Indien skyddar sitt immateriella kulturarv – från klassisk dans till digitala arkiv

Spontan folklig teaterföreställning på en gata i Rajasthan, med traditionell dans, eld och engagerad publik. Ett uttryck för Indiens immateriella kulturarv.

Indien är ett land där historien inte bara finns i museer, utan lever vidare i tempel, på gator och genom muntliga traditioner. Men hur skyddar man ett kulturarv som inte kan rymmas i en byggnad? Den frågan står i centrum för en statlig satsning som syftar till att bevara landets immateriella kulturarv – en skattkista av dans, musik och rituella traditioner.

Statligt stöd till levande traditioner

Enligt uppgifter från kulturdepartementet, framlagda i det indiska parlamentet, har regeringen tagit fram en dedikerad plan för att skydda och vitalisera Indiens traditioner. Målet är att ge ekonomiskt stöd och expertis till forskare, organisationer och lokala grupper som arbetar för att bevara landets rika, levande kulturarv.

Tio kulturskatter som får officiellt skydd

Under programmet har tio särskilda kulturella uttryck identifierats och fått officiellt stöd för att säkerställa deras överlevnad. Listan är en resa genom Indiens olika regioner:

  • Kutiyattam (Kerala): Klassisk sanskrit-teater med tusenåriga rötter.
  • Ramlila (Uttar Pradesh): Dramatiska uppsättningar av Ramayanas berättelse.
  • Chhau-dans (Odisha, Jharkhand, West Bengal): Maskerad dans med episka teman.
  • Mudiyettu (Kerala): Rituell teater tillägnad gudinnan Bhadrakali.
  • Sankirtana (Manipur): Musik och sång tillägnad Krishna.
  • Sattriya (Assam): Klassisk dans från klostertraditioner.
  • Qawwali (Pan-Indien/Delhi): Sufisk musik med andlig kraft.
  • Nautanki (Nordindien): Folkteater med sång, dans och humor.
  • Salhesh-festivalen (Bihar): Firar folkhjälten Salhesh.
  • Dashavatar (Maharashtra, Goa): Teater om Krishnas tio inkarnationer.

Detta är inte bara en lista – det är en påminnelse om att Indien är en levande mosaik av berättelser som formas och skyddas av människor i varje hörn av landet.

Digital arkivering och utbildning

Arbetet leds av Sangeet Natak Akademi (SNA), landets främsta institution för scenkonst. Myndigheten moderniserar bevarandearbetet genom att dokumentera och digitalt arkivera hotade kulturella uttryck.

Genom workshops, seminarier och utbildningsprogram stärker man lokala konstnärer och utövare. Resultatet märks redan – fler traditioner har nominerats till det nationella registret över immateriellt kulturarv. De digitala arkiven gör det möjligt att både rädda och sprida traditionerna till en global publik av forskare, studenter och kulturintresserade.

En levande historia – inte bara ett minne

Genom att kombinera uråldriga traditioner med modern teknik ser Indiens regering till att kulturarvet inte blir en relik från det förflutna – utan en levande, tillgänglig del av framtiden.

Nyhetsämne

Postad av: Henric