Den 7:e mars var det dags för festivalen holi, kort sagt det hinduiska nyåret. Det här var mitt första holifirande och det blev ett minne för livet.
Det som fr.a. kännetecknar holifestligheterna är att alla sociala tabun försvinner. Man firar genom att kasta färg på varandra och man behöver inte ta hänsyn till kön, ålder eller kast, på holi är allt tillåtet och alla är på samma nivå. Det här är den dagen på året då det är ok att beröra personer av motsatt kön och man kan väl säga att det går rätt vilt till. Kvinnor skall akta sig för att gå ut på gatan under dagen, fram till lunch, då det stora firandet pågår. Under dessa timmar driver hormonstinna, berusade och påtända män omkring på gatorna. De kastar färg på varandra, dansar, sjunger och sliter sönder varandras kläder. Under hela festivalen upprepas frasen "Holi hai!". Det betyder "det är holi!", vilket är förklaringen till varför man beter sig som man gör.
Kvinnorna stannar hemma och leker holi med männen i hushållet och inbjudna vänner. Så gjorde även vi på mitt studiecenter. Vi hade alla hört skräckhistorier om vad som kunde hända om vi vågade oss ut på stan och valde att fira i "lugn och ro" här i huset istället.
Jag vaknade vi 9-tiden på morgonen av att det var väsen utanför min dörr. Jag klädde på mig (oömma kläder) och öppnade dörren. På utsidan va ren tjej, som bor här, två indiska vänner till henne samt en kille som jobbar som lite alltiallo här i huset. De hade kletat in min väninna med färg i hela ansiktet och när de fick syn på mig anfölls jag från alla håll. Inom loppet av några sekunder var hela mitt ansikte inkletat med färg. Mitt hår dekorerades med pulverfärg och såg ut som en regnbåge. Efter detta uppvaknande, väckte vi övriga gäster i huset och drog upp på taket. Där utbröt totalt färgkrig. Hinkar fylldes med speciell vattenfärg (här pratar vi Färg, den fastnar på huden direkt och har en täckande effekt) som vi kastade och hällde över varandra, samtidigt som vi kastade färgpulver, eller kletade in varandra med färgpulver utblandat med vatten. Dessutom anfölls vi av grannarna på de omgivande taken, vi bombarderades av färgfyllda vattenballonger och besköts med vattenpistoler fyllda med vattenfärg. Vi var snart mer eller mindre täckta av färg och vi hade fruktansvärt roligt. Efter en timme av vansinnigt färgkrig lugnade vi ner oss, satte på lite musik och dansade på taket. På en gård nedanför oss dansade en grupp med helt galna unga män. De dansade till musik med sexuella undertoner (av någon anledning gick Vengaboys musik på högvarv) och utförde den ena obscena rörelsen efter den andra, samtidigt som de gjorde allt för att försöka slita av varandra byxorna och dränka in varandra med färg. När de upptäckte att vi stod och tittade på dem blev de ännu vansinnigare. De skrek åt oss, dansade vildare än någonsin och drog fram en vattenslang och sprutade vatten mot oss uppe på taket. Vi svarade med att slänga hinkvis med färg över dem och de slängde sig på marken och rullade sig i den stora färgpöl som bildades.
När vi stod där och provocerade dessa killar som bäst kände jag att det var någon som sprutade vatten på min rygg. Jag vände mig om och fick en dusch med grönt vatten i ansiktet. Det var två av mina indiska vänner som på något sätt hade tagit sig in i huset. De riktade nu all sin uppmärksamhet mot mig. Den ene höll fast mig medan den andre kletade in mitt ansikte med silverfärg. Jag vill inte ens tänka på vad den innehöll, huden började svida direkt. Sedan dekorerades min panna och mitt hår med svart färg och efter det besprutades jag med lila vattenfärg. När jag väl kom ur deras grepp var det min tur att hämnas och jag anföll dem med nävar av röd och grön färggeggamoja. Reaktionen på detta var att de, när jag vände ryggen till, tömde en hink full med lila färg över mig. Jag blev genomblöt och lila från topp till tå. Sedan hällde de en hink över en spansk kvinna och över en italiensk kvinna som bor här. Jag slappnade av och det innebar naturligtvis att jag fick ännu en hink hälld över mig. Sedan ansåg de att uppdraget var utfört och begav sig härifrån för att gå och fortsätta firandet någon annanstans.
När killarna gav sig av hade vi hållit på med firandet i 3 timmar och klockan hade blivit 12. På gatan utanför märktes det att firandena så smått började på att avslutas och folk började tvätta av sig färgerna. Vi bestämde oss också för att avsluta vårt firande..
Nästa utmaning blev då att tvätta bort all färg. Det gick över förväntan bra. Efter att ha skrubbat kroppen i 30 minuter hade jag fått bort det mesta av färgen på de synliga kroppsdelarna. Mina fingernaglar ar dock fortfarande rosa och tånaglarna är lila, dessutom är ryggen ljust lilaskimrande, men det gör inte så mycket. Det som är svårast att få rent är helt klart håret. Jag har schamponerat håret ett 10-tal gånger sedan i söndags och det är fortfarande prytt av röda, lila, gröna och svarta slingor. Skall bli intressant att se hur länge de sitter i.
När vi alla var rena och fina gav vi oss iväg till en vän som hade bjudit hem oss på lunch. Klockan var då 14 och gatorna låg öde. Alla butiker var stängda och det var lugnt och tyst. Kändes konstigt, eftersom det aldrig är lugnt och tyst här och det var en sådan väldig kontrast emot hur det hade varit ett par timmar tidigare då gatorna var fyllda av människor och då musik spelades ur stora högtalare över hela stan.
Efter en delikat indisk lunch gick vi hem för att vila. Alla var då rejält trötta.
På kvällen fortsätter firandet, med då går det lugnare till, Man hälsar på vänner och bekanta och kramas och kletar lite färg i ansiktet på varandra. På kvällen använder man dessutom bara torra färger.
Två av mina vänner kom hit på kvällen och gjorde mitt ansikte och hår grönt. Jag hade lite röd färg kvar som jag sprinklade över dem. Det var väldigt lugnt.
Killarna gick härifrån vid 23-tiden och då var det dags för mig att duscha igen för att få bort den nya färgen. Efter det var det läggdags.
Att fira holi var helt fantastiskt roligt, vi blev alla som barn igen! Kläderna jag använde är färgade till oigenkännlighet. Även taket här på studiecentret är färgglatt numera. Det var härligt att kunna slänga färg omkring sig utan att behöva oroa sig för att väggar och golv blev färgade. Det gör liksom inget här, det försvinner när monsunen kommer. I stort sett varenda byggnad här i området har färgstänk på väggar och dörrar. Tror inte att det någonsin skulle kunna hända i Sverige, eller vad tror ni?
Det var mitt holi-firande det, hoppas att jag lyckades att förmedla lite av stämningen till er. När det gäller holifirande är Benares extremt. Holifirandet här är känt över hela landet för att vara utom kontroll. På många andra platser går det mycket lugnare till.
Ha det bra alla! Väl mött i nästa rapport!
- Brita
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera