Blogg för Baloo

I morgon smäller det då jag ska hålla mitt nya föredrag om Khunti på Rosengårdens bibliotek i Helsingborg. Sitter med de sista förberedelserna hemma och hoppas att min röst och lungor ska hålla i morgon. Har den senaste tiden haft stora problem med astma men som tur är har det lättat. Hoppas på mycket folk...

http://www.mittkulturkort.se/kalender/2011-11-17/evenemang/179

Så var det dags igen! Drygt 3 år sedan sist som jag höll ett indienföredrag men i höst kommer det att bli ändring på det. För ungefär en vecka sedan blev jag uppringd av en man från föreläsningsföreningen i Tåstarp utanför Ängelholm. Han undrade om jag var intresserad av att hålla ett uppföljande föredrag till det jag höll där för ca 6 år sedan. Efter en kort tvekan sa jag ja och han skulle återkomma med besked efter det att de bokat in höstens program. Förra gången jag var där berättade jag bla om vårt första fadderbarnsbesök i Khunti.

Vi har åter igen börjat fundera på en Indienresa, i så fall kommer det att bära av under senare delen av sommaren 2012. Vart är inte spikat men att det blir Khunti är ganska givet. Funderingarna går även kring ett besök till Manali där vi inte varit sedan 1994 samt Kerala och Udaipur.

Halv 9 begav vi oss iväg i jeepen; 7 nunnor, chauffören och så jag. Första anhalten var ett barnhem ungefär efter en mil längs vägen mot Ranchi i Sooch Village; Ett helt nyöppnats barnhem under organisationen ”The Miracle Foundation´s” vingar. I den nästan färdigbyggda administrationsbyggnaden fick vi träffa chefen för projektet: Dr Manjeet Sing Pardesi. En mycket vältalig och till synes skärpt herre med stora visioner som han är på god väg att lyckas med. Barnhemmet är byggt för att kunna ta emot ca 200 barn och 50 spädbarn.

Fick lite sovmorgon och vaknade först innan kl 7 av skolflickornas skratt och lek ute på skolgården utanför mitt fönster. Några av flickorna hade en extra skoldag för att få hjälp till ett stundande prov av typ ”centralt prov”, som delas ut av staten för att upptäcka eventuella talanger, dvs duktiga elever, som sedan får bidrag/stipendium för sina fortsatta studier.

Har nu landat i monsunens Delhi. Varmt, fuktigt och precis nu kom den
forsta skuren

Slog nytt rekord vid ankomsten: på 50 minuter hade jag fatt bagage,
växlat pengar, passerat tull och betalt prepaid taxi till Pahaganj. 1
timme och 20 minuter senare hade jag fatt ett alldeles nyrenoverat och
svinfräscht rum på Hare Krishna Guest House och ytterligare 10 minuter
senare hade jag pratat med familjen där hemma.

Beställde en taxi genom Hare Krishna Guest House till Domestic Airport för 250 Rs. Killen i receptionen ville ha 50 Rs extra i comission vilket jag vägrade betala. När jag sa att jag ville ha pengarna tillbaka för att fixa en taxi själv gav han sig. Det visade sig dock att jag skulle dela taxin med två israeliska killar trots att jag betalt för hela själv (vilket iofs de också gjort). De såg rätt missnöjda ut men det var inget läge att gå tillbaka till HK Guest House och argumentera då tiden började bli knapp.

De senaste resorna har jag kunnat ta med en hel del skänkta sjukhusattiraljer till Health Centret i Khunti, så även denna gång. Det blir dock i betydligt blygsammare form nu. Förra resan hade vi nämligen en hel resväska full med diverse saker, 27 kg in alles. Samma person, min gode vän Göran, har denna gång lyckats ragga upp diverse operationsverktyg (tänger med helt sjuka funktioner och utseenden) för öron-näsa-hals som jag skall ta med mig på resan. Eventuellt hinner han också fixa fram några tillbehör till EKG-utrustningen jag tog med förra resan.

Loppet gick för en månad sedan men nu har de lagt ut ett trevligt bildspel med lämplig musik till från eld-dopet: http://media.hd.se/soundslider/2008/07/21/kullaberg/

Lyckades inte fastna på bild men det ger en bra bild av strapatserna.

Har varit några fullspäckade veckor sedan jag skrev här senast.

Allt springande på Kullaberg innebär att man allt som oftast har med sig små sällskapssjuka kryp hem. Dessa biter sig omärkligt fast i huden för att dränera kroppen på blod. Ixodes Ricinus heter de små lömska rackarna - även kallade för fästingar. En av dessa bar tydligen på borrelia vilket den gladeligen lämnade över till mig.