefant behöver äta upp till 200 kg mat per dag, fördelat på 30–40 olika växtsorter. Privatägda elefanter nekas ofta tillträde till statliga betesmarker och utfodras istället med en ensidig diet på bananer och gräs, vilket på sikt skadar deras inre organ, särskilt levern.
En komplex fråga om försörjning
Trots kritiken från djurrättsaktivister är frågan inte svartvit. För många familjer i Kaziranga är elefantturismen den enda vägen bort från fattigdom. En mahout (elefantskötare) kan tjäna betydligt mer under turistsäsongen än genom traditionellt jordbruk.
Ägarna till elefanterna menar också att ett förbud mot safaris i nationalparkerna skulle kunna leda till ännu värre öden för djuren. Utan inkomsterna från turismen riskerar elefanterna att säljas till illegala timmerupplag i grannstaterna Nagaland och Arunachal Pradesh, eller hamna som "tiggar-elefanter" på storstädernas gator.
Officiella riktlinjer och framtiden
Enligt indisk lag (The Wildlife Protection Act, 1972) och de senaste riktlinjerna från Project Elephant, ska alla arbetande elefanter genomgå strikta hälsokontroller. Swarnamoyee hade passerat sina kontroller, vilket väcker frågor om huruvida de nuvarande screening-metoderna är tillräckliga för att upptäcka kronisk stress.
Parbati Barua, Indiens mest kända kvinnliga mahout och mottagare av utmärkelsen Padma Shri, betonar att elefanter är levande varelser, inte maskiner:
"En elefant ska max gå två turer per dag och får aldrig stressas. Mahoutens roll är livsviktig, men systemet måste också stödja dem."
För den som besöker Indien och vill se elefanter är rekommendationen från djurrättsorganisationer som Wildlife SOS tydlig: Undvik ritt och välj istället anläggningar där man kan observera djuren på deras egna villkor i rehabiliteringscenter.
Mer om elefantturism på Indien.nu
Denna händelse är en direkt påminnelse om de utmaningar vi tidigare skrivit om i artikeln Bakom fasaden – elefantturismens komplexa verklighet i Indien. Där fördjupar vi oss i skillnaden mellan "turistfällor" och verkligt bevarande-arbete.
Topp-bilden är tagen på en annan plats och annat tillfälle i samma geografiska område.
Nyhetsämne
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
