Varför?

Varför?

Vad är det som gör att jag dras till Indien likt en nattfjäril till en lampa i mörkret? Jag har absolut inget solklart svar på det. Det hade bara blivit allt för klichéartat att försöka sig på något sådant.
Så är det snart dags för min sjätte resa till detta fantastiskt mångfasetterade, motsägelsefulla och surrealistiska jätteland (ja där kom några klichéer i alla fall). Så låt mig istället försöka mig på att berätta vad Indien gett så här långt på 5 resor.

1991 – Första gången till Indien som denna gång fungerade som en slutstation på en lång resa med Rosa bussarna. Vi hade blivit varnade för Indien som fullkomligt skulle sluka oss och där man max skulle orka vara i 2 veckor. Vi fegade och bokade direkt ett flyg vidare till Nepal från New Delhi 18 dagar senare. Efter en rundresa Delhi-Varanasi-Agra-Jaipur-Pushkar-Delhi där vi förvisso gick på ett par nitar Läs här! , kändes det som om vi inte hunnit se så mycket som vi skulle vilja.

1994 – Vi återvänder för en månad mitt i sommaren för att genomföra en helt fantastisk vandring i Himalaya i området Lahaul, norra delen av Himachal Pradesh. Vi träffar de två hippiesarna Steve och Aidan som vi hjälper på en vandring som skulle kunnat sluta allt annat än lyckligt. Jag får hjälp av den fantastiske Tenzing från Zanskar när jag stukar foten riktigt rejält. Vi blir vänner med syskonparet Gudu och Nandini Läs här! I Delhi innan hemresan stöter vi på en av alla dessa spåmän. Vi får berättat för oss att vi skall återvända till Indien inom en inte allt för avlägsen framtid och att vi då skall vara fler som reser tillsammans. Efter denna resa som gav oss rejäl mersmak känner vi att vi gärna vill ge någonting tillbaka till människorna i Indien så 1996 börjar vi hjälpa ett fadderbarn, Asha, genom Barnfonden.

2000 – Efter ett par tillskott i familjen styr vi åter kosan mot Indien (Var det detta spåmannen menade?). Vårt stora mål med denna resa var att träffa vårt fadderbarn Asha och hennes familj. Vi hade lyckats få tillstånd att besöka hennes hemby Khunti under en veckas tid mot att vi lovat Sr Grace (ansvarig för fadderbarnsprojektet) att vi skulle bo i deras ”convent” eftersom närmsta hotell låg mer än en timmes bilresa därifrån. Veckan i Khunti blev en stor succé på många sätt. Vi kom Ashas familj mycket nära men även personalen i projektet, de flesta katolska nunnor. Förutom en skola drev också nunnorna ett litet ”health center” för att bistå byns innevånare med sjukvård. Innan veckans slut i Khunti hade vi fått tillstånd av Sr Grace att inhandla en cykelrickshaw till Ashas pappa Manishvar, som arbetade som cykelrickshaw-walla på inhyrd hoj. En mycket rörd Manishvar blev nu över en natt fri från att betala ockerpengar på sin hyrda cykelrickshaw. Förutom Khunti i Jharkandh besökte vi även Calcutta, Darjeeling, Kalimpong och Orissas kustland på denna resa.

2003/2004 – Dags för återbesök till Khunti! Denna gång har vi med oss ett stetoskop, en blodtrycksmanschett samt en fosterhjärtljudsdetektor som vi raggat upp via kontakter i Sverige. Saker som kom väl till pass i det sparsamt utrustade healthcentret. Åter igen en fantastisk vecka tillsammans med Asha, hennes familj, projektpersonal och skolbarn. Denna gång träffar vi också Ramdi, en välartad och duktig flicka med en rörande historia bakom sig. Efter att ha talat med Sr Anice, skolans rektor, tar vi även denna flicka under våra vingar. Kerala, Tamil Nadu och Delhi var de övriga platser som vi reste till denna gång.

2006/2007 – Nu åker vi till Khunti med en extra resväska fylld med 27 kg sjukvårdsutrustning. Vi har med oss en EKG-apparat, en pulsmätare, ett par nebulisatorer, ett otoskop och sist men inte minst en bordscenrifug. Åter träff med Ashas familj och denna gång får vi även möta Ramdis familj på en fantastisk tur med jeep 4 mil ut i djungeln utanför Khunti. På resan besökte vi dessutom Thasmya, vårt nya fadderbarn, som bor utanför Bangalore. Förutom dessa firade vi jul i Mysore, nyår i Codagu i Western Ghats-bergen samt avslutade i Goa och Bombay.

2008 – Den 15 Augusti bär det av igen för en kort (16 dagar) tur. Jag har stor indien-abstinens och min underbara fru tyckte att det var en god idé att jag åker iväg själv denna gång. Khunti står så klart på schemat även denna gång men även ett besök i Udaipur där jag ser fram emot ett möte med en viss Henric och förhoppningsvis även Ann-Sofie…

Facebook Comments Box