Efter en lång natts sömn på hotellet i Mayabunder vaknade vi upp och checkade ut klockan 8. Vi fick i oss en god frukost i deras restaurang och sedan försökte vi få fatt i hotellets ägare för att få hjälp med vad vi skulle kunna hinna göra innan vi skulle med båten ut till Long Island och hur vi skulle ta oss dit. När vi väl fick tag i honom trodde han inte att vi skulle hinna med att göra någonting innan båten gick trots att den inte skulle gå förrän på eftermiddagen. Man visste aldrig hur lång tid det skulle ta att ta sig ner och när båten behagade avgå. Vi hade kanske tänkt att vi skulle kunna hyra en bil med chaufför och åka söderut och samtidigt stanna vid några platser på vägen. Men han berättade att det var onödigt dyrt och att vi ändå inte skulle hinna få ut så mycket av det. Så istället föreslog han att vi skulle ta lokalbussen ner mot Rangat och hoppa av vid Dhaniallah Mangrove Walkway, gå den slingan och sedan hoppa på ett nytt fordon i södergående riktning för att ta oss ner till båten i tid. Sagt och gjort lokalbuss fick det bli. Ägaren erbjöd sig snällt att skjutsa oss in till Mayabunder för att se till att vi kom på rätt buss, dessutom hade han skrivit en lapp med namnen på de olika ställena som vi skulle hålla koll, tydligen fanns det dessutom två olika hamnar vid Rangat så det gällde att hamna vid rätt.
Att åka lokalbuss var spännande, den var full av mestadels indiska kvinnor och såg ganska så skruttig ut. Men den var helt okej att åka med, den hade ingen dörr och fönstren var öppna så det fläktade skönt. Jag såg till att berätta både för busschauffören och för konduktörer vart vi skulle av så att de skulle stanna där. Bussarna åker liksom bara längs en viss sträcka, det finns inga busshållplatser utan man står helt enkelt bredvid vägen och försöker göra sig sedd så att bussen stannar och sedan fanns det en konduktör ombord som hjälpte till att meddela om någon ville på eller av genom att vissla i en visselpipa och ta betalt av alla passagerare. Ganska smidigt system när man väl förstått ur det fungerar. I närheten av Rangat stannade bussen och konduktören vinkade åt oss att det var dags att gå av. Vi tog med oss våra ryggsäckar och klev av mitt ute i ingenstans. Vi följde pilarna mot Mangrove Walkway och kom efter en liten stund fram till en liten spång som ledde in bland den täta växligheten. Det var en 1 km lång slinga i väldigt fint skick som gick genom mangroveskogen ut till en strand. Tyvärr var det inte mycket vatten i mangroven men det var ändå häftigt att se alla märkliga växter som lever där.
Stranden vi kom ut till var inte så märkvärdig i sig men det var ett av alla de ställen som sköldpaddorna kom upp och lade ägg. Sköldpaddorna kom upp på kvällen så då var det nog mera folk där, nu var den helt tom. I ena hörnet av stranden fanns det en inhägnad där de kläckte sköldpaddsäggen för att skydda de mot vildhundar och annat. På en strand straxt norr om där vi var kunde det komma in tusentals sköldpaddor varje natt för att lägga ägg och Andamanerna var ett av de få ställena i världen där alla fyra sköldpaddsarter lade ägg. Synd att vi inte fick se några!
Vi var bara på stranden en kort stund innan vi traskade tillbaka igen, vi ville ju inte missa båten som gick ut till Long Island.
När vi kommit ut till vägen igen så var nästa uppdrag att hitta ett nytt fordon som vi kunde åka resten av vägen med. Vi satte oss där och väntade men det kom nästan inga bilar alls förbi… efter vad som kändes som en evighet (det var säkert inte mer än 20 min) så började vi känna oss lite stressade över att det inte dök upp någon buss eller rikshaw eller liknande, vi hade ju ingen aning om hur länge vi skulle få vänta där. Men plötslig kom en bil, precis när den kört förbi oss så bromsar den in kraftigt och backar tillbaka lite. Det visade sig vara en statlig chaufför som arbetade med att skjutsa på poliser, skogsvaktare och andra statsanställda mellan olika platser. Han var på väg tillbaka från en körning och kunde köra oss till en lite större korsning längre fram. Mycket praktiskt! Så vi tryckte in våra väskor och hoppade in. På vägen berättade han om allt möjligt i hans liv och visade sina barns skola, hans syskons hus och byn som han bodde i. Det är så mysigt när man får sådana möten.
Han ville inte ha något betalt för resan utan tackade oss så mycket för sällskapet när vi hoppade av i korsningen, därifrån tog vi en rikshaw sista biten till Rangat och hamnen. Hela resan på 70 km kostade oss totalt 360 Rs, ungefär 40 kr.
Vi kom fram till hamnen med ett par timmar till godo innan båten skulle gå. Där fanns en liten väntsal som vi sattes oss i och åt några av bananerna som vi hade fått med oss. Till sist kom båten och när den lagt till strömmade det fram människor som också skulle med. Människor och varor lastades på den lilla båten innan vi åkte ut mot Long Island. En man på båten började prata med oss direkt och visade en dokumentär från terrordåden i Mumbai på sin dator. Resan till Long Island tog lite drygt en timme och sedan var vi äntligen framme. Det var en bit att gå från hamnen till Blue Planet där vi skulle bo men de hade målat blåa pilar på gångarna så man skulle hitta rätt. Long Island är relativt litet med ca 600 invånare och nästan helt utan motorfordon. Det fanns dock cementgångar som räckte nästan överallt på ön. Det var lugnt och stilla på ön och en vacker väg att gå.
När vi äntligen kom fram till boendet var vi lite trötta efter promenaden, de bjöd oss på vatten när vi kom fram och sedan fick vi vårt rum.
Rummen låg i tre längor runt ett stort träd under vilket det fanns en hängmatta och bord man kunde äta vid. Ett riktigt mysigt ställe. Vi checkade in på rummet och satte och sedan för att äta. Där träffade vi på ett irländskt par som vi mött på båten till Rangat dagen innan, så de pratade vi med hela kvällen tills vi gick och lade oss. Den kvällen somnade vi till ljudet av höns och killingar istället för tutande trafik.
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
