Vår sista dag på Andamanerna och äntligen skulle vi göra det enda som jag varit bestämd över att vi skulle göra i Port Blair. Vi började dock morgon genom att förgylla den med lite ordentlig hotellfrukost. På vårt boende gick det bara att få tag på en liten frukosttallrik med toast och stekt ägg men i närheten av oss låg ett annat hotell där man kunde gå in och äta frukostbuffé för 400 Rs (ca. 50 kr) per person, något som jag tyckte var rena rånet då men som nu i efterhand var riktigt prisvärt. Efter en lugn och skön morgon kom vi så till dagens uppdrag, att ta oss ut till Ross Island, en övergiven och överbeväxt ö där chefer, militär och deras familjer bodde när Storbritannien hade sin koloni här.
Jag hade försökt läst mig till hur man skulle ta sig dit och jag hade förstått det som att det gick båtar hela dagarna från Aberdeen Jetty, det sa även de på boendet. Så vi hoppade in i en rikshaw och bad honom köra oss dit, han frågade då om vi skulle ut till Ross Island och berättade sedan att det inte längre gick några båtar därifrån utan de gick från en annan hamn längre bort. Jag kände mig lite tveksam men vi hade ju inte så mycket andra val, så han fick köra oss dit istället. Den hamnen låg på helt andra sidan stan. När vi väl kom fram dit visade det sig att vi precis missat en båt och nästa skulle inte gå förrän om två timmar och så länge hade vi ju inte lust att vänta…! Det var tydligt ett väldigt nytt arrangemang så det var lite oklart när båtarna gick...typiskt Indien. Så istället för att vänta på nästa båt så åkte vi tillbaka till Aberdeen Jetty där man tydligen kunde chartra en egen båt ut, men det kostade mycket mer än att åka med en ”vanlig” båt. Så tillbaka genom hela stan igen. Tillbaka vid Jettyn så hittade vi så ett litet stånd där de sålde båtturer till Ross Island, antingen kunde vi hyra en båt själva eller vänta tills vi var fyra passagerare så att vi kunde dela på det. Jag började vi det här laget tröttna lite och ville bara ut till ön. Så istället för att vänta så betalade vi för hela båten, 1000 Rs (drygt 100 kr), något som med indiska mått mätt var rena rånet för den otroligt korta båtturen. Vi betalade iaf och blev eskorterade ut på piren, där ute var det ett helt gäng med indier som hoppade i båtar för typ 8 passagerare, varför vi inte kunde åka tillsammans med dom har jag ingen aning om. De tog på oss flytvästar och körde fram båten…jag skojar inte, det var en jolle! Det var precis så att jag och Fredrik fick plats i båten tillsammans med han som skulle köra oss, hur man skulle få plats fyra stycken har jag ingen aning om. Vi klättrade ner i båten och satte oss och sedan började han köra oss den korta biten ut till ön som låg precis utanför Port Blair. Det var lite vågor på havet och han körde som en galning! Vi hoppade upp och ner på vågorna och vattnet bara öste in över oss. Vi fick försöka gömma ryggsäcken med packningen under fören så inte allt skulle bli förstört. Det slog in så mycket vatten så att det rann vid fötterna, helt otroligt! När vi kom fram till bryggan sa han ingenting mer än att vi hade 1,5 timme innan vi skulle åka tillbaka igen, vilket de inte sagt någonting om tidigare. ”Chartrar” vi en båt så förväntar jag mig att få betydligt mycket mer för pengarna. När vi klev upp på bryggan så droppade det vatten om oss, så blöta var vi. Det fanns inte en punkt på hela kroppen som inte var dyngsur. Och mitt humör var ungefär lika dyngsurt. Jag tyckte inte att det var roligt alls och detta var det enda i Port Blair som jag riktigt hade sett fram emot. Nog för att det är varmt i Indien men det är ändå inte roligt att vara genomblöt från topp till tå. Jag hade helt tappat humöret och var inte alls sugen på att gå runt på ön nu, men vi började iaf gå lite. Det var ganska så mycket folk där ute som kommit dit i större båtar någonstans ifrån?! Men det var åtminstone inga större båtar som lade till medans vi var där utan alla hade kommit dit tidigare så det kanske var som de sa, att vi precis missat den senaste båten.
