Det är vägen som är mödan värd....gränsöverskridande uppbrott.

RosaSari på safari

När man reser i Indien o Nepal eller vandrar, då återkommer man hela tiden till Karin Boyes Uppbrott. Vi har gjort uppbrott och företagit oss på den Sista Färden, från helvetesmyllret i Varanasi över sagolika pastorala idyller på landet. Tom djuren har en leende i ansiktet. Man kan se åsneforor med stora stålskodda trähjul, fungerande som taxi. Det var roligt att se hur den ena geten motade bort den andre från gatan, av omtänksamhet. Ofta har de två getter o dessa ser ut att vara väldigt beroende av varandra. Så här på morgonen har alla mat i sin ho. De flesta står med huvet nedtryckt i en som är uppbyggd av cement. Av cement är nog också de hundratals gudaskulpturer som står på tork. De ska sen lackas i grälla färger. Bussen vi åkte med var bra. Den hade toa, men det var svårt att avgöra om den fungerade. Ingen kollade. För den borde funka när strömmen var tillslagen. Vi tog piispauser i det gröna. det fanns faktiskt ställen där man kunde dra ner brallorna utan att en enda indier såg det. Jag är helt uppanomnedan över detta. Vid gränsen tänkte jag att det säkert fanns toor. Men denna gräns var myller V upphöjt till 10. Så, hektiskt, så varmt, så svettigt. Ändå hade solen övergett oss. På indiska sidan var det typ håliväggen-immigration. Nu skulle vi ju bara ut, men ändå skulle vi fylla i blankett. Jag hade packat ner alla mina pennor för en gång skull. Men det fanns att köpa tvärsöver. Och hostmedicin som jag också behöver. Super. Min solfjäder är guld värd i detta kladdiga svettiga. Som tur är slipper vi våra bagage. Det hade bara inte gått. De åkte rikscha mellan bussarna. Över till Nepal. Deras immigration var visserligen i litet hus. Men här fanns inget ljus för alla de två blanketternas ifyll. Pannlampan hade jag iaf i ryggan. Nu har vi 30dagars visum för 40usd. Det är alltid multiple entries försäkrade de mig. Vi ska ju kanske till Buthan eller Goa om inte vandringen blir av. Vi har gett upp den kontakten som vi hade. Han ändrade sig hit o dit. 1700usd var det minsta för endast 6 dagar. blev inte klok på honom. Marias kontakt som vi snart får prata med har sagt att allt är möjligt för 700usd och 14 d vandring. Vi får se helt enkelt. Detta hotell som vi tog efter gränsen heter tydligen White Hotell. Hmmm, malkulorna är åtminståne vita. Det stank av dem. Jag hittade dem i garderoben o förpassade dem till balkongen. Sen vädrade jag ut. Så det har gått att sova skönt. Endast fläkt på lägsta varvet och öppet fönster med myggnät. Jag kunde inte äta middagen. Synd för den var visst inkluderad. Gör inget. det hade inte ens gått att tvångsmata mig med falukorv. En del grönsaker såg goda ut, men Milan sa att allt var kallt. Usch! Konstigt att de inte hade värmarna på under buffébyttorna. Tja, why bother! Nu har jag tydligen kommit dit där jag gnäller för andras räkning. Det behövs ju verkligen inte. Skyller på värmen o febern o influensan. Men jag är ändå på rätt köl o har haft tur som inte missade flodupplevelserna i Varanasi.

Facebook Comments Box