Blogg för britrina

Mina åtta månader i Indien var över i ett nafs och nu har jag faktiskt varit hemma i Sverige i snart fyra månader. Fyra månader som har gått väldigt snabbt, eftersom jag direkt efter hemkomsten började sommarjobba. Nu när sommarjobbet är över och jag har haft tid att känna efter, börjar längtan till Indien att smyga sig på igen. Inte blev längtan mindre av att jag i veckan träffade den grupp från universitetet som skall till Indien i höst (de åker på måndag).

I mitten av januari lämnade jag det kalla Benares för att åka på en tripp till Goa. Jag och en vän gav oss iväg på denna resa, till en plats vi hört mycket om, men som ingen av oss hade besökt tidigare.

Dagen för avfärd vaknade jag upp i ett isande kallt rum. Det tog mig säkert en timme att bara samla mod nog att kliva upp ur sängen och möta kylan utanför mina värmande filtar. Jag låg länge med filten uppdragen till näsan och en stor mössa neddragen över huvudet och tittade på den vita ånga som bildades av min andedräkt.

Hej allesammans!
Nu har det varit glest mellan rapporterna, jag vet det och ber tusen gånger om ursäkt för det. Under månaden Kartik hände så mycket att jag har haft lite panik inför att sammanfatta allt. I väntan på den försenade rapporten kommer nu en liten berättelse om ett bröllop som jag deltog I under den 8:e och 10:e December.

Så var jag då tillbaka i varma, smutsiga, överbefolkade, kaotiska och underbara Indien!!! Har varit här i cirka 1 ½ vecka och har nu kommit till rätta och känner mig som hemma. Efter att ha varit borta från landet i drygt 1 ½ år var det inte utan att jag fick en liten kulturchock när jag klev ut från Indira Gandhi International mitt i natten den 17:e september.