Vi gick lite grann vår egen väg runt på ön och höll oss undan från de största turistgrupperna. Det var verkligen ett väldigt häftigt ställe. Allting fanns liksom kvar som det lämnades, dock hade många av byggnaderna raserat och blivit överväxta med träd vilket fick det att se lite spöklikt ut. Men det måste verkligen ha varit otroligt vackert där när allting var bebott. De hade allt där ute, kyrka, sjukhus, bageri och bostäder. Här och var dolde det sig några bunkrar från andra världskriget också. Vi kröp ner i en och började gå i dess gångar tills Fredrik fick syn på ett rum fullt av fladdermöss, då gick det väldigt snabbt tillbaka upp igen. Det var en riktigt häftig ö och det var kul att man fick gå fritt över ön och utforska på egen hand. Det var tur att det var så pass häftigt så att jag blev på lite bättre humör efter den fruktansvärda början.
När vi skulle sätta oss i båten/jollen och åka tillbaka var vi fortfarande blöta! Och mitt humör sjönk på en gång. På vägen tillbaka körde han dock lugnare. Men jag var ändå vansinnig. Jag försökte berätta hur missnöjda vi var men det funkade sådär. En jätte häftig ö med mycket historia men ett värdelöst sätt att sa sig dit på.
Trots att vi fortfarande var blöta och kläderna stela av salt från havet så ville vi ändå göra lite mer shopping eftersom det var vår sista dag i Port Blair. Denna gång åkte vi till ett annat ställe för att handla och åt lunch. Vi såg förskräckliga ut men fick lite bra shopping iaf.
Tidigt morgonen efter skulle vi flyga tillbaka till Chennai så vi bokade upp en rikshawförare redan nu som skulle hämta upp oss vid 06.00. På kvällen kollade jag för säkerhetsskull flygtiden och då visade det sig att de hade flyttat fram den 5 timmar! Så nu fungerade inte vår plan att shoppa i Chennai så bra längre och vi hade fortfarande en rikshaw som skulle hämta oss tidigt morgonen efter. Detta var verkligen en dag då allt gick som jag ville…eller inte!
Morgonen efter gick jag upp extra tidigt bara för att säga till vår rikshaw att komma tillbaka senare. Sedan checkade vi ut vid kl 08.00 och begav oss in till bazaaren för att äta lite ordentlig frukost. Efter en slö morgon åkte vi så ut till den lilla flygplatsen och checkade in våra väskor. Väntsalen var så liten så det var bara en flygning i taget som fick gå där så vi fick först vänta utanför tills det var vår tur. Sedan lite väntetid i väntsalen och när det äntligen var dags att boarda planet så sökte de igenom allas handbagage igen. De öppnade verkligen varenda väska, kollade i kamerafodral, mitt glasögonfodral m.m. Det tog en evighet innan vi äntligen var ombord på planet.
Väl i Chennai tog vi en taxi till hotellet, som de tydligen hade lite svårt att hitta till… Den sista natten i Indien ökade vi budgeten och betalade ungefär lika mycket som ett vanligt hotell i Sverige, ca 1200 kr/natt, och det var det verkligen värt. Hotellet var så otroligt vackert. Det var grindar runt hela byggnaden med vakter som kontrollerade alla bilar som körde in, vid entrén scannade de alla våra väskor och bar in vårt bagage. Medans vi checkade in fick vi välkomstdrink och en kall handduk att svalka oss med. Det var verkligen ett lyxigt hotell. Vi passade inte riktigt in när vi varit vana vid en bungalow på stranden. Rummet var också jätte fint och det fanns en stor skön säng. Efter billiga boenden i nästan tre veckor så var vi inte så svåra att imponera på. Inte för att jag saknat varmvatten tidigare på resan men att ta en varm dusch har aldrig varit så skönt som nu. Sedan begav vi oss ut för att hinna med lite shopping i Chennai också, först ett stort köpcenter och sedan en bazaar. Det fanns verkligen bra shopping där i alla prisklasser. På kvällen åt vi en fantastisk middag uppe på takterrassen på hotellet och hade en underbar god natts sömn i den sköna sängen innan det var dags att gå upp vid 04.00 för att påbörja resan hemåt. Det var synd att vi inte hann njuta mer av hotellet i Chennai, det hade lätt varit värt att spendera två nätter där.
Hej då Indien – hoppas vi ses snart igen!
När vi landade i Sverige var min familj där och mötte upp oss. Min mamma fyllde år några dagar senare så vi passade på att fira henne med ytterligare en hotellnatt och god mat, ett fantastiskt sätt att välkomnas hem på! Annars var det ca. -10 när vi landade, så det skiljde drygt 40 grader mot Indien… en jobbig omställning.
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera