Mot Khunti

Mot Khunti

Beställde en taxi genom Hare Krishna Guest House till Domestic Airport för 250 Rs. Killen i receptionen ville ha 50 Rs extra i comission vilket jag vägrade betala. När jag sa att jag ville ha pengarna tillbaka för att fixa en taxi själv gav han sig. Det visade sig dock att jag skulle dela taxin med två israeliska killar trots att jag betalt för hela själv (vilket iofs de också gjort). De såg rätt missnöjda ut men det var inget läge att gå tillbaka till HK Guest House och argumentera då tiden började bli knapp.

Flyget gick smärtfritt förutom att killen som satt bredvid mig envisades med att rapa ljudligt vid ett flertal tillfällen under flygresan. Ofta var han också vänd åt mitt håll för att se ut genom fönstret som jag satt vid vilket gjorde det extra äckligt.

Utanför Birsa Munda Airport stod Sr Anice sprudlandes glad och väntade på mig. Ett par kindpussar och en blombukett senare var vi på väg de 35 kilometrarna till Khunti.
På vägen envisades Sr Anice med att fråga om jag inte var sugen på någon snack och en kopp te. Alla mina artiga försök att försöka avvärja det gav inget resultat uttan till slut fann jag mig tvungen att kapitulera. Vi stannade vid en liten by ungefär halvvägs till Khunti och jag sa OK till en kopp te vilket skulle visa sig vara svårare sagt än gjort att bringa fram. Pga av en högtid - Rak Sha Bandan - där man äter jättemycket godis som gjörs av kondenserad mjölk, så var all mjölk slut och således gick det inte att få något te heller. Sr Anice kom istället med två stycken godisbitar - Raj Baugh - som var gjorda av, just det, kondenserad mjölk. Smakar sött som fan och när man biter i dem sprutar sockerlagen praktiskt taget ner en totalt. De var inte direkt jättegoda men jag lyckades få ner dem ändå för att inte vara oartig nu när de ansträngt sig så. Som tur var hade chauffören varit förutseende och sprungit och fyllt på en flaska med vatten så att jag kunde tvätta mina klibbiga händer.

En bit senare råkade vi köra över en svart hund som inte tog notis om vår jeeps framfart på vägen. Chauffören gjorde sitt bästa för att bromsa och undvika olyckan men jeepen hoppade till och genom det öppna fönstret kunde jag höra knaket när hundens ben krossades under hjulet. ett ylande hördes och hunden kastades åt sidan. Sr Anice ända kommentar var "That happens in India"

När vi anlände klostret i Khunti stod där en mindre delegation med Sr James i spetsen och väntade på trappen. Nya kindpussar till höger och vänster och en blomstergirlang runt halsen innan de tvättade mina händer i en välkomst ceremoni.
Jag fick mitt rum som denna gång låg på bottenvåningen, tvättade av mig resdammet, bytte T-shirt för att sedan sätta mig vid middagsbordet för att inmundiga en måltid bestående av nudlesoppa, potatis och bönor. Sr James satt bredvid mig och passade upp mig hela tiden. Hon är väldigt mån om att jag skall äta mycket och inte sakna något. Hon bäddade tom min säng för att vara säker på att det blev ordentligt gjort.

Innan jag gick och la mig fick jag låna Sr Anice mobil för att ringa hem och berätta att jag kommit fram välbehållen.

Bildgalleri
Mot Khunti

Facebook Comments Box