Indisk mungo

Djurfakta
Artens namn
Indisk mungo
Namn på latin
Herpestes edwardsi
Artgrupp
Däggdjur

Kroppslängd: 90 cm varav kroppen kan bli upp mot 60 cm.
Vikt: Vikten varierar mellan 0,9 kg till upp mot 1,8 kg
Föda: Reptiler, fåglar, små däggdjur samt frukter.
Socialt liv: Lever oftast enskilt eller mor med barn. Mungon får kullar om 2-4 ungar.
Rovdjur: Mungon själv blir ofta föda till leoparder och stora rovfåglar.

Utbredning

Den indiska mungon finns över i princip hela Indien upp till en höjd om ca 2500 meter över havet. Men i övrigt finns mungon i städer, öknar, skogar och på alla andra ställen där det kan finnas gott om mat. Mungon och människan har goda relationer då mungon tar såväl skadedjur som ormar och är effektiva jagare.

Mungon är kanske mest känd som orädd jagare av olika giftiga ormar. Mungon gör korta små utfall i blixtfart för att sedan hoppa tillbaka när ormen försöker bita. Efter en stund blir ormen uttröttad och mungon kan slå till på allvar och döda sitt byte. Det finns olika uppgifter men med största sannolikhet har mungon ett visst immunförsvar mot vissa ormars dödliga gift. Den tjocka yviga pälsen gör det också svårare för ormens tänder att nå in i mungons kropp.

Den indiska mungon är oftast grå och färgen kommer från en blandning av vita och svarta hårsstrån. Runt ögon, nos och mun är den rödaktig. Mungos som bor i ökentrakter kan även få en lätt rödaktig ton över hela kroppen.

Mungos är goda grävare och när de gräver efter byten bland sand och stenar har de speciella lock i öronen som kan stängas.

Mungon bor gärna i skrevor i klippiga områden eller i en hög bråte i bebyggt område. Den är som mest aktiv på dagen och sover på nätterna.

 

Bildgalleri
Postad av: Henric